Enligt lagtingsdirektör Carina Strand är misstroendeyrkandet det tyngsta politiska kontrollinstrument som lagtinget har till sitt förfogande för att kunna utöva kontroll över regeringen.

– Sen finns det ju också möjlighet att lämna in spörsmål, skriftliga frågor och att ställa frågor under frågestunder, vilket görs i större utsträckning än misstroendeyrkande, säger hon.

För godkännande av misstroende, vilket leder till att landskapsregeringen upphävs, krävs minst sexton röster av lagtingsledamöterna.

Varför riktas misstroendeyrkandet bara mot lantrådet och inte mot en enskild minister?

– I den lagtingsordning och arbetsordning som trädde i kraft år 2011 intogs en bestämmelse om att misstroende enbart kan väckas mot lantrådet. Samtidigt intogs bestämmelser som gav lantrådet ökat inflytande vid regeringsbildningen och över landskapsregeringens sammansättning. Till exempel är det lantrådet som föreslår vilka ministrar som ska ingå i regeringen. Syftet med ändringen var att öka lantrådets möjligheter att sätta samman ett lag som har goda förutsättningar till ett fungerande samarbete i fråga om den förda politiken. En följd av det ökade inflytandet var att lantrådets ansvar samtidigt ökade på så sätt lantrådet hela tiden måste se till att det i lagtinget finns ett tillräckligt förtroende för hela regeringen, säger hon.

Lantrådet har dock möjlighet att byta ut en minister utan lagtingets aktiva medverkan men möjligheten att rikta misstroende mot lantrådet finns alltid även i en sådan situation, säger Carina Strand.

Finns det en risk att misstroendeyrkanden kan missbrukas?

– Sedan år 2000 har nio misstroendeyrkanden lämnats in, vilket jag inte tycker är anmärkningsvärt högt. Under förra mandatperioden väcktes två misstroendeyrkanden och mellan år 2004 till 2016 väcktes endast ett. I Finlands riksdag har till exempel hittills under år 2024 väckts sex interpellationer, där behandlingen avslutas med en omröstning om regeringens eller en minister förtroende, säger hon.