Ålandstidningen berättade tidigare i veckan om Daniel Lampinen som påbörjat värvningen av kandidater till höstens kommunalval. Själv siktar han på en plats i stadsfullmäktige i Mariehamn.
– En röst på Nejsidan är en röst på nej till flyktingmottagande, sade han.
Men vem är den här mannen som uttalat kallar sig rasist, och vill etablera en ny politisk rörelse på Åland?
Daniel Lampinen är född 1980 i Tumba utanför Stockholm. Han är uppväxt i Luleå, och har bott på flera adresser i Stockholmsområdet. Innan flytten till Åland bodde han i Malmö. Där väckte han uppmärksamhet när han 2010 började jobba som pinsamhetskonsult. Både Sydsvenska Dagbladet och Aftonbladet skrev om honom.
– Jag gör absolut inga plojgrejer, typ svensexor och liknande. Det ska vara verkliga situationer där jag hjälper någon ur en obehaglig situation, sade han till Sydsvenskan.
Rasistiskt manifest
För drygt två år sedan, i februari 2013, började han offentligt kalla sig rasist. Han skrev ett långt manifest, Framtidsland, ”för rasister som känner sig för hippa för SD (Sverigedemokraterna, reds anm)”.
I manifestet redogör han för det han kallar Rasistpartiets åsikter, en grupp han hoppas ska kunna vara ett stödparti i ett gulblått block i riksdagen 2018. Han beskriver den nya rasismen som en blandning av nazism och Sverigedemokrati, men utan förintelse, kodord och konspirationsteorier.
I manifestet delar han in jordens befolkning enligt färgskalan vit, gul, brun, rödsvart och vinröd.
Han förklarar att Rasistpartiet nedvärderar vissa etniska folkgrupper, men att man inte beter sig fientligt mot individerna. ”Rasister som använder våld är i första hand våldsverkare och terrorister” skriver han.
I samma veva startade han Facebooksidan Öppna rasister, som sedermera raderades av Facebook.
Åland är drömlandet
I februari 2014 berättade han i en dokumentär i Sveriges radio om flytten till Mariehamn. Han beskrev Åland som ett drömland för rasister.
Samtidigt sökte han jobb som ordningsvakt på Åland. På grund av sina öppet rasistiska åsikter blev han nekad anställning. I mars i år polisanmälde han företaget.
I december i fjol anmälde han intresse för att jobba som timanställd skötare inom vården. Någon utbildning på området har han inte. I ansökningsmejlet redogjorde han för sina åsikter, men fick trots det napp. Han jobbade några dagar i januari innan en representant från arbetsgivaren förklarade att han inte kan fortsätta på grund av sina åsikter. Även detta förfarande polisanmälde Daniel Lampinen.
På sociala medier beskriver han sig själv som avskalad och avtrubbad, långt ifrån ”normal”. Han har slutat anstränga sig eftersom han ändå inte kan bli tillräckligt populär. ”Jag är inte osjälvisk. Jag är inte speciellt trevlig. Jag ger inte pengar till välgörenhet. Jag bara lever” skriver han.
Sammanfattningsvis beskriver han sig som en ”ickegod och onödig människa”. En person som ”normaliserar dagligen rasism genom att leva.”
Sandra Widing