I Emmaus lokaler i Norrböle håller gruppen bakom UkrainAX på att paketera kläder inför att man nästa vecka åker iväg på ännu en bussresa med förnödenheter till Ukraina.

Sammanlagt har man fått in närmare tio ton kläder. Av de åtta ton som packas kommer strax under sju med på den här resan, och resten planerar föras ned i januari.

Med hjälp av en press paketeras kläderna i plastomslutna balar som ska ta så lite plats som möjligt, för att man på resan ska få med sig så mycket som möjligt. På flera ställen på Åland pågår arbetet, ofta till sent på natten.

– Det här är det tredje dygnet jag är här i sträck nu, säger Bosse Karlsson.
– Varje minut vi har, men vi har ju alla dagjobb också, säger Monika von Frenckell.

Förutom kläder har man även med sig till exempel brandsläckare.

– På fredag ska vi presentera vad allt vi har med oss ner, så då vet vi också säkert, säger Bosse Karlsson.

På fredag lastar man även bilarna, och efter den trettonde går sedan resan. På plats finns också Tindra Karlsson, Bosses dotter och Ålands lucia, som hjälper till med packningen men som inte följer med på resan.

– Vi far på Luciadagen och har skjutit fram resan bara så att jag ska hinna delta i själva kröningen åtminstone. Men jag är inte riktigt populär där hemma, skrattar han.

”Svårt att föreställa sig”

Närmare två ton kläder blir kvar på Emmaus eller förs bort som sopor. Det kan handla om sommarkläder eller kläder som av annan anledning inte passar för förhållandena i den ukrainska vintern.

– Vi är ju jätteglada över att folk är givmilda och vi vill inte vara otacksamma, men det ökar ju på vår arbetsbörda att sortera ut det. Renhållningen kör bort det vi inte ska ha gratis för oss, men de har kostnader för det och det är också pengar som hade gjort mer nytta nere i Ukraina, säger Bosse Karlsson.

– Vi har också fått saker som vaxdukar och plastjulgranar med elbelysning, trots att det här är saker som ska till människor som lever i en verklig energikris, som nätt och jämnt klarar att laga mat och hålla sig varma, och som i många fall saknar hem, säger Monika von Frenckell.
– Det enda många av dem har möjlighet att ta emot är saker de kan ha på sig, säger Bosse Karlsson.

De tror att det beror på att många ålänningar har svårt att föreställa sig de verkliga förhållandena i Ukraina. Genom att ett flertal ukrainare som kommit till Åland fortfarande har vänner och familj kvar i landet kan UkrainAX lätt bilda sig en uppfattning om vilken typ av kläder och saker det finns ett verkligt behov för.

– Så är det nog. Vi är ändå ytterst tacksamma att vi har fått så mycket, men det blir ett bekymmer när folk kommer med saker som vi inte har bett om, säger han.

Skyddsvästar och grab-bags

Den som vill följa med sin donation och gruppens framfart kan göra det via uppdateringar på Monika von Frenckells Facebookkonto. Man reser samma rutt som förra gången, men resan är farligare nu.

– Vi åker till Lviv, samma som förra resan. Längre in i landet än så vågar vi inte ta oss. Sakerna vi tar med oss ska dels till Cherkassy där vi känner en privatperson med ett lager, och där delas de upp både mellan civilbefolkningen och armén. Resten ska till en mindre by där en av de ukrainare som först kom till Åland är hemma ifrån och där de behöver hjälp. Men de alla kommer upp till Lviv och träffar oss, säger hon.

Man har även med sig en stor dieselmotor som en man på Åland vill skicka till en samarbetspartner i Odessa.

Sedan den förra resan har Ryssland eskalerat sina luftangrepp mot Ukraina, och det finns således ett extra element av fara. Gruppen har frågat Kim Westman, sjöbevakningschef, om han har möjlighet att ordna skyddsvästar åt dem, men har ännu inte fått något svar.

– Det är en extra säkerhetsåtgärd. Den här gången ska vi också i förväg kolla upp var det finns skyddsrum, och vi har med oss varsin så kallad grab-bag ifall skiten träffar fläkten, så att vi i värsta fall kan klara oss ett par dygn medan vi försöker ta oss mot gränsen till EU. Det finns inga försäkringar när vi är där, säger Bosse Karlsson.

I ryggsäckarna ska de därför ha det mest nödvändiga: en powerbank för att ladda telefoner, vatten, choklad, ett första hjälpen-kit, jodtabletter och ett fåtal hygienartiklar.

– Men bara så mycket att man orkar bära det med sig. Jag tycker också att man ska ha musik på telefonen och bilder på sin familj, ifall man hamnar i ett läge där man behöver hålla humöret och modet uppe, säger han.