Sagt och gjort åkte Mimmi Söderback och Molly Sjölund ner till St. Anton, och jakten på ett jobb satte i gång redan första dagen.

– Vår taktik var att knacka dörr tills vi fick ett jobb. Vi var säkra på att det skulle finnas lediga jobb för folk brukar skada sig och åka hem, men det visade sig att alla lediga jobb var heltid, säger Mimmi Söderback.

Mimmi Söderback förklarar att det är vanligt för säsongsarbetare att dela upp en heltidstjänst på två personer, så att man ska kunna jobba och ha tid för att skida, men ett sådant jobb gick inte att hitta.

– Det kändes svårt när vi kom ner, för vi ville ha jobb, men samtidigt ville man inte tillbringa all sin tid på att jobba när vi kommit hit för att skida. Ifall jag hade tagit något av de jobben som vi hittade så hade jag behövt jobba heltid, men jag valde att inte stressa och sen fick jag ett deltidsjobb i hotellet där vi bor, säger hon.

Huset där de hyr en lägenhet är egentligen ett hotell, och efter att Mimmi Söderback bekantat sig med hyresvärden blev hon erbjuden ett jobb: städa hotellet, skotta snö och gå ut och gå med hyresvärdens hund.

Hårda arbetsförhållanden

Molly Sjölund fick ett bartenderjobb redan första dagen, men hon blev schemalagd sex dagar i veckan och jobbade ofta övertid.

– Jag kände att jag behövde ett jobb så jag sa direkt ”ja” till att jobba på restaurangen, Jag visste att jag skulle vara schemalagd sex dagar i veckan och jobba sena kvällar, men jag var inte förberedd på hur utmanande det skulle bli efter ett tag, säger hon.

Hon berättar att det gick bra de första veckorna, men när en månad hade passerat fick hon svårt att sova och kände sig stressad över jobbet.

– Det var tufft att aldrig känna sig ledig, och när jag bara var ledig en dag i veckan så ville jag passa på att vila men då kunde jag aldrig riktigt njuta av att vara i alperna, fortsätter Molly Sjölund.

Efter en tid bestämde hon sig för att säga upp sig och leta efter ett nytt jobb, vilket i efterhand har blivit en av de roligaste sakerna som hänt henne under sin tid där, berättar Molly Sjölund.

– Dagen jag sade upp mig frågade en kollega hur jag mådde och innan jag hann svara så sade min chef ”she´s going crazy” och gestikulerade med händerna som om jag faktiskt vore psykiskt galen, när jag stod precis bredvid honom. Egentligen var jag bara trött och stressad, men han trodde nog att han drev mig till vansinne efter att jag skämtat om det en gång, berättar Molly Sjölund skrattandes.

I dag jobbar både Molly Sjölund och Mimmi Söderback som städerskor på hotell.

– Det är skönt att ha ett mindre krävande jobb, men mina nya kollegor pratar bara kroatiska så jag ska se hur den situationen löser sig, säger Molly Sjölund.

Studieavbrott och långa resor

Mimmi Söderback tog för två år sedan ett studieavbrott från Handelshögskolan i Göteborg för att kunna resa. Nu avslutar hon sin lediga tid i Österrike innan hon återigen börjar studera till hösten.

– Jag kände att jag hellre tar examen två år senare än att komma ur skolan som en utbränd ekonom. Jag behövde en paus från skolan, säger hon.

Mimmi fortsätter med att säga att studieavbrottet gjort henne mer intresserad av att börja studera igen, och hon känner nu en spänning istället för stress när hon tänker på kommande höst.

Molly berättar att hennes planer inför hösten ändrades och plötsligt visste hon inte längre vad hon skulle göra, då fick hon förslaget att komma med till Österrike.

– Jag hade inget bättre för mig än att följa med Mimmi, och jag kände att det inte kan vara värre än att vara på Åland under vintern, säger Molly Sjölund.

En minnesvärd skidsäsong

Medan Mimmi Söderback länge har vetat att hon vill tillbringa en säsong i alperna så hade Molly Sjölund endast besökt Germundö alpin en gång innan hon åkte till Österrike.

– Jag har ju aldrig skidat på riktigt tidigare, och det är väldigt olika stuk på dessa backar och Germundö kan jag säga. Men vi har haft ”Mimmis Skischule” och nu kan jag åka skidor riktigt bra, säger Molly Sjölund.

Mimmi intygar på att Molly gjort stora framsteg i sin skidåkning.

Under sina två månader i alperna har de redan fått många besök av vänner och familj, och båda tycker att det lättar på hemlängtan.

– Gästerna har gått om varandra som på ett rullande schema, så någon hemlängtan har vi inte hunnit få, säger Mimmi.

Molly avslutar med att hon upplever att deras vänskap vuxit sig starkare än någonsin under deras tid i Österrike.

Alva Dahlblom