Det känns jättebra nu, säger Sara Henriksson inte en, utan flera gånger. Och allt det andra hon berättar blir ett sätt att förklara varför det är så.
Om kvällarna står Sara Henriksson på stadshusets scen i "Stormskärs Maja", som hade premiär den 19 oktober.
Samtidigt går hon sista året på yrkesskolans sociala linje och funderar mycket på framtiden.
Glad över huvudrollen
En färgglad halsduk hänger runt hennes svarta figursydda kappa och hon sätter sig ner på stolen med rak rygg. Det blir först av allt mycket teaterprat.
-Direkt när jag hörde att Mariehamns teaterförening skulle sätta upp en musikal så blev jag intresserad. Jag har alltid tyckt om att sjunga och att spela teater. När jag hörde om Stormskärs Maja bestämde jag mig för att försöka få en roll.
-När Robert Liewendahl ringde blev jag chockad. Jag förstod inte att det var sant. Men visst kändes det bra att få huvudrollen.
Hon snurrar kaffekoppen i händerna och hämtar andan för en sekund.
-Det har gått bättre än jag trodde. Jag brukar bli nervös, men till och med på premiären var jag väldigt lugn.
Sånglektioner
-Jag var inte så förtjust i manuset till en början, medger hon.
- Det berodde nog på att jag inte riktigt visste var jag skulle börja. Ju mer vi jobbade med replikerna, desto bättre kändes allt. Jag lärde mig att leva mig in i berättelsen.
-Främst vill jag ge ett stort tack till Catherine Frisk Grönberg. Min röst har utvecklats otroligt mycket tack vare henne.
Olik Maja
Det snirklar lugnt och avslappnat runt familjen, samhället, ridning, teatern och hennes egen utveckling - och tillbaka igen- när Sara Henriksson pratar. Hon sitter hela tiden kvar med rak rygg och händerna kring koppen.
Sara Henriksson har fått genomgående fin kritik för sin tolkning av Maja i Stormskärs Maja.
Hon har sett filmatiseringen och läst boken.
-Jag upplever Maja som ganska blyg, men det kan ju också bero på att hon är från en annan tid. Hon är också väldigt orolig av sig och försöker läsa tecken. Jag tar mer dagen som den kommer.
Fick en tankeställare
Hon snurrar kaffekoppen ett varv till.
-Att arbeta med produktionen har gjort mig mer vuxen och mogen. Det går att läsa historiska böcker för att ta reda på hur livet var förr i tiden. Men när man lever sig in i en roll får man en helt annan uppfattning. I alla fall har jag fått en tankeställare hur bra vi har det i dag.
-Sedan måste man ta mycket ansvar när man sysslar med teater. Jag har under hösten blivit bättre på att ta vara på tiden.
Förebild
Uppvuxen i en musikfamilj på Föglö - alla sjunger och klinkar på pianot -är Sara Henriksson van vid att uppträda inför människor som känner henne. Men hon har aldrig varit med i någon större teateruppsättning.
I skolan på Föglö var hon känd som en riktig teaterapa. Till sin stora förebild har hon alltid haft sin moster Rosie Nordin, som spelat i flera teateruppsättningar runt om på Åland.
-Jag tyckte det var så fascinerande att det var moster som stod på scenen, men samtidigt inte. Det verkade så spännande och kul.
Väl själv uppe på stora scenen, känner hon sig hemma. Kanske söker hon in till någon teaterskola snart.
-Jag tycker att man är lyckligt lottad om man får jobba med det man tycker om, säger hon.
Vill flytta tillbaka
Sara flyttade till Mariehamn när hon var 16 år gammal.
-Det var lite jobbigt med ny skola och att klara sig utan föräldrarna. Men nu skulle jag inte kunna bo med föräldrarna igen.
-Jag är faktiskt glad över att jag behövde flytta. Jag lärde mig att ta ansvar och blev mer vuxen, konstaterar hon.
Snurr på kaffekoppen.
Här någonstans kommer Sara Henriksson närmare in på sitt liv på Föglö, sin skärgårdsö som hon tycker är otroligt vacker. Trots att Sara nu har massor av saker i livet som hon vill se och göra tror hon på ett liv där. Någon gång i framtiden.
-Jag skulle säga så här...
Hon hejdar sig, gör en kort paus och den intensiva blicken blir plötsligt stilla.
-Det finns nog inget bättre ställe att växa upp på. Där är allting så lugnt och tryggt. Skolan var som mitt andra hem och gemenskapen och naturen är fantastiskt.
Där kom det igen. Snurr.
Trivs i stallet
Hon har ridit hela sitt liv och säger att det alltid har stått en häst ute på gården. Det har varit en självklarhet, inget val.
-Hästar är goa, otroligt vettiga och lätta att ha att göra med. Jag har haft min egen islandshäst "Lady" i fyra år nu och både tävlat och gått ridkurser.
-Nu när jag har haft många övningar och repetitioner har det varit skönt att åka ut till stallet och sätta på sig stallkläderna. Att riktigt få skita ner sig, säger Sara och ler.
Accepterar sig själv
-Hästar dömer en inte heller, konstaterar hon sedan.
Hon nämner att hon aldrig har haft så höga krav på sig själv, utan klarat av att acceptera sig själv som hon är. Hon tror det kan vara en bra egenskap att ha som skådespelerska. Att ha lite distans till saker och ting.
-Jag tror mamma tänker på samma sätt. Att det är okej att misslyckas ibland, att de är mänskligt.
-Men man kan ändå ta emot kritik, tillägger hon. Det gäller bara att göra det på ett bra sätt.
Det finns en sådan avslappnad inställning överhuvudtaget på Föglö tror Sara.
-Här i stan tänker jag mer på hur jag ser ut när jag går till affären och handlar. Där är jag mer van att bli accepterad som jag är. För att jag alltid blivit det.
Skottland
Sakta börjar Sara Henriksson närma sig olika framtidsval, även om flera tentor och föreställningar återstår innan examen i vår.
-Jag har alltid drömt om Skottland. Jag har inte varit där, men jag har alltid känt att jag skulle vilja åka dit och bo där ett tag. Det är någonting som lockar. Jag tror att jag skulle passa in där.

Liz Lindvall