I år är det tio år sedan lagtinget antog den dåvarande landskapsregeringens meddelande om ”strategi för hållbar utveckling”, det som sedermera har kallats för Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda. Agendan har blivit ett rättesnöre för det politiska beslutsfattandet sedan dess, och också uppmärksammats internationellt.
Med agendan som grund skapades nätverket Bärkraft, där det offentliga Åland, företag och tredje sektorn tillsammans har lagt en vägplan för hur Åland ska nå högt uppsatta klimatmål. Dessa följs också upp i statusrapporter med jämna mellanrum, och den sjätte presenteras på tisdag.
Samtidigt som Bärkraft har sin årliga stora dag har det försvagats i och med att lagtingets största oppositionsparti, Obunden samling, valt att lämna nätverket. Framför allt vindkraftsfrågan tycks vara orsaken.
Men Ob stannar inte där, utan i sin skuggbudget vill partiet helt lägga ned Bärkraft. Det går förvisso i linje med vad andra konservativa högerpopulistpartier i västvärlden föreslår för närvarande, men ger heller inget som helst svar på hur vi ska bekämpa klimatförändringarna.
Men trots detta är det svårt att fjärma sig helt från Ob-kritiken, för det finns påtagliga oklarheter kring Bärkrafts roll och inte minst dess makt i de beslut som våra folkvalda tar.
Bärkraft styrs framför allt av utvecklings- och hållbarhetsrådet, som har 14 medlemmar. Men bara tre av dem kommer från den politiska landskapsregeringen eller lagtinget. Övriga företräder företag, organisationer eller är tjänstemän i det offentligas tjänst.
Med tanke på hur mycket rådet och Bärkraft styr det politiska beslutsfattandet är det inte orimligt att tycka att det är märkligt få folkvalda i församlingen.
I och med att grunden för Bärkraft är den strategi för hållbar utveckling som lagtinget godkände hösten 2014 kan det också tyckas en smula märkligt att det tillägg som det åländska parlamentet då gjorde inte syns i Bärkrafts mål. I strategin anslöt sig Åland till de fyra hållbarhetsprinciperna, som utarbetats av bland andra den svenske läkaren Karl-Henrik Robèrt, men finans- och näringsutskottet skrev i sitt betänkande in en uppmaning till LR att lägga till en femte, om ekonomisk hållbarhet. ”Vidare är det viktigt att landskapsregeringen utarbetar en femte hållbarhetsprincip som beaktar behovet av bnp-tillväxt i samhället samt vikten av att alla näringsgrenars konkurrenskraft bibehålls i jämförelse med motsvarande näringsgrenar i våra närområden”, skrev utskottet, vilket också ett enigt lagting biföll.
Men det beslutet, som alltså 30 folkvalda parlamentariker klubbade, tycks ha fallit i glömska.
Obunden samling har fel när man anser att det strategiska hållbarhets arbetet har spelat ut sin roll, men samtidigt är det också viktigt att se över om organisationen av, riktningen för och det folkliga stödet för hållbarhetsarbetet är rätt.
Och i det läget går det inte bara att hävda att Ålands hållbarhetsarbetet är framgångsrikt och problemfritt bara för att det får internationell uppmärksamhet. Det finns en uppenbar risk att det i stället för ett brett folkligt stöd – till och med ett samhällskontrakt som vi alla skrivit under som en lagtingsledamot sade i budgetdebatten härom veckan – infinner sig en syn på Bärkraft som ett projekt för eliten.
Och det är knappast varken hållbart eller särskilt bra för en av vår tids största och viktigaste frågor.
Jonas Bladh
tel: 26 638
