För tre år sedan startade projekt landsbygd 2010 för att utveckla landsbygdsföretag på Åland.
Projektet har visat sig vara framgångsrikt. Tre heltidsjobb och elva deltidsjobb har skapats och flera lantbruk har utvecklat sin verksamhet.
Vi har besökt några av deltagarna.
LANTBRUK Sussi och Frej Bomansson i Kvarnbo är några av dem som deltagit och inspirerats av projektet landsbygd 2010. Nu har de investerat i en ladugård med robotmjölkning. Här sover korna på madrasser, äter när de vill och mjölkas automatiskt till och med på natten.
Förut hade familjen bråttom med att hinna klappa om korna. Allt tid gick åt mjölkningen och korna blev stressade när de föstes in i mjölkningsbåset. De tyckte inte om att behöva stå bredvid varandra och trängas. Alla på en gång.
Roboten mjölkar även på natten
-Nu! Ser du robotarmen? Först sköljer den juvret och sen börjar den mjölka.
Sussi Boman går med raska steg mot dörren, kastar en blick på datorn och kliver in i ladugården som doftar förvånansvärt lite. Vi befinner oss i Kvarnbo hemma hos familjen Bomansson, där korna sedan en tid tillbaka mjölkas av robotarmar med jämna tidsintervaller som bestäms med datorns hjälp.
-Alla kor har alltså en sensor runt halsen. När de sedan passerar grinden och vill gå och lägga sig känner sensorn av om de ska bli insläppta i "sovrummet" eller om de ska in i mjölkningsrummet, säger Sussie och pekar på en stor grind som nästan liknar metalldetektorerna på flygplatser.
-Vi har nämligen uppgett i datasystemet med hur många timmars mellanrum varje ko ska mjölkas. Har de gått mer än exempelvis sex timmar släpps kon i in för att mjölkas.
Detta sker dag som natt.
-Och fungerar perfekt, säger Sussie.
-Det är väl först om roboten skulle börja krångla som vi skulle börja beklaga oss. Allt teknik strular ju någon gång.
Nästa generation tar över
Sonen Tobias, 20 år, sitter framför en av datorskärmarna i kontoret och tittar på kamerabilder från ladugården. När föräldrarna tröttnat ska han ta över gården.
-Jag har utbildat mig i Uppsala och tycker jobbet är intressant, men jag hade inte velat ha mjölkkor om vi inte haft robotar, säger han.
-Och vi hade inte vågat investera i robotsystemet om inte Tobias hade velat ta över. Kostnaden kommer vi att amortera av tills vi blir pensionärer, säger Frej.
Vad har blivit bättre med robotmjölkningen?
-Vi har mer normala arbetstider och mer tid att faktiskt pyssla om korna. Förut gick allt tid till mjölkningen. Då hade vi 40 kor, men nu har vi 52. Vårt mål är att vi ska ha 65 stycken. Vi hinner alltså med mer arbete på kortare tid, säger Frej och berättar att hans arbete i dag främst handlar om att tvätta roboten och göra rent i båsen.
I kornas egen takt
Ladugården fylls av råmanden. Det är lugna läten och fridfullt är ordet som bäst beskriver atmosfären här inne. En ko ligger på en madrass och sover, en annan står och äter och i rummet framför mjölkningsroboten står tre kossor rofyllt och väntar på sin tur.
-Det här systemet är bra för korna. Allt sker i deras egen takt och de kan äta och sova när de vill. Det har gjort att de producerar mer mjölk, ungefär fem till tio procent mer än tidigare. De äter alltså mer mat men vi får ut mer mjölk per kilo foder, säger Frej.
Lite krångel i början
Han och Sussie ser nästan lika lugna och harmoniska ut som korna när de förklarar hur allting fungerar på gården i dag, men visst var det lite tufft i början innan alla vande sig. De äldre var tjurigare än de yngre.
Men efter en vecka var alla inne i systemet. Då hade även Sussie och Frej blivit lite varmare i kläderna och lärt sig datasystemet. Nu är jobbet renare och mer skonsamt för kroppen. Inga fler böjda knän, ner på huk och sedan upp igen.
-Det har aldrig varit trevligare att vara mjölkproducent, säger Sussie.
Trygga livsmedelsförsörjningen
Vägen till robotsystemet har alltså gått via projektet landsbygd 2010 som under tre år drivits av Ålands landskapsregering i samarbete med europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.
Genom att delta i projektet har familjen Bomansson fått mer kunskap via lotsning och studiebesök och utvecklats i rollen som företagare.
-Det känns jättebra eftersom vår målsättning just har varit att effektivisera lantbruken och göra dem mer lönsamma. Men också att se till att nästa generation är intresserade av att ta över, säger projektledare Kaj Rosberg.
- Det har handlat om att trygga livsmedelsförsörjningen, sysselsättningen och boendet på landsbygden på Åland, tillägger han.
Elva nya deltidsjobb
Projektet har haft totalt 70 deltagare. Av dessa var tio från skärgården och 19 lantbruk med ekologisk inriktning.
-I de deltagande företagen har under projekttiden skapats tre heltidsjobb och elva deltidsjobb och fyra generationskiftet har också tryggats, säger Lena Brenner, projektansvarig.
En av dem är Ann Sundberg som i början av projektet jobbade på Ålandsbanken, men som i dag tillsammans med sin man Åsmund driver Marskogens lamm i Svartsmara där de har utvecklat förädling och direktförsäljning av gårdens lammprodukter.
-Jag började med att ta tjänstledigt, men när jag började tro att allt skulle gå vägen sa jag upp mig, säger Ann och förklarar att projektet gett henne mycket inspiration och kunskap.
- Vi har fått deltagit i kurser om livsmedelskemi, marknadsföring, styckningskurs och gjort flera studieresor. Åsmund var till Jämtland och jag till Skottland. Där fick jag se att även andra klarar av att vara småskaliga livsmedelsproducenter. Det var väldigt viktigt, säger hon.
Över förväntan
Livsmedelsindustrin, direkt och indirekt, generar enligt ÅSUB en sysselsättning på i storleksordning nära 1.000 arbetsplatser och 80 procent av livsmedelsindustrins produkter exporteras.
-Vi har drivit projektet för att trygga livsmedelsindustrin på Åland och det har gått över förväntningarna, säger Lena Brenner.
- Framförallt tror jag att deltagarna med större kunskap i dag tror mer på sig själva och sina företag.

Liz Lindvall