Domen mot den 39-åring som i januari i år sköt ett 40-tal skott mot polisen i Eckerö har blivit omdebatterad. Tingsrätten dömde honom i tisdags till nio års fängelse för flera brott, däribland två försök till mord. 
Främst är det två punkter i domen som väckt intresse bland allmänheten. Den ena är att tingsrätten utdömde ett så långt straff jämfört med vad åklagaren yrkade, den andra frågan som ställts är om fängelsestraffet blev så långt för att det just var poliser som blev beskjutna. 
Intressant brottsfall
Ålandstidningen har bett Dan Frände, professor i straff- och processrätt vid Helsingfors universitet, att läsa och kommentera domen. 
Han konstaterar att det handlar om ett unikt fall och att det finns flera frågor som är intressanta ur ett straffrättsligt intresse. 
– Det förvånar mig till exempel att mannen inte blev sinnesundersökt, han åtalades ju ändå för mordförsök, säger han.
I stämningsansökan ansåg ledande landskapsåklagare Henrik Lindeman att en rättvis straffpåföljd var ovillkorligt fängelse i minst tre år och sex månader. 
Under rättegången togs frågan upp och åklagaren yrkade då muntligen på ett straff om minst 3,5 och max fem års fängelse.
– Det normala, för att undvika just sådana här diskussioner, är att man inte sätter ett tak från åklagarens sida, säger Dan Frände. 
Formell varning krävs
I domen konstaterar tingsrätten att man dömer ut ”ett betydligare strängare straff än det åklagaren yrkat”. Just det här är det mest intressanta i målet, säger Dan Frände. 
– Jag har inte stött på ett liknande fall tidigare.
För även om domstolen inte är bunden till åklagarens straffkrav så finns det ett krav på kontradiktion – som utgör en del av rätten till rättvis rättegång – som  hindrar domstolen från att överraska parterna.
– Om domstolen vill gå utöver de strafframar som åklagaren presenterat måste svarande varnas om denna möjlighet. Har så inte skett i tingsrätten menar jag att ett rättegångsfel inträffat. Men ingen större skada har skett eftersom straffmätningen kommer att diskuteras i hovrätten, säger Dan Frände.
Ålandstidningen sökte under fredagen tingsrättsdomaren för att höra hur gången har varit i just det här målet. 
37–åringens advokat Johnny Bäck vill i det här skedet inte lämna några kommentarer kring om man varnats eller inte. Han vill inte heller i övrigt kommentera domen. 
Straffskalan för mordförsök
Enligt åklagaren hade höghastighetsluftgeväret kapacitet att döda varför det ska jämställas med ett skjutvapen. Centralkriminalpolisen (CKP) har provskjutit vapnet och gjort bedömningen att en kula som tränger in i en människa på motsvarande sätt kan vara hälsofarlig, till och med livsfarlig. 
– Man kan givetvis fråga sig om luftgeväret kan jämställas med mål där gärningsmännen använt sig av skjutvapen, säger Dan Frände. 
Det senare var fallet i det avgörande från Högsta domstolen som tingsrätten hänvisar till i sin dom. 
I Finland är straffskalan för två fall av mordförsök två-femton år. 
– Jag hade nog själv dömt ut ett straff kring sex år förutsatt givetvis att jag i min bevisvärdering stannat för mordförsök, säger Dan Frände. 
Avsiktsuppsåt inte styrkt
Rätten anser att det inte har visats att mannen uttryckligen har velat döda poliserna eller planerat att göra det. Däremot, resonerar rätten, kunde mannens agerande med övervägande sannolikhet ha kunnat leda till de två polisernas död och till livshotande skador för övriga poliser. 
Dan Frände säger att det utgående från domen inte är möjligt att bedöma om tingsrätten har träffat rätt i sin bevisvärdering rörande att mannen ska ha gjort sig skyldig till två fall av mordförsök mot de poliser som vid tillfället befann sig endast 4,5 meter från gärningsmannen när han avlossade vapnet.
– Här spelar bland annat polisernas berättelse från huset en avgörande roll. 
Vidare, resonerar han, är det så att om det anses att mannen insåg att det var övervägande sannolikt att poliserna kommer att dödas och hans handlingar kan bedömas som ett ”tjänligt försök” så handlar det om mordförsök och inte om dråpförsök. 
– Offren var ju tjänstemän som utförde en tjänsteåtgärd.
Så om det var du och jag som blev beskjutna skulle bedömningen ha varit en annan?
– Ja, då skulle det ha blivit dråpförsök.
Ledande landskapsåklagare Henrik Lindeman konstaterar även han att det handlar om ett ovanligt mål.
– Det var ett unikt fall med många speciella omständigheter. Det var svårt att hitta något liknande relevant fall att jämföra med, säger han.

Annika Kullman