Så här skriver Ålands förvaltningsdomstol i ett pressmeddelande:”Den ändringssökande kommunmedlemmen hade ansett att fullmäktige inte haft rätt att anta planen utan att på ett bindande sätt säkerställa att de totala infrastrukturella kostnaderna för att förverkliga den inte stannar på staden. Förvaltningsdomstolen ansåg dock att lagen inte föreskriver ett sådant villkor för antagande av en stadsplan. Staden ägde den mark det är frågan om och prissättning samt andra avtalsfrågor i anknytning till en eventuell framtida överlåtelse kan avgöras senare. Fullmäktige hade haft rätt att fatta beslut om planen.Domstolen ansåg också att den påtalade utredningen avseende trafik var tillräcklig i förhållande till planens innebörd. Ökningen i trafikflödet hade i planen beaktats genom att bygga om Gnistvägen. Inverkan på det befintliga bostadsområdet begränsas härvid genom att dra vägen så långt från egnahemshusen som möjligt, med ett parkområde som buffert. Domstolen konstaterade att planen avser stadsområde och bedömde att den inte medför mer olägenhet än vad som kan anses proportionerligt. De aktuella innehållskraven enligt plan- och bygglagen uppfylldes.Fullmäktige hade antagit stadsplanen 17.12.2013.Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas till högsta förvaltningsdomstolen.”
Sandra Widing
