Miss Turbine är världens snabbaste båt, alla kategorier.
Det påstår i alla fall ägaren, Niklas Johansson från Stockholm.
Ålandstidningen gjorde sitt bästa för att verifiera påståendet, men ett trasigt drev satte P för testrundan.
SJÖFART Hon är ett monster, i praktiken utan praktiskt användningsområde. Det enda Miss Turbine är bra på är att köra vansinnigt fort, rekordet ligger på 175 knop - 324 kilometer i timmen.
För ändamålet har hon försetts med två jetmotorer, med en effekt på 1.900 hästkrafter. Styck. Men det är inte utblåset som ger farten. Det skulle gå för långsamt. I stället driver motorerna dels kompressorn som driver själva turbinen, dels via ett drev till varsin propeller.
Men effekten har ett pris: Driftekonomin är hemsk. Bränsleförbrukningen är 1.200 liter jetbränsle i timmen. Propellrarna klarar bara fyra timmars körning, sedan måste de bytas. Vill man hyra båten går det bra. Priset är 3.500 euro per timme, plus moms.
För besättningen innebär de bägge jetmotorerna dessutom ett ständigt reparations- och underhållsarbete.
Ålandstidningen besökte Miss Turbine före tävlingen. Inne i maskinrummet hukade mekanikerna Jimmy Korsbäck med en skiftnyckel och - uppenbarligen - en rulle tejp.
- Om du håller här så tejpar jag, hör vi honom säga där nere. Navigatören och andrepiloten Palle Falkenström assisterar.
Efter vad vi antar är en stunds tejpande tittar Korsbäck upp ur motorrummet med en trasig strömbrytare.
- Jaha, den här är trasig.
- Hur får vi tag på en sådan här? Behövs den, frågar Falkenström.
- Äh, jag kopplar förbi den.
Men farten har sina nackdelar. Kör man för fort förlorar man helt möjligheten att styra, något som skulle visa sig under tävlingens första race.
Dessutom är belastningen på alla komponenter extrem.
Efter ett publikåk på eftermiddagen fick man styra kosan mot varvet i Sverige. Ett av dreven som fördelar jetmotorns kraft till sin propeller brast i ett moln av vattenånga och jetbränsle.
Till undertecknads stora besvikelse, kan tilläggas. Utan drev ingen provåkning för Ålandstidningens del.

Fredrik Granlund