– Jag hade börjat som chaufför på länsstyrelsen den första januari samma år. Sen kom det här uppdraget några månader senare, det var en mycket speciell dag.

Fick du några särskilda instruktioner?

– Nej inte för körningen. Det var det vanliga, hålla upp dörren, stänga den och köra försiktigt. Landshövdingens bil var för övrigt en Plymouth Satellite med registernummer ÅL 32.

Senare på dagen blev Anders Olofsson och Erik Sjölund, som körde landskapets representationsbil med prins Philip, kallade tillbaka till Nautical.

– Väl där fick vi skaka hand med drottningen. Hon tackade för skjutsen och så fick vi varsin penna med kronan och drottningens monogram, samt en tavla med kungaparet avbildat i sitt residens och med deras signaturer. Det var en stor överraskning att få en sådan gåva och tavlan har hängt på väggen hemma sedan dess, säger Anders Olofsson.

Han har senare skjutsat på många prominenta gäster till de följande landshövdingarna Henrik Gustafsson och Peter Lindbäck.

– Men jag slutade våren 2004 för att bli företagare på heltid.

Unikt besök på Britannia

Bara några få ålänningar fick möjlighet att besöka kungajakten Britannia vid drottningbesöket 1976. En som var med är Lars-Ingmar Johansson, pensionerad lagtingsdirektör.

– Det var en kort artighetsvisit på inbjudan av befälhavaren på förmiddagen. Jag var vikarierande kanslichef och fungerade då som lantrådet Alarik Häggbloms högra hand kan man säga.

De övriga som var med ombord var talman Folke Woivalin och landshövding Martin Isaksson.

– Vi fick en rundvandring och blev bjudna på en whisky. Jag minns att det var ett ståtligt fartyg, med ekpaneler och skinnsoffor i klassisk brittisk stil. Eftersom det var ett örlogsfartyg så var det strikt ordning. Besättningen hade vita sommaruniformer, det blåstes i pipor och gjordes honnör.

Lars-Ingmar Johansson deltog även i det kunglig följets besöket på Nautical Club.

– Där presenterades hela dåvarande landskapsstyrelsen för drottningen och sedan gick prins Philip och ett mindre följe till sjöfartmuseet. Han var ju sjöofficer och intresserad av maritim historia. Där gick prinsen runt och pratade med folk. Dåvarande vicelantrådet Karl Sundblom från Föglö var båtbyggare, men ha kunde inte så mycket främmande språk, så då fick jag hjälpa till.

Delade ut medalj

Hela drottningbesöket varade endast några timmar, innan avfärden med Britannia till Helsingfors för det officiella statsbesöket.

– Det var ju så drottningen ville anlända, men hon ville inte resa hela vägen med fartyg. Det var väl därför de flög till Åland, säger Lars-Ingmar Johansson.

Han förklarar att hela följet promenerade till fots från från Sjöfartsmuseet till Britannia som låg vid Birkakajen.

– Landshövdingen, lantrådet och talmannen följde med fram till landgången och där överräcktes självstyrelsens jubileumsmedalj i silver till drottningen. Ålands självstyrelse hade ju firat 50 år 1972, fyra år tidigare.

”Den äldre generationen är jätteledsen”

En stor del av britterna har aldrig upplevt någon annan regent än drottning Elizabeth II.

– Det är sorgligt och jag har stor respekt för henne. Däremot tar det nog tid att acceptera den nya kungen, säger Robert Watkins.

Bland britter på Åland råder delade meningar om monarkin, men drottningens bortgång ses som slutet på en era.

– Jag kommer från Wales och jag är full av respekt för drottningen. Det är ledsamt, hon har tjänat landet hela sitt långa liv och funnits med hela mitt liv. Det är rätt häftigt att hon började när Winston Churchill var premiärminister och han var ju född 1984. Däremot vill jag inte ha monarki, säger Robert Watkins som flyttade till Åland 2008.

Han jobbade som pressfotograf under många år och minns när drottningen var på besök i Cardiff 1993.

– Det var invigning av Queens House på Cardiff University. Drottningen var inte i Wales så ofta, men det var mycket regler. Bland annat fick det inte vara några fotografer mellan henne och publiken och man inte komma närmare än tio fot, ungefär tre meter.

Ett annat minne är från drottningens silverjubileum 1977.

– Då var det mycket gatufester och flaggor överallt, säger Robert Watkins.

Hur togs dödsbudet emot bland dina bekanta i Wales?

– De äldre i min mors generation är jätteledsna. De har beundrat drottningen, så för dem är det en stor sak. Stödet för monarkin är stort, jag tror att det ligger på 70 procent hos befolkningen i stort.

Bland mina journalistkollegor var uppfattningen när beskedet kom i torsdags, att läget var allvarligt, att hon inte skulle klara dagen. Men det förekom ingen cynism, utan alla hade respekt för allvaret.

Hur ser du på den nya kungen Charles III?

– Det känns jättekonstigt att han blir kung och för mig tar det tid att acceptera honom som regent. Det var ju också konstigt att ha en Prince of Wales som inte är från Wales.

Inga särskilda rutiner för konsuln

Drottningens bortgång har inga direkta följder för honorärkonsuln på Åland.

Storbritanniens honorärkonsul på Åland Bo-Sture Sjölund medger att han är tagen av drottning Elizabeths frånfälle.

– Jag har varit konsul i 20 år, jag är berörd av hennes frånfälle och är med och sörjer. Drottningen har stått för stabilitet och har bringat lugn och ro i samhället. Hon har överbryggat konflikter och alltid funnits där.

Hur ser du på kung Charles III som ny regent?

– Jag tror att han klarar uppdraget. Med åren har han hunnit bli mera respekterad och så har han ju en profil som miljökämpe och naturvän. Dessutom har han ju fått träda i drottningens ställe i olika sammanhang på senare tid. Hans person var mera omstridd början av 1990-talet och i samband med att prinsessan Diana omkom 1997. Då var det mera turbulent inom hovet.

Finns det några rutiner för ett konsulat vid sådana här händelser?

– Nej, det har inte kommit några instruktioner från den brittiska ambassaden i Helsingfors. Ambassadören var ju på Åland för bara två veckor sedan och det är klart att det här påverkar alla som jobbar i den här förvaltningen.

Blir det någon kondoleansbok i Mariehamn?

– Jag har inte fått några direktiv om det. Jag tror att det bara är ambassaden som har det, men jag ska undersöka det.

Har du själv några minne från drottningens besök på Åland 1976?

– Nej inte direkt, jag studerade i Åbo på den tiden, men jag minns att det var en stor folksamling i Västerhamn. Däremot träffade jag prins Edward 2015 när han besökte Åland. En rolig detalj är att han då skrev i den gästbok som öppnades vid drottningbesöket 1976. Hon var den första som skrev i den och han blev den sista, då var boken full.