Kvinnan köpte år 1968 ett outbrutet område om cirka 2.000 kvadratmeter i Hammarlands kommun. Området ligger på en holme och har en cirka 40 meter lång strandlinje. Kvinnan och hennes familj byggde redan 1969 två stugor på marken. 2004 utökades byggnaderna med en bastu.Köpebrevet, som skrevs under av säljare och köpare, undertecknades också av det offentliga köpvittnet och ett närvarande vittne. 1969 förkastade inrikesministeriet kvinnans ansökan om tillstånd att äga och besitta området. Man gjorde dock inga åtgärder och kvinnan fortsatte att äga stugan.1996 ansökte kvinnan om jordförvärvstillstånd, hon uppmanades då att komplettera ansökan. Två år senare meddelade landskapsstyrelsen att eftersom ansökan inte kompletterats i tid så lämnades ansökningshandlingarna utan åtgärder.Även den här gången fortsatte kvinnan att bo kvar i stugan.”Behandla alla lika”2017 lämnade kvinnan in en ansökan om lagfart hos Lantmäteriverket. Då hamnade ärendet automatiskt hos landskapsregeringen och hon har nu fått avslag på sin ansökan om jordförvärvstillstånd. Därefter lämnade Lantmäteriverket en kungörelse att den som önskar inlösa området ska göra det inom 30 dagar.– Den som inte har rätt till marken måste göra sig av med den. De som har rätt att köpa är landskapet, kommunen i vilken fastigheten finns och personer med åländsk hembygdsrätt, säger kansliminister Nina Fellman som är den som tog beslut om avslaget på jordförvärvstillståndet.Enligt Lantmäteriverket ska statens ämbetsverk efter att anspråk om inlösen har gjorts höra säljaren och köparen och därefter ta ställning till om fastigheten är underkastad lösningsrätt och vem denna i sådana fall tillkommer.Men oavsett beslut om lagfart så har kvinnan inget jordförvärvstillstånd då hon inte uppfyller kriterierna.– I det här fallet gör hon inte det. För mig som politiker är det viktigt att alla behandlas lika. Vi kan inte göra skillnad beroende exempelvis på vem man är. Det är såklart tråkigt att en människa som haft ett ställe så länge inte kan bo kvar. Men vi kan inte tolka lagen olika vid olika tillfällen.Att kvinnan har bott i stugan under 50 år kan heller inte ge upphov till några särskilda rättigheter.– Det man inom förvaltningen kan vara självkritisk till är att det här borde ha tillsynats. Både 1969 och 1996 borde man ha fullföljt tillsynen, säger Nina Fellman.Sex anmälningarDe 30 dagarna har nu gått och enligt landshövding Peter Lindbäck har sex anspråk om inlösen inkommit till statens ämbetsverk på Åland.– Nu ska jag kontrollera att de inlämnade anspråken på inlösen uppfyller tidskraven.Det är Ålands landskapsregering, kommunen och fysiska personer som har rätt att göra anspråk på att lösa in fastigheten.– De prioriteras även i den ordningen. Står det mellan fysiska personer sker en lottdragning där anspråkslämnarna listas i turordning. Vi hör även den överlåtaren och förvärvaren innan vi fattar ett beslut om att det föreligger rätt till inlösen.Enligt Peter Lindbäck ska den som ges rätten att lösa in en fastighet tillsammans med ägaren komma överens om priset. Gör man inte det är det upp till den som vill lösa in fastigheten att väcka talan i tingsrätten.– Vi tar inte ställning till vilket pris fastigheten ska lösas in för. De här ärendena kan ibland ta väldigt lång tid då möjligheten att besvära sig mot olika beslut hela tiden finns.Vad hade hänt om ingen gjort anspråk på att lösa in fastigheten?– Då hade kvinnan blivit beviljad slutlig lagfart.Gamla lagenPeter Lindbäck berättar att den omfattande förändring som gjordes i jordförvärslagen för Åland 1975 var för att många fastigheter på Åland rann ur lokalbefolkningens ägo. Innan 1975 kunde landskapsregeringen, kommunen och fysiska personer på Åland göra anspråk på att lösa in ett område som var på väg att övergå till utomstående person.– Det skedde flera kontroversiella förvärv men eftersom många av områdena var så dyra gjorde ingen anspråk på att lösa in dem.Peter Lindbäck menar att det som nu hänt är att lantmäteriverket tittat på vilken lagstiftning som gällde när kvinnan 1968 köpte området och konstaterat att lagen om utövande av lösningsrätt för fast egendom i landskapet Åland ska tillämpas.– Det här är en väldigt sällsynt process. Jag har bara varit med om det en gång tidigare och då trodde jag att det var sista gången. Men det kan hända att det finns flera där ute.Kan säljaEnligt lagen om utövande om lösningsrätt vid överlåtelse av fastighet i landskapet Åland från 1951 framgår det att förvärvaren vars fastighet är föremål för inlösen har en månad, från att ämbetsverkets beslut om att det föreligger rätt till inlösen, på sig att överlåta den till en person med hembygdsrätt eller jordförvärvstillstånd. Annars är det upp till ämbetsverket att lotta mellan dem som gjort anspråk på att lösa in fastigheten.Genom att sälja fastigheten i utbyte mot ett hyresavtal kunde kvinnan således få behålla marken i viss betydelse. Maxlängd för ett hyresavtal är fem år. För längre arrendeavtal måste den som arrenderar mark ha hembyggdsrätt eller jordförvärvstillstånd.Ålandstidningen har varit i kontakt med kvinnans son som inte vill kommentera situationen innan han varit i kontakt med en advokat.

Kevin Eriksson