Som Ålandstidningen har berättat har landskapsregeringen (LR) offentliggjort handlingarna som ledde till att avtalet med konsortiet om driftsentreprenad med en elhybridfärja hävdes. I handlingarna framgår det att LR:s juridiska ombud redan i september 2019 varnade att det fanns en betydande risk för skadestånd om man hävde avtalet för elhybridfärjan ensidigt. Handlingarna visar också att det har funnits möjligheter till förlikning, som LR har tackat nej till.

Talman och Centerns partiordförande Veronica Thörnroos var lantråd i den regering som valde att avbryta avtalet.

Den 29 januari sade du i en intervju med ÅT: ”Jag har inte deltagit i någon diskussion där juridiskt sakkunniga framfört att det kan röra sig om ett skadestånd i fem-tio miljonersklassen”. Varför ljög du om detta?

– Det var ett otroligt dåligt uttalande från min sida. Men jag kände mig väldigt pressad i den situationen. En del uppgifter var offentliga och en del var fortfarande konfidentiella.

Du måste ha räknat med risken att det skulle komma fram?

– Jo, men då skulle jag få förklara det efteråt. Men är du lantråd och det är sagt att något är konfidentiellt, då är det så.

Tänker du avgå som partiordförande för Centern?

– Nej. Vi måste ta saker i tur och ordning. Nu jobbar vi med skadeståndet. LR har fört det till lagtinget, vi har en debatt på måndag. Efter det får vi ta ställning till fortsättningen, men var sak har sin tid.

– Det finns de som tycker ”herregud du borde stiga av”, och andra som säger ”det ska du aldrig göra, varför ska du ta på dig felet för det här?”. Varför ska jag bära hundhuvudet?

– Hela det politiska klimatet på Åland är väldigt infekterat. Jag har varit med i politiken sedan 2003, och jag har aldrig känt att det finns en sådan rädsla för att bli utslängd, hånad och häcklad som det nu finns hos lagtingspolitiker.

Hur kan du vara kvar om ditt parti inte stöder dig?

– Styrelsen har ett möte på torsdag där man utan min närvaro har möjlighet att diskutera det här. Det finns inget självändamål för mig i att hänga mig kvar som partiordförande.

Men du kommer inte att gå frivilligt?

– Nu känner jag att du drar det lite långt. Jag förstår att alla pressar på nu, ”tänker du avgå?”. Det är just nu icke-frågor. Nu tar vi Åland först. Vi behöver få skadeståndet på plats och få det här processat i lagtinget. När det gäller stora frågor med många involverade så måste man liksom jobba lite strukturerat.

Lyssnar du på ditt eget parti?

– Självklart, vilken partiledare gör inte det?

Det är ju ändå ganska tydligt, åtminstone mellan raderna, att det finns en intern press på att du ska avgå.

– Det finns både och. Skulle alla stiga fram och säga ”nu måste du offra dig för partiet” skulle det vara ganska enkelt. Men det är inte så.

Upplever du att du har mer stöd bakom kulisserna än vad som syns utåt?

– Jag har stöd från mycket oväntat håll om man säger så.

Hur ser du på risken att du blir avsatt som partiordförande?

– Den har jag inte kalkylerat kring. Är det vad partifolket vill, då är det så.

Sätter du dig själv framför partiet?

– Nej, först går Åland och sedan partiet.

Fortsätter du som talman?

– Den frågan har jag inte över huvud taget reflekterat över. Jag har allt mitt fokus nu på att få det här att rulla så snabbt och smidigt som möjligt. Och för övrigt är det inte riktigt en fråga för mig heller.

Men om du inte längre har lagtingets, eller väljarnas förtroende, kan du vara kvar som talman?

– Varför är det jag personligen som ska bära ansvaret för något som sex olika partier har varit involverade i? Finns det något olagligt jag har gjort? Är jag anklagad för något? Landskapsrevisionen har tittat på det här och konstaterat att olika fel har begåtts.

Har det här blivit en prestigefråga för dig?

– Nej. Absolut inte.

Veronica Thörnroos säger att man måste backa bandet och se på varför LR valde att bryta avtalet. Enligt henne fanns det goda skäl att göra det.

– Det finns ett skadestånd och nu vill man veta vems fel det är. Nu är fokus på mig, ”vilket dumt lantråd, varför gjorde hon så här? Och inte talar hon sanning heller. Fy på henne”. Det finns en historia bakom, men ingen är intresserad av den storyn. Den är inte lättsåld och då måste man komplicera saker. Jag kan tycka att många, även media, tagit en enkel väg. Vi valde skadeståndet för att de andra alternativen var helt omöjliga.

Vad var alternativen?

– Att flytta färjan till en annan linje eller att ändra avtalet i samförstånd entreprenören och hyra fartyget för trafik i fyra år. ”Nej det går inte” sade juristerna. Vad vi hade att välja på var att avtalet med entreprenören avbröts. Eller att göra en senareläggning med två år, det försökte vi och det gick inte. Och det hade inte heller gått med två år, det hade blivit fyra år. Då hade vi alltså en färja som vi inte hade att sätta någonstans i trafik. Vad kostar den här färjan per år som ska betalas oberoende om den är i trafik eller inte? 4,4 miljoner euro per år fast den ligger vid kaj. Att häva avtalet var ett politiskt beslut.

När du såg det juridiska underlaget och den ekonomiska kalkylen (11 miljoner euro plus upp till 6,5 miljoner i kostnader till varvet), togs det i beaktande?

– Det är klart att vi var osäkra på utgången. I december 2019 sades det att skadeståndet kunde bli 3,5 miljoner. Då ansåg vi att det bästa alternativet var att häva avtalet.

Blev du fartblind för att fullfölja dina vallöften om en tunnel?

– Nej. En omständighet i det här är att finans- och näringsutskottet uppmanade LR att göra det här. Uppmaningen processades i lagtinget och det fanns en majoritet bakom den. Lagtinget ville att LR skulle omförhandla, gick inte det skulle avtalet hävas. Sedan är jag såklart personligen besviken. Vilken politiker på Åland vill vara med och medverka till sådana här skadestånd?

Känner du skuld?

– Både ja och nej. Vi satt i en situation som vi inte kunde kontrollera. Vad skulle vi göra?

Tror du att väljarna hade stöttat en uppsägning om man hade vetat att ni fått risken för skadestånd presenterad för er?

– Det kan jag inte svara på för frågan är otroligt komplex. Ingen ålänning vill väl betala elva miljoner i skadestånd för någonting.

Det har framgått att LR tackade nej till två förlikningsbud som skulle blivit miljoner euro billigare än det skadestånd som nu är utdömt. Hur motiverades det?

– Priset var för högt.

Du fick se en detaljerad riskanalys, skriven av juristen Daniel Widman och tjänstemannen Niklas Karlman. Varför vägrade du att skriva under ett intyg på att du fått se analysen?

– Då måste jag fråga, varför skulle jag skriva under det? Jag har aldrig skrivit på någonting som inte är ett beslutsprotokoll.

Vad tycker du om att handlingarna nu är offentliga?

– Det är jättebra. Jag skulle gärna ha sett att de varit offentliga tidigare. Det finns mer material att ta fram också.

Finns det fortfarande saker som är konfidentiella? Påverkar det vad du säger nu också?

– Ja, och jag väntar på att det ska komma fram.

Kan du säga vad det handlar om?

– Nej, det är som med sjuksköterskehedern. Antingen vet du eller inte, inget mittemellan.

Hur känner du kring uppståndelsen?

– Skulle jag inte ha genomfört en privatisering av skärgårdstrafiken och varit agad i offentligheten hade nog det här varit jättejobbigt. Nu är det klart att det är jobbigt, men jag viker inte från min tro. Jag beklagar förstås skadeståndet.

Hur ser du då på en extern granskning?

– Jag har inga bekymmer med det, det är jättebra. Samtidigt kan jag ju fråga mig vad det var för fel på landskapsrevisorns rapport.

Frågan om nyval har väckts, hur ser du på det?

– Det går att få till stånd, men jag har inte känt att det finns en respons.

Hur mår du?

– Det är en skitvecka, men jag mår nog mycket bättre än vad folk tror. I min värld är det här ganska klart. Jag förstår att man sätter fokuset på skadeståndet, men skulle vi ha betalat 20 miljoner i fyra år för något som inte rullar? Jag vet att det här kanske inte är tillräckligt ödmjukt, men jag tycker att vi gjorde rätt.