För snart ett år sedan tillträdde Julia Nyman som ny vd för Sjökvarteret i Marieham – strax efter att hon hade flyttat till Åland. Hon trivdes med jobbet, men så fick hon frågan om att bli vikarierande intendent för Eckerö Post- och tullhus och kunde inte tacka nej.

Till en början, från oktober fram till årsskiftet förra året, jobbade hon två dagar i veckan på Eckerö Post- och tullhus. Nu jobbar hon där fyra dagar i veckan och jobbar ännu kvar för Sjökvarteret på 20 procent, tills en ny vd har tillträtt. Hon vill inte lämna dem åt sitt öde.

– Jag känner en pliktkänsla gentemot aktörerna i Sjökvarteret och därför känns det trist att lämna dem.

Samtidigt följde hon sitt hjärta. Och hon stortrivs som intendent.

– Det är jätteroligt. Mycket att göra! Och det handlar inte bara om sommarutställningen, utan även om samlingen av konsthantverk och design som grundades 2018, och om att föreslå inköp till samlingen. Det är jätteskoj att planera utställningar! Nu finns över hundra föremål i den, säger hon och nämner samtidigt utmaningarna kring begränsningar som det gäller att förhålla sig till i Eckerö Post- och tullhus, som att man inte får borra i väggar.

Samtidskonst intresserar

Julia är konstmagister i grunden. Inför gymnasievalet lät hon intresset för mode och kläder avgöra. Hon gick en yrkesutbildning i Ekenäs och blev textilartesan. En utbildning som i dag går under Axxell. Snart insåg hon dock att det där inte var den ”business” hon skulle hålla på med och hade insett att de flesta inte blir toppdesigners. Däremot blev hon intresserad av konstvetenskap.

– Vi hade en bra lärare i konsthistoria, som själv var konstnär. Jag sökte till konstvetenskap, både till Helsingfors och Åbo – och kom in i Åbo.

Under studierna i konstvetenskap vid Åbo Akademi insåg hon att hon var mer intresserad av samtidskonst än av konsthistoria. När hon var i sluttampen av kandidatstudierna insåg hon dessutom att hon var intresserad av att skapa utställningar, vilket ledde till att hon tog en master vid Aalto-universitetet i Helsingfors, på linjen Curating, Managing and Mediating Art (CUMMA). Ett program som dock inte finns längre.

– Aalto var bra. Nora Steinfeldt från Österrike var en fantastisk professor. Hon var teoretisk och krävande, men kunde leda diskussioner!

Julia trivdes i Helsingfors, men ett halvår in i studierna blev hon tillsammans med Johan Bergman efter en stor årsfest i Åbo som de bägge var med och anordnade.

– Jag var aktiv i Humanistiska föreningen.

För Julia innebar förhållandet att hon pendlande till Åbo. Under ett halvår vistades paret i Tartu, på grund av Johans utbytesstudier, och Julia skrev på sin magisteravhandling.

– Jag hann inte med ett utbytesår själv, vilket jag gärna skulle ha gjort, säger hon om glädjen i att ändå ha möjlighet att vistas i den estniska universitetsstaden.

– Efter tiden i Tartu studerade Johan ännu, så vi flyttade tillbaka till Åbo. Julen 2014 var jag färdig.

Saknade utställningsbiten

Sommaren 2015 bodde och jobbade paret på Åland och redan den sommaren kom Julia i kontakt med sin nuvarande arbetsplats.

– Johan är hemma från Eckerö. Vi bodde hos hans föräldrar och jag jobbade på post- och tullhuset.

Efter sommaren fick Julia jobb som projektledare för Konstrundan på riksnivå. Kontoret för Konstrundan fanns i Pargas och paret bodde fortsättningsvis i Åbo.

– Det var mycket ansvar och jag jobbade i princip ensam där, även om vi hade en styrgrupp och ett team med regionansvariga. Det var en stor budget och många småbitar som skulle gå ihop. Men det var flexibelt. Det passade mig och var jätteroligt på många sätt. Att få möjlighet att komma i kontakt med konstnärer, konsthantverk och design. Det var många studiebesök och ateljébesök. Minna Öberg och Edward Johansson var kontaktpersoner på Åland då.

Fyra år jobbade hon med Konstrundan.

– Men jag märkte att jag saknade utställningsbiten, även om jag hade varit kurator för två utställningar. Jag började se mig om efter ett annat jobb. Johan var klar från Åbo Akademi och började också söka jobb.

När Julia fick jobb som utställningskoordinator på Pesula Galleria och Artoteket i Sibbo hösten 2019 flyttade paret dit.

– Jag kände exakt en person, Johan ingen, inflikar Julia småleende.

I samma veva blev paret gravida.

– Några månader, under föräldraledigheten, bodde vi i Storby och Johan jobbade på jakt- och fiskemuseet.

Vd för Sjökvarteret

Efter föräldraledigheten fortsatte Julia sitt jobb som hon trivdes med i Sibbo, men efter ett halvår tillbaka på jobb fick Johan ett arbete på Åland.

– Då var det min tur att flytta med honom.

Det var så Julia hamnade på Åland. Jobbet i Sibbo slutade hon den 15 april och efter att flyttlasset hade gått till Åland var Julia inställd på att hon skulle bli arbetslös över sommaren.

– Det finns ju få gallerier på Åland så jag kände inte att det fanns så mycket öppningar.

Då fick hon syn på utannonseringen av jobbet som vd för Sjökvarteret.

– Det var ju inte utställningar, men kulturhistoria är ett intressant område. Jag fick jobbet och blev överraskad. Jag var bara ledig en vecka innan jag började. Jobbet var ganska mycket som jag trodde arbetsmässigt, men ändå mer att göra än vad man tror när man söker en 60 procents tjänst. Ingen hade heller varit på jobb på en månad, säger hon om glappet mellan att avgående vd:n hade slutat och hon började.

– Det har varit jätteroligt, trevliga människor och spännande saker som de gör. Miljön är härlig!

Men så blev hon tillfrågad om jobbet som vikarierande intendent på Eckerö Post- och tullhus. Hon beskriver hur det var när hon sökte tjänsten i Sibbo som bara var på 30 procent av heltid och hur det var nu, precis som då, att hon tänkte att om hon inte söker tjänsten så kommer hon att ångra sig.

På sitt bord i jobbet som intendent ingår även dokumentationen av konsthantverkare, vari en hel del intervjuer ingår.

– Många är bekanta sedan Konstrundantiden, inflikar hon.

Husdrömmar i Eckerö

Julia är uppvuxen på landet mellan Ekenäs och Hangö. Åland hade hon inte mycket relation till, förutom att hennes gudmor jobbade på Åland ett tag när Julia var liten och att de hälsade på henne. Julia har dock inte mycket minnen av det. Däremot var hon på brandkårsläger på Föglö som tioåring.

Familjen bor i Eckerö och hyr en radhuslägenhet. Sonen Isidor har precis fyllt två år. Hon trivs i Eckerö och familjen vill gärna bo nära Isidors farmor och farfar. Julias dröm är att ha ett eget hus. Inlevelsefullt berättar hon om tv-program hon följer, som ”Husdrömmar” på SVT.

– Vi har zoomat in oss nu, säger hon om att de vet var de vill bo och skaffa hus.

– Det känns bra på det viset. Jag har länge varit sugen på att köpa hus, men har inte vetat var. Jag är trött på att flytta.

Dessutom är Julia intresserad av trädgård och inredning. Hon skulle gärna köpa ett äldre hus, från förra sekelskiftet och varför inte med snickarglädje.

– Nu känns det som att allt har varit i ständig förändring sedan jag blev gravid. Sommaren 2020 förlorade vi en av våra hundar. Det var väldigt jobbigt!

I familjen ingår två franska bulldoggar. Även den som dog var av samma ras. Tidigare, medan hon ännu bodde i uppväxtens Ekenäs, hade hon en engelsk bulldogg tillsammans med sin före detta pojkvän. Hunden blev kvar hos henne och var med under hela studietiden.

– Och när den hunden dog, när den var 8,5 år, ville jag ha hund igen och hade för mig att fransk bulldog var aktivare. Hanhunden är en aktiv hund, honan en riktig sällskapshund, säger hon kärleksfullt om skillnaden dem emellan.

Trivs i skogen

Innan flytten till Åland tränade hon mycket agility och utställning med hundarna.

– Man får ett förhållande till hundarna när man tränar dem.

Men hon känner också att träningen och utställningar med hundarna tar mycket tid. Tid som hon inte har just nu.

– Han som gick bort var champion i tre länder, säger hon om den franska bulldoggen som inte längre finns hos dem.

Den hanhund som nu finns i familjen är en halvbror till den hunden. Han har dock en cysta som klämmer på ryggraden.

– Han fick förlamningssymtom när han bara var ett halvår. Men han har inte ont och han tycker om att röra på sig.

Nu visar det sig att tiken, i sin tur, har problem med en disk i nacken. Men efter att hon har haft lite påtvingad vila har det blivit betydligt bättre. Det visar sig att Julia gärna skulle vilja ha mer djur när de väl har skaffat hus. Hon har länge tjatat om katt, och skulle gärna ha hönor.

– Och kanske getter och fler hundar. Vi håller på att ta jaktkort och kanske det blir en jakthund?

Hon inser att det för hennes del främst handlar om att hon skulle vilja jobba med hunden i skogen – samspelet med hunden – framom att skjuta vilda djur. Och hon gillar verkligen att vistas i skogen. Förutom alla dagliga promenader med hundarna uppskattar hon att gå ensam i skogen med dem.

– Det är min största rekreation. Plus att träna med dem. Det är ett intresse som jag lite lagt på is sedan vi flyttade till Åland.

Maken Johan jobbar som intendent på Ålands jakt- och fiskemuseum och snart jobbar även Julia heltid i Eckerö.

– I sommar blir det mindre restid.

Det uppdagas också att hon och maken har ett gemensamt intresse, ett intresse hon även hade med sig hemifrån, nämligen fantasy och science fiction.

– Böcker, tv-serier, kongresser … Min pappa läser science fiction och jag växte upp med Star Wars och gamla 80-talsfilmer.

Visserligen har hon också börjat sticka, även om hon känner att hon inte är så bra på det och just nu inte heller har så mycket tid för det.

– Före Isidor föddes och när jag var mammaledig stickade jag lite. Nu fantiserar jag mest om huset som förhoppningsvis ska bli …, säger hon drömmande.