Näten ligger på 200 meters djup i Ålands hav sex sjömil väster om Utbådan. Yrkesfiskaren Nicklas Holmström har just lagt ut från fiskehamnen Korrvik och har drygt två timmars färd tills han är framme vid fiskeplatsen. Fyra kilometer nät ska dras upp och sedan läggas igen under dagen. 
-Jag hoppas på 400 kilo torsk men får nog vara nöjd med hälften, säger han.
Jämfört med i fjol har torskfisket varit sämre under våren. Det beror på väder och vind, menar Nicklas som tror att fisket jämnar ut sig under året och att torskfisket har en framtid.
Dimman ligger tät och när vi passerat sista remmarna vid Lagneskär kommer vi inte att se land på hela dagen.
Torskkungen
Nicklas har fiskat hela sitt liv. Född i en fiskarsläkt i Lovisa så blev det ett naturligt yrkesval. 
-Fisket har aldrig varit längre bort än ner till bryggan, ler han. 
Jag har alltid fiskat på något sätt. 
Först lokalt fjällfiske och sen på släktens trålare i Finska viken. 
Han utbildade sig till båtbyggare och kom till Åland för att studera maskinteknik men den utbildningen hoppade han av.
2016 köpte Nicklas sin första fiskebåt och började fiska torsk på heltid. Till skillnad från de flesta andra fiskare på Åland håller han enbart på med torskfiske. Det är kanske därför han ibland skämtsamt kallas Torskkungen.
I fjol bytte han till den större fiskebåten Ramone som han är märkbart nöjd med. 
-Det var en liten dröm att byta upp sig och det har visat sig vara en god investering.
Långa dagar
Bara hav och dimma i alla väderstreck. Inte ens vitfågel kan hitta oss i tjockan. Vinddraget äter sig genom kläderna och det börjar kännas råkallt efter en stund. Men just den här dagen är nog att betrakta som den ideala arbetsdagen för en fiskare. Ingen vind eller nederbörd. Inte kallt men inte heller för varmt. Det är bara en god fångst som saknas.
Men så ser det inte ut alla dagar. Nicklas står ensam där på fördäck även när det är vinter, regnar och blåser snålt. Men han är van att vara ensam, dagarna blir långa på sjön.
-Man måste kunna arbeta självständigt och trivas med sig själv. Och så ska man vara naturintresserad, säger han.
Fisket bedrivs hela året. Målet är att komma ut två till tre gånger i veckan men väder och vind kan man inte rå över. 
-Jag brukar inte gå ut om det blåser mer än 8-10 sekundmeter. 
Bra fångst
Näten är markerade på GPS-plottern och nu syns även flaggan på radarn. Så småningom ser vi den dyka upp i dimman. Näten är uppdelade i två längor på vardera två kilometer. 
250 meter lina senare börjar det första garnet dras in i dragmaskinen. Det kommer torsk direkt och Nicklas kan efter en stund konstatera att om det fortsätter så här så blir det en bra fångst. Han pratar på medan han tar ur torsk efter torsk ur näten.
-Fast det kan vara helt tomt på nästa länga. Man vet aldrig. När man tror att man kan det här så brukar det slå tvärtemot, skrattar han.
Halspulsådern skärs av för att tappa fisken på blod. Det gör köttet vitare och fastare. Medan en fisk tas ur näten är nästa på väg upp. Är det inte torsk så är det simpor eller stenar från botten. Dragmaskinen arbetar på. Nicklas stänger av den då och då för att hinna med. Det finns arbete hela tiden. Och när näten är uppe ska de i igen. Nicklas bestämmer sig för att lägga på samma plats. 
-Det var hyfsat med fisk här och när jag drar näten i övermorgon kan man få nys om hur de rör sig. Är det sämre då får man leta någon annanstans.
Garnet ska tillbaka till 200 meters djup på Ålands havs botten. Näten dras genom ett rör från lastutrymmet till aktern på båten där de faller ner i vattnet och de körs ut i några knops fart. 
Nicklas pratar vidare. Det märks att han trivs med passagerare ombord, det hör inte till vardagen.
Boom på 80-talet
Torskfisket på Åland hade en boom på 1980-talet. Under några år fanns mycket torsk och den fiskades med såväl trål som nät och pilk. Men helt plötsligt försvann den och därmed fisket. Några åländska fiskare sökte sig till södra Östersjön men senare fanns inga åländska torskfiskare kvar. För drygt tio år sedan testade man att fiska igen och det visade sig att beståndet i Ålands hav var tillräckligt för småskaligt fiske med nät.
-Till skillnad från beståndet i övriga Östersjön är torsken i Ålands hav välmående. Vi får varierande storlekar och fisken är fet och fin, säger Nicklas.
I dag är torsken en viktig del av det åländska fisket. Efter strömming och vassbuk som fiskas i en mycket större omfattning kommer torsken på tredje plats. En handfull fiskare får sin utkomst helt eller delvis från torskfisket. 
-Priset vi får för hel torsk är just nu två och sjuttio per kilo exklusive moms men var under vintern upp emot fyra euro, berättar Nicklas.
Hotbild
Finlands kvot i området östra Östersjön är 424 ton detta år och det är i praktiken bara åländska båtar som fiskar torsk. Den 7 maj hade de åländska fiskarna vägt in endast 36 ton.
-Kvoten räcker bra, det är inte problemet. Men Världsnaturfondens (WWF) rödmärkning av Östersjötorsken påverkar efterfrågan. Det är ett råd om hur man ska konsumera fisk och det styr kunden. Den blir svår att sälja utanför Åland så det mesta går till den lokala marknaden och här är ju behovet begränsat. 
-Efterfrågan styr hur mycket fisk vi tar upp, menar Nicklas. Att bli av med rödmärkningen skulle ställa torsken i en annan dager.
WWF släppte årets fiskguide nu i veckan och Östersjötorsken är fortfarande röd medan torsken från Barents hav och Norska havet gått från grön till gul märkning. Färgerna grönt, gult och rött står för ät gärna, var försiktig respektive låt bli.
Världsnaturfondens råd baseras delvis på Internationella havsforskningsrådets (ICES) riktlinjer till EU-kommissionen om hur fisket bör bedrivas hållbart. Torskbeståndet i Östersjön har minskat katastrofalt och fisken är liten och mager. Hela arten är i fara och risken för fiskestopp finns.
Problemet för de åländska fiskarna är att man anser att torsken i Ålands hav mår bättre än torsken längre söderut men att man ändå inkluderas i rödlistningar och eventuella kommande fiskeförbud baserat på hela östra beståndets tillstånd. 
-Torsken i Ålands hav borde betraktas som ett eget bestånd med egna kvoter. Så hoppas jag det blir, säger Nicklas som vill bedriva ett hållbart och småskaligt fiske.
Föreningen Ålands fiskare arbetar tillsammans med yrkesfiskarna på svenska ostkusten för att påvisa att beståndet är ett annat än i södra Östersjön. Forskning görs för att verifiera att leken även fungerar här uppe i Ålands hav med vår lägre salthalt. Det skulle betyda att torsken inte flyttar. Dessutom görs genetisk forskning för att se om skillnader finns mellan de olika bestånden. 
Sälskadorna är också betydande för alla fiskare. 
-Det har hänt att ett trettiotal fiskar har bilvit angripna på en dag, berättar Nicklas. 
Speciellt på hösten verkar de ge sig på torsken. Fisken i näten är rena rama smörgåsbordet för sälen. 
Både säl och skarv har ökat under 2000-talet och även Nicklas känner av det ekonomiskt.
Nästa länga
Två kilometer grimnät är återigen i sjön. Grimmorna gör att näten inte spänns upp i vattnet och att fiskarna lättare ska simma in i de 75-80 millimeter stora maskorna. 
Dags att tuffa vidare till nästa länga. På vägen dit rensar Nicklas fiskarna och lägger dem i isvatten. 
Och så börjar dragmaskinens hackande ljud igen. Torskar, simpor och sten tas upp om vartannat. Storlekarna varierar, fisken är välvuxen. Ett flertal av torskarna ligger på drygt tio kilo och medelvikten är ungefär fyra kilo.
-Största torsken jag fått var 21 kilo, det är rejäla pjäser det. Stora, feta och fina. Det är svårt att begripa att det påstås att torsken mår så dåligt när man vet hur det ser ut här, säger Nicklas och sveper med blicken ut över havet.
Som befarat är inte fångsten lika bra på andra längan. 
-Det blev ungefär 300 kilo i dag och det får man vara nöjd med. Jag har hellre jämna fångster i stället för att jaga fler och fler fiskar. Det är inte hållbart i längden, berättar han.
Vägen hem
Vid det här laget har det förflutit åtta timmar sedan vi lämnade Korrvik. Vi har inte sett land på hela dagen och båten har gungat lätt hela tiden. Arbete har fyllt varenda minut sedan vi kom fram till första flaggan. Det är ett tungt och ensamt jobb. Och farorna finns där hela tiden. Risken att fastna i dragmaskinen eller näten. Faran att halka eller falla överbord. Ibland måste han hänga utanför båten för att reda ut större föremål från näten. Men det är inget som påverkar Nicklas. Han är van.
-Om fisket var lätt skulle alla göra det, säger han samtidigt som han konstaterar att alla årstider har sin charm även om det är lite jobbigare på vintern när det blåser, snöar och är halt på däck. 
Men det är också vintern man är mest beroende av. I vintras var fisket riktigt bra.
Han fiskar så länge havet är isfritt. Torsken finns i Ålands hav hela året.
På vägen hem finns tid att äta och dricka kaffe innan torskarna ska packas om i kyllådor som sedan lämnas i ett kyllager i Korrvik. Normalt finns fisken i butik dagen efter.
Hel arbetsdag
Nicklas lägger till vid sin plats i fiskehamnen. På kajen står några andra fiskare som undrar om dagens fångst och en hel del annat.
-Man fastnar ofta med munnen i hamnen, skrattar Nicklas.
Det blir en 12-timmars arbetsdag innan han är hemma i Hammarland, Mörby igen. Där väntar hans andra viktiga del i livet. Sambon Jessica Henriksson och barnen Vincent och Alma. 
Näten som han lade ut kommer han att ta upp i övermorgon och så rullar det på så länge inte väder och vind vill annat. Eller marknaden.
Trots osäkerheten med torskfisket i Östersjön är Nicklas positiv.
-om jag inte trodde på det här skulle jag inte göra det.

Daniel Eriksson