Jan-Mikael von Schantz karriär är kantad av medgång och motgång. Båda frammanade av samma egenskap. I yrkeslivet har han ständigt vågat utmana och lansera nya idéer och grepp. För det mesta har det lett framåt i karriären, två gånger har det gett honom sparken.
-Jag är tvåfaldig medlem i svenska fallskärmsklubben, säger han.
Leendet är varken bistert eller besviket, det utstrålar munterhet. Så har han heller inte drabbats ekonomiskt av de två bakslagen och i efterhand är han nöjd.
-Stannar man för länge på ett jobb blir man bekväm, och en bekväm ledare är inte bra för sitt företag. En bekväm ledare förbättrar inte utan konserverar det han har.
Men historien om Jan-Mikael von Schantz, före detta vd på finska Ericsson och medlem i svenska Telias högsta ledning börjar inte här. Den börjar i Godby som tvååring.
-Jag flyttade till Åland så fort jag hade förstånd att göra det, säger han.
Bodde på telefonandelslaget
Knut von Schantz, Jan-Mikaels pappa bodde på Åland några år som liten. Under mitten av 1920-talet var nämligen Knuts far vd för ÅCA. Men familjen flyttade till Vasa och Knut von Schantz började så småningom arbeta på post- och telestyrelsen i Helsingfors. 1953 var det dags att flytta tillbaka till Åland som chef för Ålands telefonandelslag. Han var då gift med Margherita och de hade en dottern Bodil och sönerna Stefan och Jan-Mikael, Jan-Mikael är yngst i syskonskaran.
-Vi bodde i nedervåningen av telefonbolagets hus, pappa hade sitt kontor på övervåningen.
De första åren på Åland minns han som goda. Men år 1957, när Jan-Mikael var sju år gammal dog hans mor i en akut lunginflammation.
-Det är klart att det var en stor sak för oss när mamma dog och för pappa måste det ha varit hårt att vara ensam med tre barn. Men det finns utveckling i svårigheter och vi kom runt det så småningom.
Efter några år gifte Knut von Schantz om sig. Margaretha von Schantz blev som en andra mor för barnen.
Jobb med släktband
Knut von Schantz drev igenom telefonernas automatisering på Åland och Jan-Mikael von Schantz följde flera gånger med ut till telefonstationerna.
-Då var det en telefonist som manuellt kopplade telefonsamtalen.
Så teletekniken är nedärvd?
-Det är den, jag brukar säga att jag växte upp bland kablar och reläer.
Efter studenten blev det studier i matematik, han har en fil kand i ämnet från Helsingfors, och en från Uppsala. Under studietiden gifte han sig med sin första fru, hon kom från Uppsala och skulle följa honom många år.
Efter examen fick Jan-Mikael jobb på Ericsson på samma avdelning som storebror Stefan von Schantz. Båda jobbade med teknisk utveckling men därefter har karriärerna tagit olika riktning.
-Min storebror jobbar fortfarande kvar och är lite av en teknisk guru där. Flera år senare kom jag tillbaka som hans chef, säger han lillebrorsnöjt.
En uppstickare
Därefter väntade jobb på Post- och telestyrelsen, samma arbetsplats som hans pappa en gång hade. Klivet var sedan inte långt över Östersjön, 1984 började han på svenska televerket.
-Då small det till i karriären, säger han.
Han rätar på ryggen.
-Jag var en orädd ungdom som utmanade ledningen och de gillade det. De kallade mig rebellen från Öst.
Efter bara fem år utsågs han till teknisk direktör. Han var femton år yngre än de andra i koncernledningen.
Hur fick du dem att lyssna?
-Ofta frågar jag mig samma sak. I många organisationer försöker man trycka till unga personer som tar för sig och driver nya frågor, de får arbetsuppgifter som är så svåra att många bryter igenom. I mitt fall tror jag att det handlar om att jag hade en balans. Jag tog risker och utmanade, men samtidigt hade jag en annan del att falla tillbaka på i arbetet som gav mig trygghet.
Miljardklubben
Men är det konstruktivt att trycka till nya förmågor, borde man inte ge dem utmaningar på rätt nivå?
-Det är sant. Många chefer borde bli bättre på att ta tillvara på de krafter som är på väg upp. Men problemet är att makten till naturen försvarar sig. En chef värnar om den och då är förändring inte det självklara. I stället agerar man bevarande och blir försiktig.
1991 var det dags för nästa karriärskliv. Han rekryterades som vd för Ericsson i Finland. Där väntade vid sidan av hårt arbete ett jet set- liv.
-Om jag har varit nära att bli bekväm någon gång så var det då. Jag hade en privat chaufför och tillhörde den så kallade miljardklubben, tillsammand med vd-ar som basade över miljardföretag. Vi gick på varandras operaföreställningar och bjudningar. Det var en behaglig tillvaro, men utan verklighetsförankring. De sociala frågorna var frånvarande och efter några år kändes det instängt.
Efter sex år kom som han uttrycker det, "räddningen från Grankulla". Svenska Telias koncernchef Lars Berg gillade Jan-Mikael von Schantz insatser på Ericsson och lockade dit honom som sin högra hand.
Där väntade två kontroversiella arbetsuppgifter: Att som personaldirektör säga upp 6.000 personer och att som koncernutvecklare arbeta för en sammanslagning av Telia och norska Telenor.
Med jobbet som insats
Teknikrevolutionen i branschen skapade ett starkt behov av att rationalisera. Hans uppdrag var att minska personalen från 32.000 till 26.000, i dag har Telia omkring 10.000 anställda.
-Varje person som skulle sägas upp var svårt. Jag träffade flera av dem och levde mig in i deras tuffa situation. Men det gäller att skilja på det emotionella och det professionella.
Då anade han inte att han själv skulle få gå.
Tillsammans med Lars Berg och Telenors koncernledning tog Jan-Mikael von Schantz fram ett långtgående paket på sammanslagning och börsnotering. Men ägarna var inte med på det.
-Det fanns ett misstroende mellan staterna och de kunde inte komma överens om hur de olika bolagen skulle värderas. Vi hade akten klar, men vi gick längre än vad ägarna ville.
Det hela ledde till sist till att Lars Berg slutade på våren 1999.
-Då fanns det ingen som gav mig skydd. Efter att hans efterträdare kom tog det två timmar innan jag var uppsagd.
Uppsägningen hemlighölls i en månad.
-Under den tiden gick jag runt som en zombie på kontoret.
"Norgevän"
I samband med uppsägningen av von Schantz pågick spekulationer kring vad som gjorde att han inte kunde stanna.
Handlade det bara om att du var beroende av Lars Bergs skydd?
-I arbetet med sammanslagningen med Telenor ansågs jag för Norgevänlig. Jag var satt att leda integrationen av de två företagen och under förhandlingarna gjorde jag klart att jag representerade Telaris, det var så det nya bolaget skulle heta. Telia försökte förmå mig att mer föra Telias talan, men jag såg mitt uppdrag som att tillvarata båda parternas intressen. Då sågs jag inte som tillräckligt Teliavänlig.
Var hade du befunnit dig om du hade blivit kvar och sammanslagningen hade blivit av?
-I koncernledningen för Telaris.
Vad tycker du i efterhand, tog svenska och norska staten rätt beslut i fråga om sammanslagningen?
-Då tyckte vi att ägarna hade fel eftersom de inte såg värdet i affären. När företagen sedan börsnoterades kan man konstatera att den svenska staten delvis hade rätt, Telia värderades betydligt högre än Telenor. Å andra sidan har Telenor varit framgångsrika sedan dess och är värda betydligt mer i dag.
Barndomsminnen vaknade
Processen som ledde till att han fick kicken gjorde ont, beskriver han. Men han hade ett fallskärmsavtal som garanterade honom två årslöner så han passade på att ta ledigt.
-Vi har rustat upp en gammal gård på Vårdö och jag åkte dit på våren. Där snickrade jag och åkte båt.
Under den tiden vaknade något i honom som hade slumrat under 20 års intensivt arbete.
-Mycket från barndomen kom tillbaka. Jag hade glömt smaken av en hemvetesmörgås med stekt ägg och doften av en svampskog, det var speciellt att få dem tillbaka.
Under hösten kom jobbabstinensen och han började arbeta som konsult. Det ledde i sin tur till Wheel-it på Åland, ett it-utvecklingsprojekt som bland annat fick barnen I-tiden och "arbeta och bo på Åland".
Därefter blev han vd på Institutet för företagsledning i Sverige och en ny intensiv arbetsperiod inleddes.
Nytt fallskärmshopp
Men när IFL skulle slås samman med Handelshögskolans projekt Executive Education uppstod interna strider om makten. Jan-Mikael utsågs till vd för den större organisationen och vd:n för det andra företaget blev styrelseordförande. De två kunde inte komma överens.
-Ägarnas lösning var att avsätta oss båda ett år efter sammanslagningen. De erbjöd mig att stanna några månader till, men jag packade ihop direkt. Om de inte trodde på mina idéer ville jag inte stanna.
Även här väntade en svensk fallskärm.
Verkligheten kom ikapp. Under fem års tid hade han jobbat 16-timmars arbetsdagar. Hans barn hade flyttat hemifrån, familjens hund dog och Jan-Mikael och hans hustru befann sig en en ny situation.
-Jag insåg att jag inte hade haft den tid för min familj och mitt äktenskap som jag borde ha haft. Det ledde till skilsmässa. Ett högt pris för att jobba så hårt.
Många Ålandsband
En livsomställning med kortare arbetsdagar som konsult, återanknytning till barnen och så småningom en ny relation väntade. I dag är han gift med Sanna, född Karlsson, de träffades i Stockholm, men båda kommer från Åland.
-Hon är tre år yngre och vi har haft samma lärare i lycéet och har snubblat på samma rötter på skolgården. Det finns så mycket att prata om från den tiden.
Kopplingarna till Åland är många, Knut och Margaretha von Schantz bor på Trobergshemmet, paret har en övernattningslägenhet på Neptunigatan och en tomt ute vid Hammarudda. Dessutom arbetar Jan-Mikael numera som tf personaldirektör för Paf, med uppdrag att bistå styrelsen i rekryteringen av spelbolagets nya vd. Han är på Åland tre - fyra arbetsdagar i veckan. Övrig arbetstid är han på Pafs kontor i Stockholm och ibland i Helsingfors.
Har du lärt dig att ta det lugnare den här gången?
-Tack för att du frågar, jag måste påminna mig om det hela tiden. Jag blir väldigt fångad i det jag gör.
-Jag ser samma egenskaper i mina barn i dag, både min dotter och min son. Det finns en risk att de tänker lite för mycket på jobbet.
Han tystnar, för första gången på länge.
-Jag antar att de har ärvt det från mig, både på ont och på gott!

Tone Nordling