Innan Ukrainakriget hade Åland främst tagit emot kvotflyktingar. De går under en helt skild lagstiftning än de ukrainare som kommit till Åland. Ukrainarna har i huvudsak sökt tillfälligt skydd och är i och med det inskrivna vid en förläggning, något som också asylsökande är. Även om det tidigare funnits asylsökanden på Åland så fanns inte mottagningssystemet på plats utan då hänvisades man i stället till Finland.
Det officiella namnet för den nya förläggningen är Ålands förläggning. Biträdande chefen för förläggningen, Helena Flöjt-Josefsson, var den som tillsammans med ansvarig handledare Tanja Eklöw byggde upp förläggningen, som är en filial till förläggningen i Pansio utanför Åbo.
– Jag skulle säga att arbetet går bra. Vi börjar hitta vår form. Men det är redan några månader sedan vi nådde vårt tak med 250 bäddplatser. Ska antalet höjas till 300 eller 500 är det ett beslut som Migri behöver fatta och frågan ligger ute. Det är mycket möjligt att så sker, säger Helena Flöjt-Josefsson.
Professionalisering
Från inga anställda är man nu uppe i 14 anställda. Alla jobbar inte heltid men det är en klar förbättring och professionalisering.
– I början gjorde ju jag och Tanja allt. Det administrativa, åkte ut och tittade på lägenheter, kontakten med klienterna, allt. Fortfarande gör vi mycket sådant men det är klart att det är lättare när vi är fler, det är mer struktur, säger Helena Flöjt-Josefsson.
Hon säger att det roligaste varit att få starta upp något som svarar på ett sådant stort behov.
– Vi ska erbjuda service, men vi får inte heller tvinga servicen på någon. Men det är många som besöker flyktingförläggningen för alla möjliga ärenden. Vi håller inledande intervjuer med dem som kommer och kartlägger deras stödbehov. Vissa har större stödbehov än andra och har man ett jobb är kanske behovet inte lika stort. Men nästan dagligen kommer också någon av flyktingarna förbi och bara säger hej eller vill prata.
Bygga från scratch
Det svåraste har varit att bygga upp allt från början.
– Men vem hade annars gjort det? Man måste ju börja någonstans. Sedan tidigare har vi kontakter med olika myndigheter, hälso- och sjukvård, kommuner, KST och aktörer i tredje sektorn. För oss är det också viktigt att samhället tar kontakt om man märker av problem, vi har genom brev uppmanat skolor och barnomsorg att kontakta oss för samarbete.
Det har också funnits utmaningar med språket mellan Åland och Finland.
– Det blir ofta engelska, men det går det också. Vi har inga språkkrav på dem som jobbar hos oss, men vissa av dem kan finska.
Nya medarbetare
En vanlig dag börjar med morgonmöte, sedan är aldrig den ena dagen den andra lik. Mycket tid går nu åt till inskolning av nya medarbetare. Det är inbokade kundbesök för klienterna, besiktning och möblering av lägenheter och besök till och från flyktingförläggningen i Pansio.
– I veckan skriver vi kontrakt med fyra nya medarbetare. Vissa av dem har själva tagit kontakt, andra har vi kontaktat och då är det främst sådana som vi vet att jobbat med inflyttning och liknade frågor förut.
Helena Flöjt-Josefsson säger att integrationsarbetet på Åland tagit ett stort steg framåt. Ändå säger hon att mycket finns kvar att göra, främst inom kommunerna.
– Även de mindre kommunerna borde anställa en integrationssamordnare som Mariehamn har gjort.
Ny reception
Inom kort öppnar Ålands förläggning en ny reception i ämbetshuset, i utrymmet där Emmaus returkafé förut huserade. Tanken är att göra en mer välkomnande entré där man både kan uträtta sina ärenden och kanske mötas under lite mer avslappnade former.
Där kommer också att finnas kläder och leksaker som samlats in som klienterna får ta gratis.
– Tanken är att vi öppnar receptionen den 15 december, säger Helena Josefsson-Flöjt.
