I den händelse att krig hade brutit ut mellan Sovjetunionen och Finland, skulle Åland ha försvarats av svenska arméförband.
Det så sent som på 1980-talet.
Samtidigt lagrade Sverige stora mängder jaktflygplan, som vid krigsutbrottet omedelbart skulle tillfalla Finlands flygvapen.
HISTORIA Uppgifterna kommer från boken "Den dolda alliansen" av historikern och författaren Mikael Holmström, till vardags säkerhetspolitisk skribent på Svenska Dagbladet.
I boken intervjuas en rad höga finländska officerare. En av dem är Jaakko Valtanen, tidigare kommendör för Finlands försvarsmakt.
Han berättar att Finland under perioden utbildade långt fler flygförare än landet hade behov av; under 80-talet hade Finland 36 stycken svenskbyggda Saab JA 35 Draken och 24 ryska MiG-21 - totalt sett alldeles för få jaktflygplan för att möta stormaktens angrepp.
Befästa Åland
De övertaliga piloterna skulle vid krigsutbrottet skeppas över till Sverige för att spaka de svenska lagerhållna planen (och förse dem med finska nationalitetsbeteckningar får man anta).
- I en sådan situation står Sverige fortfarande som ett neutralt land och vi har så pass täta och goda förbindelser att vi kan få hjälp på det sättet. Jag har aldrig hört att det funnits några papper på det. Men nog kommer jag ihåg att jag diskuterat detta med Bengt Gustafsson och Lennart Ljung. Därför utbildade vi också fler piloter än vi hade användning för, säger Jaakko Valtanen i boken.
Mycket talade för att Sovjetunionen skulle koncentrera sig på att snabbt besätta Helsingfors. Därför var det viktigt att även Sverige var berett till insatser i Ålands hav. I planerna ingick att besätta och befästa Åland.
Träffades i stuga
Enligt Mikael Holmström föll planeringsuppdraget för Ålandsoperationerna på dåvarande Milostab Ost i Strängnäs.
- Jag har aldrig berättat det. Men det presenterades för mig hur många brigader eller bataljoner ni (Sverige) hade färdiga att sända över till Åland, berättar Ermei Kanninen, chef för huvudstaben under åren 1978 till 1982.
Under många år träffades högre officerare och ländernas statsministrar i en avlägsen fjällstuga i Pältsa utanför Karesuando. Man fiskade, pratade och planerade. Men alltid informellt. Några skarpa operationsplaner togs inte fram. Men gemensamma försvarsplaner fanns det.
- Jag hade tankar om att det uppenbarligen skulle vara klokare om vi skulle vara starkare i Västlappland. Då kunde man kanske förena krafterna med svenskarna, säger dåvarande statsministern, senare presidenten, Mauno Koivisto i boken.

Fredrik Granlund