Hittills har det finska tillsyns- och tillståndsverket Valvira inte godkänt Göran Ahlströms svenska undersköterskeexamen så att han får behörighet som närvårdare. Det leder till att han bland annat känner stor otrygghet på jobbfronten. I dagens läge när det är brist på närvårdare och branschen skriker efter arbetskraft, anser han att det är något som är snett.
– Hittills har jag ändå fått nya ettårskontrakt på Sveagården i Lemland, men varje år i november får man lite ont i magen när kontraktet ska förnyas. Kanske någon som är behörig och som har legitimation tar mitt jobb.
Jobbat många år
Göran Ahlström har passerat 60 år och flyttade till Åland för sex år sedan. Han blev färdig undersköterska 1996 och har sedan i omgångar jobbat på äldreboenden, både på Åland och i Sverige. Han har dessutom arbetat som lärare i vård i Sverige. Nu har han jobbat på Sveagården i fyra år och trivs alldeles utmärkt.
– Jag har turen att min arbetsgivare väljer att anställa mig på korttidsvikariat. Men om till exempel Lemlands kommun söker personal och närvårdare så får jag inte ens gå på intervju, det får bara de som är registrerade av Valvira.
Att han inte har närvårdarbehörighet leder till att han inte får göra vissa uppgifter som att dosera medicin och ta blodsockerprov. Han säger att han förstår att det finns lagar och förordningar som man måste hålla sig till och som kan skilja mellan länderna.
– Men annars gjorde jag ju precis de här arbetsuppgifterna i Sverige, själva yrket skiljer sig inte.
Fått nej
Göran Ahlström har ansökt om att få sin utbildning validerad två gånger. Bägge gånger har det blivit nej från Valvira.
– Senast gjorde jag det i våras och fick nej och en åtta sidors luddig sammanställning av vad som åsyftades. Jag skulle antingen göra ett kunskapsprov eller vara på en arbetsplats i tre månader med en handledare.
I samband med det tog han kontakt med Ålands yrkesgymnasium.
– De sade att de trodde att Valvira inte skulle godkänna mina papper och att de pengar, närmare bestämt 1.350 euro, jag lagt ned på ansökningarna var bortkastade. Jag fick rådet att gå en vuxenutbildning för närvårdare, vilket skulle ta två år. Då tog jag kontakt med yrkesutbildningen Axxell i Finland som sade att det ska räcka med ett arbetsintyg eller att vara på en arbetsplats i tre månader med en handledare eller att gå Axxells vuxenutbildning.
Han ska nu kontakta Valvira igen för att ta reda på vad som krävs för att få den tre månader långa handledningen på en arbetsplats godkänd så att han kan få sin behörighet som närvårdare.
– Det här leder ju till en ännu större brist på närvårdare, jag förstår inte att Valvira är så fyrkantiga. Men jag biter ihop och tänker försöka gå vidare. Det här handlar inte bara om mig.