I onsdags kom beskedet att hovrätten går på tingsrättens linje och därmed förlorar landskapet målet om elhybridfärjan. Landskapsregeringen (LR) gjorde sig skyldig till avtalsbrott och ska betala 10,5 miljoner euro plus ränta i skadestånd till Ansgar och Finferries. Totalt beräknas domen kosta landskapet drygt 14 miljoner euro med räntor och rättegångskostnader.

Veronica Thörnroos, du har sagt att du upplevde att ni hade mandat från Ålands folk att häva avtalet, hur vet du det?

– Vi gick till val på två frågor, nämligen respekt för det kommunala självbestämmandet och fast förbindelse till Föglö. Vi ökade med två mandat i lagtinget och gick starkt framåt. Vi var tydliga med att om vi kommer i regeringsställning så kommer vi göra allt vi kan för att skapa en fast förbindelse till Föglö och häva avtalet med elhybridfärjan.

Varför testade ni inte mandatet i lagtinget?

– Det kan jag inte direkt svara på, vi hade inga sådana tankegångar utan bedömde att vi hade en regering med stark majoritet.

Borde ni ha gjort det?

– Jag vet inte, vid det tillfället hade vi 20 mandat, vi hade den samlade majoriteten i lagtinget.

Är det inte det mest ansvarsfulla att inte lita på ”den samlade bedömningen” utan ta det till lagtinget och få det bekräftat när det handlar om ett avtal på många miljoner euro som ni visste att kunde ge skadestånd på upp till 10 miljoner euro?

– Med facit i hand kan man alltid spekulera hur man borde ha gjort men man måste också minnas att landskapsregeringen har den operativa makten. Det här var ett påbörjat projekt som vi ville avsluta så som det var utformat och det fick vi mandat för med en kvalificerad majoritet på 20 mandat i lagtinget. Det är en skillnad om vi hade planerat något framtidsprojekt som exempelvis en bro mellan Kumlinge och Seglinge, då bör sådana kommande stora infrastrukturella projekt förankras i lagtinget. Nu var detta projekt redan påbörjat och vi hade inte varit delaktiga i den processen. Jag säger inte att det på hade ändrat slutresultatet, men vi var inte involverade i den.

Minns inte detaljerna

En advokatfirma användes som juridiska rådgivare när avtalet med konsortiet skrevs. Sedan valde ni att ha samma advokatfirma att häva avtalet. Hur tänkte ni då?

– Den aktuella juridiska firman var välbekant och välinsatt i projektet och det fanns en stor vinning med det. Det bedömdes som det mest ändamålsenliga och det mest ekonomiska.

Hade ni förhandlingar med konsortiet om förlikningsbudet på åtta miljoner euro?

– Nej, åtminstone inga förhandlingar som jag har deltagit i.

Varför inte?

– Det hade med juridiken att göra, men jag kan inte återge detaljerna för jag minns dem faktiskt inte. Men vi bedömde att budet var alldeles för högt.

Niklas Karlman, ansvarig tjänsteman för både avtal och upphandling, hade redan före valet 2019 räknat ut siffror som presenterades för lagtinget att ett hävande av avtalet kan landa i fem till tio miljoner euros skadestånd, tog ni det i beaktande när ni fattade beslutet om att häva avtalet och inte förhandla?

– Jag kan inte kommentera vad Niklas Karlman har räknat ut före valet, jag kan bara kommentera den processen jag som lantråd varit delaktig i. Jag har inte deltagit i någon diskussion där juridiskt sakkunniga framfört att det kan röra sig om ett skadestånd i fem-tio miljonersklassen.

Varför har du inte deltagit i några sådana diskussioner som lantråd?

– Därför att mig veterligen har den frågan inte diskuterats i landskapsregeringen på det viset.

Men borde inte just den frågan ha diskuterats?

– Vi hade ett antal både interna och externa juridiskt sakkunniga som arbetade med frågan och deras bedömning var att det fanns starka argument att få till en förändring. Därför gick vi vidare med processen. Hade vi fått informationen om att det här blir ett vanskligt företag och sannolikheten att lyckas är obefintlig och om de hade avrått så hade vi naturligtvis lyssnat in den expertisen.

”Några misslyckas”

Varför var ingen politiker med i förhandlingarna med konsortiet om att häva avtalet?

– Den här typen av förhandlingar fördes på tjänstemannanivå, så är det ju alltid.

Men fanns det inte orsak att ändra på den kutymen nu när det handlade om så pass mycket pengar som kunde komma skattebetalarna till last?

– När tjänstemännen förhandlar kommer de ju med jämna mellanrum och rapporterar till LR och jag såg ingen anledning att avvika från det. Det är också väldigt viktigt att vid den här typen av förhandlingar skicka fram de starkaste kort man har och det är ju jurister och delar av tjänstemannakåren.

Vad säger det här om landskapsregeringen som pålitlig avtalspart när en LR ingår ett dyrt avtal, med fullmakt från lagtinget, som följande LR häver ganska omgående, på bristfälliga juridiska grunder?

– Det säger mer om politikerna än om LR som sådant. Man ska komma ihåg att LR ingår en massa avtal under årens lopp. Några stycken misslyckas. Vi måste ta lärdom av det här och konstatera att när det gäller framtida infrastrukturella satsningar så bör vi söka en bred politisk majoritet, oberoende vem som sitter i regeringsställning.

Du tog fram kortruttsmeddelandet som ansvarig minister, meddelandet antogs av lagtinget (inklusive Centern) 2015, under mandatperioden 2015-2019 inleddes arbetet med kortruttsmeddelandet och då lämnade lagtinget (inklusive Centern) tunnelspåret eftersom det ansågs vara för dyrt med för lång avskrivningsperiod. Sedan tog ni upp tunneln igen inför valet 2019. Håller inte Centerns beslut mer än fyra år i taget?

– Jo det hoppas jag verkligen de gör med tanke på hur länge vi varit med. Kortruttsmeddelandet innehöll en massa möjliga trafiklösningar, men till slut återstod bara tre projekt. Det var östra Föglö, västra Föglö och bro över Prästösund.

Ett haveri för politiken

Har du förståelse för att folk kan tycka att Centern har hattat för mycket fram och tillbaka och vänt kappan efter vinden?

– Jag tycker aldrig att vi uteslöt tunneln, men det förarbete som ytterligare behövde göras för att få besked från rikssidan förverkligades aldrig som det borde ha gjorts. Även nu senast i regeringsställning försökte vi komma vidare med provborrningar men där var vi till slut väldigt ensamma.

Vad kunde regeringen Thörnroos gjort annorlunda?

– När vi kom i regeringsställning stod vi inför fullbordat faktum, vi kunde inte omfatta Gripöbron och elhybridfärjan. Vi tyckte att man hade behövt titta ytterligare en sista gång på det här med tunneln och fått ett besked från rikssidan hur de hade ställt sig till den. Med facit i hand är det lätt att säga vad som borde ha gjorts. Vi kan konstatera att vi inte har en samsyn med delar av liberalerna och MSÅ när det gäller historiebeskrivningen och det får vi leva med. Men nu måste vi alla gemensamt anstränga oss för att arbeta tillsammans. Jag var på Idrottsgalan på fredag kväll och konstaterade att vi alla har mycket att lära av dem inom idrotten vad gäller respekten för varandra.

Är det lätt att arbeta tillsammans efter detta som kallats för självstyrelsens största haveri?

– Jag tycker inte det här är självstyrelsens största haveri. Det här har inget med självstyrelsen att göra, det här är bara politiker som inte kan enas och samarbeta.

Men är det inte ett stort haveri för den åländska politiken?

– Ja absolut, det skriver jag under på direkt.

Nu sitter Centern igen i landskapsregeringen som ska finansiera skadeståndet. Hur ska det här finansieras?

– Det kan jag inte svara på i dagsläget. Det diskuterades lite internt innan valet. Vi var förstås osäkra på utfallet men det fanns lite funderingar. Men nu är det ju inte jag som ska komma med den lösningen utan det är finansministern så vi får avvakta och se. Jag vet inte heller om de funderar på att överklaga domen en gång till eller hur de resonerar.

Motsvarar polisens verksamhet

Har du inte själv haft några tankar kring hur det här miljonbeloppet ska kunna finansieras? Ska det till exempel införas någon typ av landskapsskatt?

– Nej, jag har faktiskt inte funderat på det. Men jag tror nog att det ska gå att lösa utan att det ska behöva påverka gemene ålännings vardagsliv, det är det viktigaste.

Skadeståndet kostar mer än vad Ålands polismyndighet kostar under ett år. Hur försvarar du det för skattebetalarna?

– Det är svårt för mig att försvara, det är ju domstolen som har fastställt det. Jag har drivit den politik som jag och mitt parti har bedömt är det rätta och vi har bedömt att vi haft stöd för det dels via valresultatet 2019, dels från juridiskt håll. Nu blev utfallet ett annat och min besvikelse är stor.

Du sa vid något tillfälle att du ändå inte kan ångra det här, håller du fortfarande fast vid det?

– Ja, det gör jag nog, för vi fattade de beslut som vi vid det tillfället bedömde att var bäst. Vi bedömde att det fanns möjligheter att gå vidare med det och få till stånd en förändring.

Tänker du avgå som ordförande för C på grund av detta?

– Nej, det tänker jag inte. Såvida inte centerfolket uttrycker en sådan önskan. Då kommer jag att respektera det.