Vi träffar dessa fyra stolta pappor tillsammans med sina fem- och sexåriga söner i väntan på en träning i Idrottsgården i Mariehamn. Det är lagets andra säsong, och de väntar ännu på både ett lagnamn och spelarkläder. Men mest av allt väntar dessa killar på att få börja spela match.

Det gör dock ingenting, att väntan blir lite lång. De får spela i sina egna kläder i stället, och väljer såklart sina favoritlag och spelare. William Kojola, iklädd en vit Juventusdräkt, berättar att han egentligen inte har någon favoritspelare – han gillar de som gör många mål. Detsamma gäller för Max Carlsson. Fast just i dag är Manchester United det absolut bästa laget. De berättar ivrigt att det går fotbolls-VM på tv nu och att de brukar titta på matcherna tillsammans hemma.

Vad är VM?

– Det är den största matchen som finns, säger Max stolt.

Bubblande entusiasm

Killarna samlas i en ring och är mer än redo att dela med sig av allt de kan och vet om fotboll. Lyckan, ivern och en enorm entusiasm bara bubblar i luften. En sak är extra tydlig från första stund: de vill alla bli proffs! Men det är inte bara fotbollen som lockar. Felix Blomster berättar glatt att han även tycker om simning och innebandy, och kan tänka sig att bli proffs även där. Maxim Kangaskolkka tycker hockey verkar kul, även om fotboll nog är lite bättre.

– Min pappa lär mig hur man spelar match, säger han.

Killarna är mycket väl medvetna om att deras pappor har spelat fotboll som yrke, och ivriga på att få vandra i samma skor. Men Maxim har siktet ännu högre. Han ska ta sig till det finska landslaget och vinna VM som visas på tv. Max instämmer glatt att han också tänker vinna. Det är dock inte riktigt lika viktigt vad det är för match som ska vinnas.

– Min pappa var utespelare i IFK Mariehamn. Jag tror att han var anfallare, eller något annat men han sprang mycket, säger Felix.

– Min pappa har slutat spela fotboll nu. Han spelar bara med mig, på vår gård, fyller Max i.

– Min pappa övar fotboll med mig nu. Och med min syster ibland. Jag får öva både inne och ute, säger William och poängterar en extra gång med spänning i rösten att han får dribbla sin fotboll inomhus.

Viktigast ha roligt

För Kristian är det viktigare att ge sina barn kärlek till en idrott före kärlek till just fotbollen.

– Det viktigaste är att båda mina barn har roligt, sedan spelar det inte så stor roll vilken idrott det är. Jag står bredvid och hejar ändå. Det är även en stor fördel att testa på många olika sporter. Men det är ju såklart väldigt roligt att få dela sitt intresse med sina barn. Åka på matcher tillsammans och uppleva allt det roliga kring det. Det är ju även väldigt fin kvalitetstid tillsammans.

Aleksei håller med sina förra kollega.

– Det är inte en dröm att det behöver vara just samma sport. Det viktiga är att barn har något vettigt att göra på kvällar och helger. Men visst är det roligt att få göra detta tillsammans. Vi ska inom kort åka och se en landslagsmatch ihop. Det är viktigt att de vet vem man ska heja på, skrattar han.

Alla pappor är slående överens om att all idrott är bättre än ingen idrott. Men just lagsport bidrar till så mycket positivt i livet.

– Det ger vänner, att få vara en del av ett team. Man lär sig samarbeta med alla olika slags personligheter och att man måste jobba tillsammans mot ett mål, säger Johan, och Aleksei håller med:

– Att spela i ett lag som liten ger mycket inför det kommande livet, både kompisar och lärdom i samspel.

Tuffare mot eget barn

Men hur är det egentligen att stå bredvid och se sitt barn träna och kämpa, när man vet hur mycket hårt arbete som krävs för att bli proffs? Pushar man sitt barn hårdare som tränare och förälder, när man vet hur mycket hårt arbete det krävs för att ta sig dit? Både ja och nej, enligt Aleksei.

– Man är nog tuffare som tränare mot sitt eget barn. Man känner barnet och vet om eller hur man kan pusha lite extra. Samtidigt vet man ju att det inte alltid är roligt att åka på träning, men man försöker göra det roligt ändå.

Johan, som är ansvarig tränare i IFK:s barn- och ungdomssektion till yrket, tycker tydlighet är det viktigaste för att få rollen som pappa versus tränare att fungera.

– Det är viktigt att prata om det med barnet. Att hemma är jag pappa, men på planen är jag tränare.

Pushar och stöttar

IFK Mariehamn är ju en relativt liten klubb, om man ser sig om i världen. Har Åland vad som krävs för att ge barnen möjlighet att bli proffs? Det tycker allihop! Kristian är extra positiv.

– IFK Mariehamn håller väldigt hög kvalitet på barn- och ungdomsfotbollen. Det är utbildade och duktiga tränare. Det är även lättare för lovande unga spelare att nappas upp till A-laget i en mindre klubb.

– Föräldrarollen är även väldigt viktig, vilken sport det än gäller. Att man stöttar sitt barn. Alla dagar är inte lika roliga, men om man pushar och stöttar och gör det roligt tillsammans så är chansen mycket större att barnet fortsätter med sporten, säger Johan och ler stolt. Vi har en otroligt bra verksamhet här. Det finns plats för alla som vill träna och ha roligt och utvecklas med oss.

Och de blivande stjärnorna då, har ni koll på vad som krävs för att bli proffs?

– Man måste koncentrera sig, säger William.

– Och träna på skott, fyller Max i.

– Man måste kunna passa bollen, berättar Maxim.

– Jo, man måste passa mycket, är Felix noga med att understryka.

Sedan öppnas dörren till träningssalen och de små spelarna springer in tillsammans med resten av sina lika entusiastiska lagkompisar. Att det är en sal full av blivande stjärnor råder det inget tvivel om. De har drömmarna, längtan och självförtroendet. Det kommer man långt med. Kanske till och med hela vägen till VM.

Ytterligare en före detta IFK-spelare har sin son i laget, och det är Kristoffer Weckström.

Text: Sofia Donner