Adam Nuri, överkonstapel vid polisen, kan inte uttala sig om det specifika ärendet, men säger att det rent generellt behövs antingen teknisk bevisning eller en misstänkt person för att en utredning ska kunna skrida framåt.

– Alla anmälningar som görs tar vi på allvar, och vi behandlar dem först genom att göra en så kallad förbehandling, som är den fas där man samlar in information innan man går över till en aktiv utredning. Ofta behövs det då finnas en misstänkt person för att man ska komma vidare, säger han.

I regel behöver därför antingen en namngiven person kunna pekas ut, teknisk bevisning påträffas eller ett så tydligt signalement ges att polisen kan påträffa någon i närheten av gärningsplatsen som stämmer in på beskrivningen.

– Det är svårt att få en utredning att röra sig framåt om det inte finns bevisning som riktar polisen åt ett särskilt håll. Av den anledningen är det väldigt viktigt att allmänheten vågar höra av sig och vittna eller berätta när de har sett eller varit med om något. Hela rättssystemet bygger på det, säger Adam Nuri.

Han säger att polisens befogenheter inte är lika stora när det gäller brott som är lägre på straffskalan.

– Rör det mord kan vi få rätt att övervaka och samla in bevisning på en annan nivå än om det rör brott där straffet är böter. Men i ett fall där samma person upprepade gånger utsätts för ett brott av den typen finns det andra processer utanför strafflagen, som till exempel besöksförbud, som man kan använda sig av förutsatt att det finns en namngiven motpart.