Ulf Simolin lyfter på locket till en av stadens 3.178 dagvattenbrunnar. Där nere döljer sig det som i folkmun kallas ”rysstunneln”.

Exakt vilken sträckning tunneln har vill staden inte avslöja av säkerhetsskäl, men den finns under centrala Mariehamn. Namnet avslöjar vem som byggt tunneln, och en ritning från 1911 ger oss en känsla för hur gammal konstruktionen är – men i övrigt verkar det finnas ganska lite dokumentation om dess historia.

Ulf Simolin har genom litteraturen skapat sig en bild av det dåtida Mariehamn.

– Staden hade runt sekelskiftet runt hundra gårdar, och många av dem hade djur. Man insåg väl att man måste ha ett fungerande kloaksystem för att ta hand om avskrädet. Via tunneln rann avloppet ut i havet, säger han.

Stabilt bygge

Rustade med pannlampor, hjälmar, syremätare och rejäla kängor tar sig han och Dominicus Björkstam hukande in i tunneln – höjden är nämligen endast cirka 1,40 meter.

Tunneln är i bra skick och det verkar som om någon typ av betong använts för att sammanfoga de stora stenblocken som utgör väggar och tak. På bottnen finns rejäla plankor – något som kan tyckas vara ett udda materialval med tanke på tunnelns syfte.

– Jag vill tro att det tog rätt så många år att bygga den här konstruktionen. Den är otroligt rejäl, man kan bara ana hur mycket arbete som lagts ner och jag är imponerad över hur man kunde bygga på den tiden, säger Ulf Simolin.

Tunneln är fredad på så vis att staden inte gräver sönder någon del av den såvida det absolut inte behövs. Vid sitt besök stöter de två tjänstemännen på flera korsande ledningar.

– Det som finns kvar i dag, och som är gångbart, är cirka en kilometer tunnel och den är är integrerad med dagens ledningssystem, säger Ulf Simolin.

Stora spindlar

Han fick vetskap om vad som egentligen döljer sig under Mariehamns gator då projekteringen av den nya museidammen inleddes. Via modernare rör strömmar nu vattnet från tunneln ut i dammen, där det renas.

– I dagens läge fungerar den alltså som ett avledningssystem för dagvatten.

Få har varit nere i tunneln, och syftet med det här besöket, under vilket även stadsarkitekt Dominicus Björkstam deltar, är att staden vill råda bot på bristen av information genom att undersöka konstruktionen. Bilder och rörliga klipp ska snart läggas ut på Mariehamns stads hemsida.

Hur är det med råttor, har ni sett några sådana i tunneln?

– Jag har fått höra en del skrönor om att det skulle finnas stora råttor där nere, men det stämmer inte. Jag är positivt överraskad över hur rent det är, och det finns heller ingen lukt som skulle tyda på felkopplade avlopp. Det enda levande som dykt upp är spindlar – och ganska stora sådana, säger Ulf Simolin.