Bjarne Lindström, tidigare direktör på Ålands statistik- och utredningsbyrå, Åsub, och som gjort forskningsrapporter bland annat för Nordiska ministerrådet, har gjort forskningsrapporten på uppdrag av åländska Olof M Janssons stiftelse. I rapporten har han jämfört de legala och politiska förutsättningarna i sex europeiska autonomier: Färöarna, Baskien, Isle of Man, Sydtyrolen, Gibraltar och Flandern.
– Tanken med projektet är att det är på tiden att gå igenom vad som styr den åländska självstyrelsen legalt och politiskt och ställa den i ett internationellt jämförande perspektiv. Om man bara tittar närsynt på sitt eget system säger det inte så mycket. Det är lättare att dra slutsatser om man har något att jämföra med, säger Bjarne Lindström.
Bland tidigare forskningsrapporter som gjorts över den åländska självstyrelsen ur ett internationellt perspektiv har de flesta fokuserat på demilitariseringen och hur självstyrelsen tillkom, menar han.
– Det här är ett totalperspektiv över vad det har blivit, jämfört med den ursprungliga ambitionen och andra liknande autonomier, både politiskt och legalt.
Åland är dock inte med i studien, utan får en helt egen och djupare rapport under nästa år. I den analyseras vilka specifika politiska och lagstiftningsmässiga punkter självstyrelsen är svag eller stark på, och hur möjligheterna till att utveckla självstyrelsen ser ut.
Politiska relationer viktiga
En slutsats Bjarne Lindström kommit fram till som tycks vara ganska generell för de europeiska autonomierna är att de politiska relationerna mellan statsmakten och det självstyrda området är viktigare än självstyrelselagen för den fortsatta utvecklingen av självstyrelsen.
– Den legala statusen är absolut inte oviktig, men handlingsutrymmet är beroende av den politiska tolkningen och i allmänhet är det statsmakten som har sista ordet. Det är väldigt centralt för hur utvecklingen sedan blir. Det betyder att två områden med väldigt lika legal status kan ha väldigt olika utveckling av självbestämmandet. De områden som har det bättre ur sitt eget perspektiv har en mer tillåtande statsmakt, medan de med sämre utveckling är mer tillbakahållna. Det är ganska naturligt, säger han, och fortsätter:
– De politiska relationerna smyger sig in på ett sätt som är svårt att bortse från. Politiken har en tendens att få sista ordet, inte i alla detaljer och beslut, men på lång sikt. Rapporten visar att även om en autonomi har en bra legal ställning så räcker inte det, utan man måste jobba väldigt hårt politiskt. De politiska relationerna mellan Åland och Finland är väldigt viktiga för den framtida självstyrelseutvecklingen, annars hjälper det väldigt lite hur självstyrelselagen ser ut.
Han vill inte gå in på de politiska relationerna Åland och Finland emellan i dag, som i och med coronabestämmelserna har ett höjt tonläge från landskapsregeringens håll.
– Men i den åländska rapporten kan jag eventuellt gå så långt att jag belyser vilka legala och politiska punkter man borde tänka på om man vill höja profilen för Åland. Då kan man också ha stor nytta av den här rapporten – det är nyckelområden att lyfta upp för att förespråka ett större handlingsutrymme.
”Stor uppförsbacke”
I rapporten har Bjarne Lindström valt ut europeiska autonomier som är ”någorlunda likvärdiga” den åländska och sedan jämfört dem utgående från ett antal variabler. Färöarnas självstyre, konstaterar han, står i stor kontrast till Ålands dito.
– Det kan man inte bortse från. För att uttrycka det försiktigt har Åland en ganska stor uppförsbacke. Sedan kan man titta närmare på vilka områden det gäller och vad det finns att lära, det kommer i nästa rapport.
Som exempel nämner han att Färöarna utvidgat sitt vattenterritorium genom att ha fört helt egna förhandlingar med Island och Norge.
– Det hade varit helt otänkbart för Åland. Både Färöarna och Grönland går på på ett sätt som inte finns på kartan för vare sig de åländska eller finländska politikernas del.
Han vill dock inte gå in på för- och nackdelarna med de olika självstyrelsemodellerna.
– Men jag kan säga att det är alldeles uppenbart att Färöarna och de brittiska autonomierna har betydligt större handlingsutrymme än Åland.
Bland de jämförda områdena är Sydtyrolen i norra Italien det som ligger närmast Åland vad gäller förutsättningarna.
– I hela upplägget liknar de varandra. Sydtyrolen är tyskspråkigt och har hört till Österrike. De har en språkligt liknande bakgrund. Självstyrelsens omfattning påminner också en del, även om det finns en hel del skillnader, säger Bjarne Lindström.
Har de andra autonomierna i Europa påverkats av olika coronabestämmelser på liknande sätt som Åland?
– Det jag vet är att situationen som har varit på Åland inte skulle ha uppstått på Färöarna – de fattar helt separata beslut från Danmark. Det gäller också de brittiska autonomierna, och Skottland och Wales. Jag kan bara konstatera att Åland har mindre eget utrymme och att det har varit lite hårda ord, men man kan ha olika uppfattning om vad som är bättre och sämre. Jag kan inte säga något om det, utan bara konstatera att flera andra autonomier har haft större eget handlingsutrymme.
