Förra veckan presenterades rapporten ”Upp med näven! #Ålandockså”, en sammanställning av vittnesmålen från #metoo-kampanjen på Åland för fem år sedan. Den är skriven av högskolestudenten Cecilia Berg på uppdrag av Ålands feministparaply.

#Ålandockså samlade in omkring 270 vittnesmål, allra tydligast visar analysen att de mest utsatta för våld och trakasserier var unga och minderåriga personer.

”Ett mönster som gör extra ont att presentera är när sovande personer utsätts för övergrepp. Ett högt antal vittnesmål berättar om detta. Ofta har personen befunnit sig på en fest, blivit trött och gått undan för att sova eller vila. Sedan har personen vaknat av ett pågående övergrepp”, står det i rapporten.

Personer kom undan

Några av kvinnorna bakom uppropet berättar i rapporten hur de upplevde tiden då kampanjen pågick. De anser att tystnadskulturen är svårare att bryta i ett litet samhälle som Åland, den är starkare än i ett större och mer anonymt samhälle där alla inte känner alla.

– Det är precis samma strukturer och berättelser som var annanstans som helst, men det som är besvärligt är att Åland är så litet. Det har aldrig tagits på allvar då någon tidigare har försökt berätta, säger Jessy Eckerman.

Arbetsgruppen berättar också att de ställdes inför svåra dilemman, flera berättelser kunde aldrig berättas offentligt. Ett exempel var när det kom in flera vittnesmål kring en särskild yrkesgrupp vars storlek på Åland är liten, det hade varit alldeles för lätt att identifiera vilka det handlade om. Sofia Enros tycker att gruppen tog fel beslut i den här frågan.

– Jag tycker att beslutet inte gick i linje med #metoo, syftet med #metoo var att släppa fram berättelserna och nu plötsligt ska vi inte göra det utan tysta ner vissa röster.

Fler borde ha lyssnat

Kvinnorna i intervjuerna tycker att det finns en ny typ av medvetenhet i samhället sedan #metoo, men att inte tillräckligt mycket har hänt.

– Jämställdhetsfrågan har inte varit prioriterad på Åland de senaste åren, säger Sofia Enholm.

– Den bestående effekten är inte den som jag hade önskat, särskilt inte inom de branscher där de värsta övergreppen förekommer. Jag är säker på att ett nytt upprop i dag skulle ge liknande berättelser som då, säger Mia Hanström.

Nina Fellman, ordförande för Ålands feministparaply berättar att man på politisk nivå har fått policydokument och projekt kring de här frågorna, men konstaterar att politiken har sina begränsningar.

”När vi ser tillbaka på det som kom fram önskar vi att fler hade läst och lyssnat, att fler stillnat och funderat vad det betyder för flickor och kvinnor att vi nästan alla delar erfarenheten av övergrepp, trakasserier och sexualiserat hån. Det har hänt en hel del, men inte tillräckligt”, skriver hon i förordet.