Lärocenter på Åland? Ja tack!

Klockan är ett på eftermiddagen en kall tisdag i januari 2023. Vi har tagit oss ut till Lilla Holmen, vädret till trots, för att möta upp ett gäng människor vi aldrig träffat tidigare. Det har bara gått en vecka sedan flyttlasset landade i Mariehamn. Och anledningen till vår flytt är som så många andra svenskar att ge våra barn en chans att må bra och lära i en sund miljö. Jag står och pratar med de vuxna och får höra hur läkare, lärare, företagare, ingenjörer, mammor och pappor har gjort liknande livsval som vi har gjort. På avstånd ser jag hur barnen leker tillsammans på stranden och jag blir glad över att våra barn redan har fått vänner.

Efter det där första mötet vi hade med hemundervisarcommunityt på Åland följde många lärandeträffar där vi fick se barnen utvecklas och umgås med varandra och där vi föräldrar fick en stund att stöta, blöta, inspireras och diskutera lärande och livet.

Något som kom upp gång på gång var behovet av en inomhuslokal. Jag har själv tänkt att Uncan hade varit en perfekt plats. En lokal dit barn kunde komma ett par dagar i veckan för att träffa vänner, göra grupparbeten och lära tillsammans.

Nu när jag hör i debatten att det finns en oro hos vissa politiker att det skulle skapas parallellsamhällen på grund av möjligheten till att hemundervisa på Åland tänker jag att vägen fram inte är att förbjuda eller försvåra hemundervisning – det skapar bara onödig splittring. I stället bör vi minska glappet mellan utbildningsformerna genom att erbjuda rättvisa förutsättningar, så som skolmaterial och tillgång till en möteslokal.

Det behöver inte vara svårt. Läroböcker kan köpas in till biblioteken. En lokal som redan finns, och kan hyras under dagtid, behöver inte heller vara ett stort projekt. Men det krävs en politisk vilja.

Vår familjs resa med hemundervisning slutade för ett år sedan då vårt barn ville börja i skolan. Vi är så glada för den åländska skolan som barnet har älskat sedan dag 1. Men alla barn är olika. Därför behövs flera utbildningsvägar.

I stället för att inspireras av länder som har skolplikt föreslår jag att vi vänder blickarna mot länder som har fungerande läroplikt. Kanada är ett sådant land där hemundervisning inte ses som ett hot eller en konkurrent till de kommunala skolorna, utan som en del av en inkluderande utbildningsmodell där barnets behov står i centrum. På flera platser har man inrättat lärocenter dit hemundervisade barn kan komma två-tre dagar i veckan. De får pedagogiskt stöd, material och en plats för socialt lärande. Det är en bro mellan hemundervisning och skola.

Åland har en unik möjlighet att bli en förebild i Norden. Ett samhälle där kommunala skolor blomstrar, där hemundervisning fungerar tryggt och transparent, och där ett lärocenter fungerar som en resurs och en bro mellan utbildningsformerna. Det här är fullt möjligt. Vilka vill vara med och arbeta för detta?

Isabell Svan