Ett tjugotal jaktvårdsföreningar, fiskelag och samfälligheter lämnade nyligen en skrivelse till landskapsregeringen (LR). Organisationerna, som representerar runt 4.000 medlemmar, uttalar en stark oro för vilka konsekvenserna blir vid en utökning av åländska skyddade marina områden.

”Om skyddet inte anpassas så att traditionell småskalig jakt samt yrkes- och fritidsfiske tillåts inom de planerade skyddade områdena kommer merparten av alla ålänningars allmänna jakt- och fiskemöjligheter försvinna”, står det i skrivelsen.

Ett antal områden med höga naturvärden som kan bli aktuella för skydd finns med i den enkät som samarbetsprojektet Life-IP Biodiversea genomför just nu.

Stor enighet

Lucas Wideman är ordförande för Ådans vänner rf. Han säger att rena vatten och starka fisk- och fågelstammar är något som ligger i jägares och fiskares intresse.

– Annars finns det ju ingen fisk att fiska eller något vilt att jaga.

Många ivrar därför för olika typer av natur- och miljöinsatser.

– Men tar man bort möjligheten för ålänningarna att hålla på med jakt och fiske i områden där dessa traditionellt bedrivits kan man på sikt förstöra deras miljöintresse.

Många jägare och fiskare känner i dag att mattan dras undan för dem alltmer.

– Det har inte varit någon fråga på länge där jaktvårdsföreningarna är så överens som man nu är om att man inte vill att jakt och fiske förbjuds på de här naturskyddsområdena.

Lägger fram förslag

Medlemmarna talar i stället för den modell som Johan Mörn berättade om i Ålandstidningen tidigare i veckan, det vill säga att en ny form av fredning inrättas för allmänna vatten samt kronoholmar.

I ”AX-reservaten” skulle miljön och det immateriella kulturarvet bevaras, medan jakt och småskaligt kustnära fiske skulle få fortsätta.

– I stället för att förbjuda den mänskliga samverkan med naturen borde den uppmuntras. AX-reservaten skulle kunna vara plattformar för att bevara vårt kulturarv – kunskap om hur man rör sig i skärgården, tar hand om jakt- och fiskebodar, lägger nät vid olika tider på året och tar vara på fågel, säger Lucas Wideman.

I skrivelsen framförs också ståndpunkten att jordförvärvsreglerna och den lokala förvaltningsmodellen redan nu, ur ett europeiskt perspektiv, skyddar miljön i stor utsträckning:

”Tidsbundna frivilliga fredningar mot EU-ersättning borde prioriteras på privatägt land och vatten.”