”Bäää!”

En svart tacka med vitprickig nos kommer direkt fram och hälsar. ”Tolvan” – som hon kallas efter numret på öronmärkningen – har sällskap av många andra tackor i fårstallet. De är alla breda över ryggen och magarna spänner. Det är ingen tvekan om att det råder väntans tider vid Storängs lamm.

Gården drivs av Carita Troberg och Henry Lindström. Den här dagen är också Carita Trobergs barnbarn Mathilda Back på besök. Hon har sedan hon var liten tyckt om att hjälpa till med djuren och var i söndags med under lamningen.

Hennes hjälp är välkommen, under några intensiva veckor ska de 43 tackorna nämligen övervakas genom frekventa besök och Henry Lindström berättar att det även finns kameraövervakning i fårhuset.

Vissa tackor visar inte några tecken på att det närmar sig, andra kan markera ett område där de vill vara eller så rör de sig rastlöst från liggande till stående och tillbaka igen. I de allra flesta fall föds sedan lammen utan problem.

– Men en del tackor kan ha svåra lamningar och då måste vi hjälpa till. Ibland är det nästan som att de begär hjälp från oss.

Ska präglas

I flera små bås står tackor omgivna av sina lamm. Vissa är bara 13 timmar gamla och bräker högt och hjärtskärande om mamman så bara tar några steg bort. Andra lamm är kaxigare och tar små krumbuktande skutt. Ett vitulligt lamm har landat i sin mammas matbytta och försöker på vingliga ben ta sig därifrån. Det krävs flera försök, men till sist går det.

Det är viktigt att lammen får tillräckligt med tid för att i lugn och ro kunna prägla sig på sina mammor. Hur länge de är avskilda från den övriga flocken beror på hur många lammen är i kullen.

– Får de tre lamm ska de vara tre dagar instängda med varandra, får de ett lamm är det en dag som gäller, säger Henry Lindström.

Stöter tackan bort ett lamm eller om ett lamm inte kommer åt att dia så mycket som det behöver blir det fråga om flaskmatning. Det händer ibland eftersom tackorna bara har två spenar.

– Då lagar vi mjölkersättning och ger den på flaska som mest upp till fyra gånger per dag, säger Henry Lindström.

Olika personligheter

”Tolvan” kommer fram igen och låter sig klappas.

– Hon gillar att bli krusad, säger Mathilda Back och berättar att flera av fåren är väldigt sociala och kärvänliga.

Andra är mer anonyma och håller sig på avstånd från de tvåfotade besökarna.

– De första åren gav vi fåren namn, men det har vi slutat med, säger Henry Lindström.

Två av tackorna är ”Elvan” och ”92:an” – mor och dotter. De lammade båda i söndags. Carita Troberg berättar att många av fårens egenskaper ärvs nedåt, och att det märks när det gäller de här två tackorna.

– De är båda bra mammor som tar hand om sina barn.

Tackorna är dräktiga i fem månader. I medeltal föds sedan två lamm per tacka, vilket betyder att Carita Troberg redan nu kan uppskatta ungefär hur stort lammtillskottet blir den här våren.

– Vi väntar mellan 80 och 90 lamm, tidigare hade vi ännu fler.

Flera raser

Avelsbaggarna är fem till antalet och står i en annan hall. Från början fanns det två raser på gården: En grupp av finsk lantras och en grupp Ålandsfår.

– Senare skaffade vi en Texelbagge och en Gotlandsbagge. För att få olika färger och former på skinnen har vi korsat in dem, säger Henry Lindström.

Vissa av djuren behålls för avel, de andra går till slakt innan de blir ett år. De finaste skinnen tas tillvara och säljs.

– Vi säljer många av dem vid Skördefesten till folk från Sverige och Finland, säger Carita Troberg.

Men för lammen väntar först en sommar på något av strandbetena i närheten, där lammen ska upptäcka en för dem helt ny värld.

– Vi brukar släppa ut dem runt mors dag, säger Henry Lindström.