För Sven-Bertil Taube är jobbet hans liv. Trots en ålder på 75 år har han inte några planer på att gå i pension. Men han har lärt sig att ta det lugnare.
- Man hoppar inte upp och ner i båtar lika lätt längre, säger han.
KULTUR På en av årets varmaste dagar möter Sven-Bertil Taube oss på sitt hotellrum. Han öppnar dörren och välkomnar oss med ett stort leende. I rummet är luftkonditioneringen på max och dörrar och fönster står på vid gavel. Jag står framför mannen som 1967 utnämndes till Sveriges mest välklädde man; spelade in "Örnen har landat" med Michael Caine; och som har seglat över hela världen. Hans syn är inte som den varit, han har svårt att se ansikten. Ändå utstrålar han den gentlemannamässighet som han är omskriven för. Hans vältalighet är slående.
2009 medverkade Sven-Bertil i filmversionen av Stieg Larssons succé "Män som hatar kvinnor" och till hösten börjar han filma Richard Hoberts "En enkel till Antibes". Vid sidan om filmkarriären håller han ständigt konserter och höll i veckan en konsert på Alandica tillsammans med Arja Saijonmaa.
Jag undrar hur han som 75 år klarar av att hålla ett så högt tempo?
- Tack och lov är jag fortfarande väldigt aktiv. Det behöver jag vara om jag ska försörja min familj. Jag springer inte till teatern varje dag som förut men jag är glad över att fortfarande bli erbjuden spännande roller och konserter. För mig har det svåra aldrig varit att fortsätta jobba utan snarare att vänja sig vid att ta det lugnt.
Sven-Bertil konstaterar att hans liv varit händelsefyllt och unikt. I dag lever han ett lugnare liv i London och har lärt sig att be om hjälp när kroppen inte räcker till. Han är nöjd över att kunna luta sig tillbaka och blicka tillbaka på sina äventyr.
- Ibland undrar jag hur jag klarade av allt jag gjorde. Jag kommer ihåg att jag seglade till New York med min 52 footare bara för att hålla en konsert. Lade till nere vid kajen och bjöd på drinkar efter konserten. Jag har seglat på Adriatiska havet, Indiska oceanen och på Atlanten, säger han.
Uppfödd vid havet
Sven-Bertil är uppvuxen vid sin familjs berömda sommarställe Sjösala utanför Stockholm. Havet har karaktäriserat hans liv och han säger att han kan identifiera sig med Åland och dess sjöfart.
- Ålänningarna har en stark sjöfartstradition som de har förvaltat mycket väl. Jag är uppfödd vid havet och som många andra har jag ett sug efter att se vad som finns bortom horisonten. Att bara ge sig ut.
Nu har han lagt seglingen på hyllan men jag frågar honom om den berömda båten Sjösala II. Den som han korsade världshaven med för länge sedan.
- Den ligger fortfarande i Sjösala men det är min son som seglar den nu. Jag seglade faktiskt med Sjösala II till Åland för kräftpremiären på 70-talet. En Dufour Arpege, en fin båt som var väldigt modern för sin tid.
En allt sämre syn
En ögonsjukdom leder till utgjutningar bakom ögonen och försvårar hans dagliga liv. Det blir värre och värre och han är ledsen över att inte längre kunna se sin 15-åriga sons ansikte.
- Men jag piper inte över det. Jag har många spännande saker framför mig. Har bland annat kontakt med ett amerikanskt filmbolag som intresserat sig för mig. Men ingenting är säkert, säger han.
Hans telefon börjar vibrera. Det är svenska ambassaden i Buenos Aires som ringer. Han säger att han är mitt i en intervju men ber dem ringa upp igen. Han ber på sedvanligt vis om ursäkt och vi rundar av intervjun.
- Jag vet inte vad de ville mig men jag har varit i Buenos Aires några gånger, säger han och skrattar.
Det sista Sven-Bertil gör är att skaka min hand och tacka mig för att Ålandstidningen uppmärksammat honom. En tidlös gentleman.

Ålandstidningen