Ronnie Svenblad är född och uppvuxen i Mariehamn. I barndomen väcktes intresset för musiken, och han har spelat både klaviatur och trombon.

 – Jag spelade flera år på Ålands musikinstitut och i Mariehamns ungdomsorkester. Trombon har dock aldrig varit mitt starkaste instrument, jag vet inte hur mycket ljud jag skulle få ut om jag försökte i dag, säger han och skrattar.

I ungdomsåren spelade han i bandet Soundwave som hade förmånen att få uppträda på flera olika scener runt om på Åland, bland annat i nattklubben på Arken. Han var även en trogen besökare på Pub Bastun.

 – Där hängde jag och mina kompisar ganska mycket och hade också replokal där. Vi var ett gäng som kallade oss för ”Strange Kind of Purple”, och vi spelade bara låtar av bandet Deep Purple. Det var härligt att kunna hänga där med kompisarna och spela musik när man som ung behövde något att göra och upplevde att ingenting hände på Åland, säger han.

Samordnar kulturverksamhet

År 2001 tog kärleken Ronnie Svenblad till Falun i Dalarna där han har bott och verkat ända sedan dess.

 – Jag kunde konstatera att jag har bott ungefär lika länge i Falun som jag har bott på Åland. Jag identifierar mig dock fortfarande som en ålänning, och frågar folk varifrån jag kommer så svarar jag Åland, säger han.

I Falun jobbade han länge på ett ungdomskulturhus där man samlade ihop ett flertal aktiviteter och sysselsättningar för ungdomar, såsom replokaler, konstateljéer och en scen att öva på. I dag jobbar han dock som verksamhetssamordnare på kulturhuset Tio14 i Falun. Där samlas människor i alla olika åldrar för att delta i många olika kreativa aktiviteter.

 – Som verksamhetssamordnare koordinerar jag verksamheten i huset och håller koll på externa föreningar som har sina aktiviteter hos oss och ser till att det finns lokalutrymmen. Det är ett väldigt roligt och oförutsägbart jobb där man aldrig riktigt vet vad man ska göra följande dag, det gillar jag, säger han.

Vill glädja andra

Ronnie Svenblad kan även titulera sig som festivalarrangör. Under ett år håller han i trådarna till tre olika festivaler. Två av dem är i Falun under våren och hösten, men på somrarna är han med och arrangerar Visor så in i Norden på Kumlinge.

 – Det är väl sjätte året som jag är med och ordnar Visor så in i Norden, om man inte räknar de åren då det var pandemi och vi inte kunde ordna festival, säger han.

Han fick erbjudandet om att bli festivalgeneral av sin vän Torbjörn Engman som själv drivit visfestivalen i många år.

 – Efter 20 år som arrangör för visfestivalen kände han att det var dags för någon annan att ta över. Då frågade han om inte jag skulle vara intresserad. Jag var först lite tveksam, men det var inte särskilt svårt att övertala mig och än i dag är jag kvar, säger han.

Årets upplaga av Visor så in i Norden gick av stapeln förra helgen den 7–9 juli ute på Snäckö, Kumlinge. Han är stolt och glad över hur festivalen blev i år.

 – Jag är väldigt nöjd. I år satsade vi väldigt mycket på att skapa en blandning av olika typer av musik och att det skulle finnas något för alla, och det tyckte jag att vi lyckades med, säger han.

Vad är det roligaste med att ordna en festival?

 – Att få glädja publiken och göra något som andra kan uppskatta. Det är det jag drivs av, att få dela med mig av och göra saker som andra kan känna glädje av.

Och det jobbigaste?

 – Att det tar väldigt mycket tid och att saker nästan aldrig klaffar eller blir klara helt och hållet. Det är väldigt mycket som kan hända på vägen, och saker och ting kanske inte alltid blir som man tänkt sig.

Cyanotypi och musik

Även när Ronnie Svenblad inte jobbar som verksamhetssamordnare eller festivalgeneral tycker han om att ha många bollar i luften och olika projekt att småpyssla med. För tillfället spelar han i ett band och sysslar en del med foto.

 – Jag håller mest på med analoga och experimentella foton, på senaste tiden har jag också jobbat med cyanotypi som är en typ av fototeknik. Det är en väldigt kul och långsam process som man kan pyssla med lite när man vill, säger han.

På frågan om hur ofta han kommer till Åland svarar han ”allt för sällan”.

 – Det brukar bli ungefär fyra gånger per år, och det är sällan jag kommer hit för att ta det lugnt och bara vara. Nuförtiden är jag så sällan här att jag hela tiden lägger märke till nya byggen och andra förändringar som skett och undrar när det där riktigt hände, säger han.

Perioderna på Åland spenderas hos hans mamma i Gibböle i Ämnäs. I framtiden kan han också tänka sig att skaffa en sommarstuga någonstans på Åland.

 – Man måste ha tid för sådant också, men absolut skulle det vara fint att också ha något eget här, säger han.