Båtfärden är planerad till en fredag, med hopp om gott väder. Men på tisdagen och onsdagen blåser det närmast storm. På torsdagen kommer snön och det ser mörkt ut. Kommer vi att komma iväg?Tidigt på fredag morgon tittar solen fram och det kommer att visa sig att det blir en strålande dag, som perfekt för en båttur till Björkör, söder om Föglö. För det är dit vi ska. Till det nyhittade vraket som Ålandstidningen var först med att berätta om. Därefter har media runt om i världen följt upp nyheten. Till och med National Geographic har ringt om vraket som har hittats på botten någonstans utanför Föglö. Ett vrak fullt med flaskor.Och nu får vi följa med ut. För tredje gången ska Jerry Wilhelmsson dyka ner till vraket som han var först att hitta. Och för andra gången ska parhästarna från Nautilus och Baltic underwater explorers, Conny Alexandersson och Jan Lönnqvist, följa med ner i havet.
Hemlig platsVi möts på morgonen i Korrvik. Det är kallt och vi drar på våra flythalare. Dykarna har sin utrustning i båten och Jerry Wilhelmssons pappa Göran ska köra båten. Kaffet är med, och mackorna. Sedan bär det av.Det tar ungefär en timme ut till platsen där vraket ligger. Tanken inför vår utfärd var att några flaskor skulle tas upp, men kulturbyrån har bett att få skjuta på det. Nu ska i stället fartyget mer noga undersökas. Kanske kan vi nu få reda på mer? Dykarna vill veta hur gammalt fartyget är och varifrån det kommer. Bland annat.När vi närmar oss saktar Göran Wilhelmsson ner farten och håller utkik på ekolodet. Vi vet på ett ungefär var vi ska ankra men har inte exakt koll på var vraket ligger. En boj släpps i vattnet och vi ankrar en bit ifrån. Sedan börjar förberedelserna. Jerry, Jan och Conny byter om, de har underställ och dykardräkt. I Jerrys och Jans underställ finns keramikplattor inbyggda, de ger extra värme under dykningen. Killarna hjälper varandra så att de får på sig vantar och handskar och knäpper varandras dragkedjor.– Nu känner man sig som en michelingubbe, säger Jerry Wilhelmsson.Därefter sätter de sig vid sina dykartuber, tar på sig resten av utrustningen och går igenom säkerhetskontrollen.När allt är klart hoppar de i, en efter en. De vinkar och börjar ta sig fram till bojen. Där ska de gå ner och söka upp vraket. Äventyret har börjat.
Det blir tystSakta och bubblande försvinner dykarna från ytan. Det blir tyst. Alldeles tyst. Men tiden går snabbt, alldeles snart har det gått en timme och vi börjar hålla utkik. Är de på väg upp? Efter en stund ser vi större luftbubblor. Bubblorna närmar sig bojen och snart ser vi huvuden som sticker upp. Jerrys pappa räknar in alla tre.– Om det kommer fler nu så är det sälar, säger han när alla tre har stuckit upp huvudet.– Eller ryssen, säger jag.Men det kommer bara tre huvuden. Sakta tar de sig fram mot båten, och en efter en klättrar de upp. De är tysta, ingen säger något. Snabbt sätter de på sig mössor och börjar ta av sig dykutrustningen. Sedan börjar Conny prata.– Såg du det där i fören, det där som jag visade? frågar han Jerry.
BröstvårtaDe börjar diskutera fram och tillbaka vad de har sett samtidigt som de får på sig varma kläder. Sedan åker kaffe och varm choklad fram. De äter mackor och småpratar, men alla verkar vara i sina egna tankar.Conny har haft med sig ett anteckningsblock ner och nu visar han vad han har skrivit. ”Det där måste vara en bröstvårta!” står det med stora bokstäver. De skrattar. Det är galjonsfiguren som har utforskats mer noggrannt.– Den är fin, säger Jerry. Det ser ut som den har ett guldfärgat band runt axeln och magen.Marcus Lindholm, antikvarie i maritim arkeologi vid utbildnings- och kulturavdelningen, har bett dykarna att göra olika mätningar och ta specifika bilder på olika konstruktiondetaljer. Så under timmen nere i vattnet har dykarna dokumenterat vraket och gjort olika mätningar. Bland annat ville Marcus Lindholm att de skulle titta på hur många vantfästen det fanns, för på så sätt kan man ta reda på antal master. Det visar sig att det finns fästen för två master, något som Jerry har trott varit fallet hela tiden.– Det finns porslinsflaskor där nere också, säger Conny.– Det behöver inte vara porslin, säger Jan. Det kan vara lerkärl också.– Genever, det är vin och genever i flaskorna, säger Jerrys pappa Göran.Vad det är i flaskorna är oklart. Men det finns flaskor av olika utseenden, både i glas och i något som kan vara porslin eller lera.
Som ett ultraljudMatsäcken är uppäten och vi spelar in en intervju med dykarna. De berättar vad de har gjort nere vid vraket och vad de har sett. Sedan sätter vi igång motorn och letar upp vraket så att vi kan se det på monitorn till ekolodet. Det ser fantastiskt ut, det är som ett ultraljud på ett barn, man ser detaljer och kan följa fartygets linjer.Vi fotar så att inte koordinaterna syns på bilderna. Sedan åker vi därifrån.– Det här kan nog vara sista gången vi dyker här för i år, säger Jerry.Snart blir det för dåligt väder och för kallt. För även om dykarna kan hålla värmen i sina dykarkläder så blir det ändå för svårt och sikten blir sämre.– Jag är glad att vi kom iväg i dag. Men jag hoppas att vi hinner ut ytterligare i år för att dokumentera och ta fler bilder.Och förhoppningsvis kan då några flaskor tas upp. Men det är inte bara flaskorna som är intressanta. Galjonsfiguren och de tackor som har hittats är också spännande.– Jag tror inte att det är järn, de borde vara rostigare vid det här laget, säger Jerry.Men vad det kan vara vet han inte. Guld tror han inte på för det borde fortfarande glimma i sådana fall.
Få aktivaVi ger oss av hemåt igen. Det börjar bli kallt om fötterna. Jan tar över båten efter ett tag. Och han kör oss till platsen där förlista Fred ligger. Vi ser vraket på monitorn och vi kan skymta ena masten under ytan. Det finns hundratals vrak runt Åland. En hel värld av förlista båtar och skepp.Nautilus har drygt 100 medlemmar. Men av dessa är det inte så många som dyker aktivt på Åland.– Vi är ungefär tio aktiva, berättar dykarna.Resten dyker inte alls eller bara ibland, på semestern.– Men jag hoppas att det här lockar till att vi blir fler, säger Jerry.På eftermiddagen är vi tillbaka i Korrvik igen. Vi lastar av all utrustning. Småpratar lite och sedan säger vi hej då.– Vi kommer tillbaka när flaskorna ska tas upp, säger vi.
Petra Dahlgren