Enögt om offentlig sektor

Liberalen John Holmberg skriver i en insändare (ÅT 9.4) att ökningen av antalet offentliga arbetsplatser från 1991 till i dag har skapat “en ohållbar åländsk ekonomi”. Att de offentligt anställda har ökat med 1945 personer på över 30 år hänger nog delvis ihop med demografin, att befolkningen har blivit äldre.

Närvårdarna är vår klart största yrkesgrupp (1.033 personer) och trots att vi utexaminerar nya kullar varje år så är efterfrågan på arbetsmarknaden större. Faktum är också att offentlig verksamhet, där man jobbar med människor, kräver mer arbetskraft än det privata som i högre grad kan effektivera produktionen med avancerad teknologi.

I Holmbergs tankevärld liknar offentliga sektorn en utgiftspost som näringslivet (“loket”) ska släpa på och finansiera. Det är en enögd bild som leder fel om vi på riktigt, och på lång sikt, vill få ordning på ekonomin. Med ett kostnadsperspektiv landar vi ofrånkomligen i inbesparingar, nedskärningar och privatisering.

Offentliga sektorns “värde” är svårfångat men det finns statistik som kan berätta mera än förändringar i antalet anställda. Sektorns andel av bnp var 22,8 procent år 2022 enligt Åsub. De offentliga utgifternas andel av bnp ligger i Sverige runt 50 procent, i Finland en bra bit över 50 procent, vilket är illa. Vår egen statistik ger inga svar på frågan i dagsläget, men slår man ihop landskapets, kommunernas kostnader för 2022 så landar man på 36 procent, en fingervisning som ska tas med en rejäl nypa salt. Vi ligger antagligen högre än så.

Effektivitet, produktivitet är inga främmande ord för offentligt anställda. Inbesparingar har blivit en del av vardagen. Jag ser i min vardag som lärare hur tiden för samhällsorienterade ämnen i yrkesutbildningen har minskat med närmare 35 procent på 20 år. Det här gör mig bekymrad, liksom det faktum att våra studerande har på tok för lite idrott och hälsa. Ger det en bra grund för demokrati, arbetsliv, näringsliv och framtida välstånd? Den som lever får se. Vad man sår, det får man skörda.

Vårt samhälle är antagligen ett av de allra bästa. Detta tack vare näringslivet, vars betydelse jag inte vill förminska, men också på grund av vår starka offentliga sektor med alla flitiga, varma händer inom vården, barn- och äldreomsorgen. Att samhället är stabilt, att vi litar på varandra och på våra myndigheter ger förutsättningar för ett starkt näringsliv och en god ekonomi. Jag menar att vi måste se på offentliga sektorn i ett bredare perspektiv – i ljuset av dess betydelse för människors välmående och förmåga att bidra till den gemensamma ekonomin.

Michael Gunell (S)