Lennart Johansson var tidigare räddningschef vid Räddningsområde Ålands landskommuner. Sedan den 1 maj i fjol är han räddningschef vid Ålands räddningsmyndighet. Han delar inte Karl Nordlunds (tjänstledig biträdande räddningschef) bild av att samarbetet i den nya myndigheten inte fungerar som det var tänkt.

– Synpunkterna kommer från en person som inte varit med oss sedan augusti. Under sommaren var inte hela organisationen samlad eftersom det var semestrar och maj månad gick till flytt och andra praktiska saker. Men jag har inget emot Kalle som person, definitivt inte. Den lilla tid vi hade tillsammans var åtminstone för mig positiv och jag gav tidigt mitt stöd för det han i dag är verksam i. Det ger jag än i dag.

Lennart Johansson säger att det i tjänstemannabeslutet kring Karl Nordlunds tjänstledighet står att det inte går att garantera exakt hur räddningsmyndigheten ska organiseras framöver.

– Vi stöter och blöter på alla möjliga sätt. Det här var ett förslag från mig på hur man kunde få hierarkin mindre och fördelning på specialiseringar och jag önskade få vägledning av nämnden. Nu är det återremitterat och ska redas ut vidare, det är inget konstigt med det.

Att tjänsten som biträdande räddningschef föreslås dras in, vad tänker du själv att det signalerar utåt?

– Jag fokuserar på de uppgifter som finns och ska göras i myndigheten. Det är det viktiga.

Du måste ha förväntat dig reaktioner på förslaget?

– I många av de här stora frågorna förväntas reaktioner, det är så pass stora förändringar inom hela brand- och räddningsväsendet.

Föreslagna förändringar angående tjänsten som brandingenjör samt medföljande ökade kompetenskrav bedömer Lennart Johansson vidare att inte ska leda till en ändrad lön. Avsikten med förändringen är att möjliggöra en tydligare arbetsfördelning mellan vissa tjänster.

Blir nyrekryteringen svårare till tjänsten?

– Den behöver nödvändigtvis inte bli det. Det är inte prövat än.

Mycket jobb

Redan i september antog räddningsnämnden en kläm om att ett så kallat servicenivåbeslut skulle tas fram i skyndsam ordning. Karl Nordlund har reagerat på att beslutet ännu inte finns på plats.

– Man tar inte fram ett sådant på bara ett par veckor. Beslutet handlar inte bara om organisationen utan också om framtagande av underlag, förklaringar och målsättningar för de uppgifter som myndigheten har. Tyvärr finns det kommuner som inte har sin servicenivå på plats och då får vi gräva fram fakta från annat håll. Det är arbetsdrygt, säger Lennart Johansson.

Det var i början av hösten som räddningsnämnden sade att ett servicenivåbeslut skulle tas fram i skyndsam ordning, och det är ett antal månader sedan – inte några veckor.

– Ja, men vi har ju inte suttit still. Det har varit andra stora frågor också.

Sex tjänstemän arbetar vid myndigheten.

Finns någon delegeringsordning?

– Nej, en sådan finns inte men den är under bearbetning.

Är alla tjänstemän i dag involverade i beslutsgången?

– Alla personer är involverade och synpunkter får framföras, ja. Kommunikationen ska ske i direktkontakt med varandra i organisationen. Den ska inte, till exempel, ske via massmedia.

Men en av parterna som var med och satte avtalet nu säger att myndigheten inte fungerar som det var tänkt, att de gamla konflikterna finns kvar. Hur ser du på det?

– Jag kan bara be den personen föra fram hur det var tänkt. Man har jobbat på olika arbetssätt, det måste man finna nycklarna till. Det går definitivt framåt. Jag vill inte påstå att det finns några konflikter kvar och det har aldrig funnits sådana från min sida. Har man sådana funderingar måste man försöka lägga dem åt sidan.

Och inget revirtänk heller?

– Definitivt inte. Reviret får andra stå för.

Under Jomala kommun

Det kan ta år innan alla pusselbitar är på plats i en ny organisation, säger han.

– Vi måste hitta arbetssätt, var vi kan effektivisera och utveckla. Men att börja titta på revir är för mig en avlägsen tanke, det föder ingen förändring till det bättre. Det får inte förekomma.

Det diskuteras nu någon form av tillbyggnad för myndigheten, eftersom det inte är idealt att utryckningsfordon delar parkering med ett daghem. Samtidigt säger staden att det finns plats i Räddningsverket. Är det ett alternativ att sätta kontoret där i stället för att ta kostnaderna för en utbyggnad i Jomala?

– Jag har sagt att det inte spelar någon roll var myndigheten är bara man får ändamålsenlighet. Beslutet är att huvudmannen Jomala kommun ska tillhandahålla utrymmen till oss, och där är vi just nu. Jag går inga händelser i förväg och spekulerar i det kommande. Det är huvudmannen som äger den frågan.

Nu har det snart gått ett år sedan starten. Skulle det vara skäl att göra någon slags utvärdering?

– Vi blickar bakåt och vi blickar framåt. I alla stora frågor måste man titta på hur det varit, vart vi vill och hur vi kan göra det. Och framför allt hur det blir bäst för invånarna, för det är ju dem vi ska serva.

Har du någon vision för hur myndigheten ska utvecklas de närmaste åren?

– Det finns visioner och det finns mycket visioner också bland personalen, vilket är viktigt och roligt. Vi måste hitta en väg att gå tillsammans, och det tycker jag att vi är på väg att göra i många frågor.

Lennart Johansson säger att han såg positivt på framtiden när de två räddningsområdena slogs ihop i fjol.

– Jag är fortfarande förhoppningsfull. Varför skulle jag inte vara det?