Coronapandemins första två år på Åland har utvärderats i en rapport av hälso- och sjukvårdsbyrån vid landskapsregeringen (LR) tillsammans med Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) och Samarbetsgruppen för hantering av covid-19. Rapporten presenterades under torsdagen vid ett seminarium som öppnades av social- och hälsominister Annette Holmberg-Jansson (MSÅ). Hon beskriver pandemin som en av Ålands största samhällskriser.

– De faktiska konsekvenserna av bekämpningsåtgärderna på lång sikt vet vi ännu inte, säger hon.

En bredare och mer långsiktig utvärdering behövs för att avgöra om Åland haft en onödigt strikt linje.

– Det är för tidigt att säga om boten varit värre än soten. Men det är inte sannolikt att det har gjorts för lite, snarare tvärtom, säger landskapsläkare Knut Lönnroth.

ÅHS rosas

Utvärderingen slår fast att Åland har lyckats bra med att begränsa virusets direkta skadeverkningar, i internationell jämförelse har sjukligheten och dödligheten varit låg.

ÅHS omfattande smittspårning nämns som en central framgångsfaktor.

– Man kunde snabbt sätta personer i isolering och karantän. Det har varit väldigt viktigt för att ringa in och bryta smittkedjorna, säger Knut Lönnroth.

Den höga vaccineringsgraden och att befolkningen har följt rekommendationer har också haft avgörande betydelse.

Ifrågasätter

Många av åtgärderna som infördes syftade till att minska direkta kontakter mellan människor, vilket har bidragit till att minska smittspridning.

Men enligt rapporten är det osäkert om respektive åtgärd varit proportionerlig i relation till dess kostnader och potentiella negativa samhälls- och folkhälsokonsekvenser. Ett exempel är inreseförbudet mellan nationsgränser.

– De flesta som har fört in virus till Åland har varit ålänningar som har vänt hem, man kan tillåta sig att ifrågasätta hur stor betydelse inreseförbudet haft, säger Knut Lönnroth.

Det finns också anledning att problematisera kring nödvändigheten av vissa lagbundna tvingande åtgärder och temporära tillägg till smittskyddslagen som beslutades om av Finlands regering, enligt rapporten. Exempelvis begränsade öppet- och serveringstider för restauranger, covidintyg samt vaccinkrav för social- och hälsovårdspersonal.

– Vissa åtgärder var onödiga, kanske till och med skadliga. En del lagar kom vid en tidpunkt när det redan var väldigt mycket genombrottsinfektioner, men det visste man inte när man började stifta dem, säger Knut Lönnroth.

– Lagstiftningsprocesserna har varit långa och svåra och bidragit till stor arbetsbörda inom LR.

Enligt rapporten kunde det ha varit bättre att från början fokusera på att vaccin ger individen ett mycket gott skydd mot allvarlig sjukdom och död.

– Det här är en komplicerad fråga, men vi törs ändå sätta in den i rapporten. Vi satte för mycket fokus på flockimmunitet i början och sade: ”Se till att vaccinera dig, även om du inte tillhör riskgrupp kan du hjälpa till att skydda andra”. Det var och är en solidaritetshandling, är man vaccinerad är risken mindre att bli en smittsam bärare. Men det är inte svart eller vitt och det visade sig efter hand när det kom nya virusvarianter och att man en tid efter vaccinationen inte hade ett så gott skydd som vi hade hoppats på. Däremot vet vi att vaccinering hade mycket god effekt för att hindra allvarlig sjukdom och död. Vi skulle kanske lagt mer fokus på att vaccinera sig för sin egen skull. Då skulle vi kanske undvikit en del av den vaccinpolarisering som uppstod, säger Knut Lönnroth.

Lärdomar

Man drar också slutsatsen att utsatta grupper har fått för lite fokus.

– Vi har inte kunnat avläsa det på Åland, men i andra länder finns det tydlig data som visar att socialt och ekonomiskt utsatta grupper har drabbats hårdast av covid-19. Det vore konstigt om det inte är så här också, säger Knut Lönnroth.

Inför ett framtida hälsohot finns det anledning att se över samordning, dialog och informationsutbyte, enligt rapporten.

”Till exempel kunde en formell samarbetsgrupp med tydligt mandat inrättats tidigare. Många av analys- och beslutsprocesserna under pandemins första månader var ad hoc. Resultatet var ändå tillfredsställande, mycket tack vare existerande nära samarbeten mellan berörda myndigheter och aktörer och snabba beslutsvägar”, skriver man.

Ytterligare en sak som framhålls är behovet av koordinering och strategisk samsyn mellan Åland, Finland, Sverige och övriga Norden.

– Vi lyfter det som en allmän fråga mer än att ge ett tydligt svar. Det handlar om behörighetsfrågor mellan Åland och Finland, dialog mellan nordiska länder och att ha liknande pandemibekämpningsstrategier, säger Lönnroth.