Hästar föds med mjölktänder och med en uppsättning permanenta tänder, precis som människor. Deras tänder är gjorda för att kunna bita av och tugga sönder gräs nästan all vaken tid och det kräver att tandytan är tillräckligt skarp. Därför behöver hästar tas till tandläkare med jämna mellanrum, eller snarare är det tandläkaren som kommer till hästarna.

Veterinär Elisabet Fellman är inriktad på hästar med sin ambulerande klinik Elisavet och tandvård hör till de vanligare uppdragen.

– Det är tänder och halta hästar som är de vanligaste uppdragen för mig, säger hon.

Sedering

När Ålandstidningen besöker Nadja Lindqvists gård i Toböle, Saltvik är det fyra hästar som ska få en genomgång av sina tänder.

28-åriga ponnyn Matador står lugnt och stilla i spiltan med huvudet vilande på en fender som hänger från taket medan Elisabet Fellman undersöker tänderna. Han är sederad, det vill säga Elisabet har gett honom lugnande och smärtstillande läkemedel intravenöst för att få honom att stå still.

– Matador har fina tänder för sin ålder. Tänderna har ofta en begränsad livslängd och vill det sig illa måste man avsluta en hästs liv på grund av att den inte längre har några tänder. Men för Matadors del ser det bra ut, säger Elisabet Fellman.

Verktygen hon använder är en stor vattenspruta, en spegel, en sond och en tång. En vanlig åtgärd är att plocka bort foderinpackningar mellan tänderna. Hästar har ofta glest mellan tänderna och då kan det bildas så kallade foderinpackningar, alltså att foder fastnar mellan tänderna och hästen får inflammerat tandkött.

– Matador har några foderinpackningar som jag tar bort.

Hon säger att de svåraste fallen hon stött på ofta har att göra med tandextraktioner, alltså borttagning av tänder.

– Vissa fall måste jag remittera bort.

Rakar pälsen

Isabel Halavakoski har sina hästar Olle och Askur på Nadja Lindqvists gård och även de ska undersökas.

– Olle kan få lite ångest av tandläkaren, han kan vara skeptisk. När det gäller Askur har han aldrig varit till tandläkaren i min ägo.

Först är det sexårige Askurs tur. Elisabet Fellman lyssnar på hans hjärta och rakar sedan av en bit päls så att hon ska kunna ge honom sprutan med sedering. Han blir snabbt lugn.

– Injektionen gick bra, han reagerade inte nämnvärt. Ofta tycker de att rakningen är värre.

Sedan tar hon på munstegen på Askur för att hon ska kunna öppna upp munnen och se in.

– Men han rör på tungan för mycket så han behöver mer sedering. Bland det svåraste är att få hästen i en bra sedering så den står stilla och stadigt och är lugn. Men Askur verkar vara en ganska pigg och livlig häst. Han vill flytta bort instrumenten med tungan.

– Askur är alltid nyfiken och på gång, intygar Isabel Halavakoski.

Elisabet Fellman undersöker och sköljer munnen.

– Han har mycket tänder och ett lite asymmetriskt bett. Det behöver jag slipa.

Hon tar fram ett instrument som slipar ned tänderna, inte alls olikt det ljud man är van vid från tandläkarstolen. Askur står lugnt på sin plats.

När allt är klart får hästarna vila i en spilta och kvickna i efter sederingen.

– Om ungefär ett år behöver Askur undersökas igen.