Klas Mörn i Långbergsöda, Saltvik har varit svår att nå. Mobiltelefonsignalen, även om det är en svag sådan, kom till byn bara någon timme innan Ålandstidningen når honom.
– Jag har lite bråttom, först ska jag föra ett elverk till huset så vi får igång frysen och sedan måste jag till stan, säger han.
Klas Mörn tar sig ändå tid för att köra runt oss i området, han vill visa hur hårt skogsbruket har drabbats. Under bilfärden berättar han att det numera främst är sönerna Nils Mörn och Arvid Mörn som brukar skogen.
– Men jag är fortfarande engagerad i skogen, den har ju varit mitt största värv i livet, säger Klas Mörn.
Insektsskador
Runtomkring oss ser vi fallna träd i alla väderstreck, 100 år gamla tallar och granar ligger kors och tvärs, som ett plockepinn-spel. 
– Här var det en vacker parkskog för några dagar sedan, nu är det bara att ta ner allting, säger han och sveper ut med handen över förödelsen.
Måste man ta ner även det som stormen inte har fällt?
– Ja, i det här fallet är det nog bäst. Det blir så glest med stora träd annars, man behöver få ett så kallat slutet bestånd. Det vill säga ett visst antal träd per areal.
Hur snabbt behöver allt fallet virke ut ur skogen?
– Till midsommar vill man ha skogen rensad, annars riskerar vi få insektsskador även på frisk skog. Hur mycket som duger till timmer får vi se.
Orolig för kaos
Vi åker vidare in på mindre grusvägar, vi passerar ett område där hans far planterade ett antal ekar för 40 år sedan. Det gjordes mest för att ha något som sticker ut, men också för att eken är ett vackert träd.
Klas Mörn berättar att han oroar sig lite för kaoset och utbudet på virkesmarknaden framöver. 
– Normalt kör avverkningsmaskiner enligt prestation, när skogen ser ut som den gör efter stormen lär man vilja köra enligt timtaxa, gissar han och fortsätter:
– I slutänden är det ägaren som tar smällen genom minskade inkomster.
Klas Mörn är numera pensionerad, men när skogen ska rensas på stormfällda träd kommer han att finnas till hands.
– Ja, jag hamnar nog ut i skogen igen, men det gör jag så gärna.
När bilfärden går vidare gör Klas Mörn en jämförelse som många nog redan har kopplat till Alfrida. 2005 drabbade orkanen Gudrun stora delar av Sverige, den fällde, i likhet med Alfrida ofantliga mängder skog.
– Då åkte jag faktiskt över för att studera hur det såg ut där, det ser minst lika bedrövligt ut här hemma nu, säger han.
Orrdal
Precis när vi ska åka vidare ringer Klas telefon, det är brorssonen Johan Mörn som på omvägar har hört att Ålandstidningen dokumenterar skogsskadorna.
– Kom ner till Orrdal, säger han, det ser för jäkligt ut här.
Klas Mörn har själv inte hunnit kolla läget vid Orrdal ännu, så vi bestämmer oss för att åka dit. På vägen dit bevittnar vi enligt Klas Mörn ”flera års avverkning” som ligger på marken.
– Oj oj oj, det här var hemskt, säger en märkbart rörd Klas Mörn.
Enligt honom måste området tas helt slätt för att sedan börja om med nya plantor.
– Det blir en jäkla massa virke det, säger han.
Vi kommer fram till Orrdal, Johan Mörn vevar ner sin sidoruta för att hälsa. Såväl Klas, som Johan Mörn sitter dock båda två tysta i sina bilar, de skakar bara långsamt på huvudena för att liksom bekräfta för varandra hur illa det är.
Flera generationer
Det är, enligt Johan Mörn framtidens tillväxt vi ser i en enda röra på marken.
– Uppskattningsvis 30 procent av skogen i Långbergsöda är förstörd, säger han och fortsätter:
– Men vi har ju en del impediment också, av den produktiva skogen är nog uppemot 70 procent förstörd!
På skogsvägen i Orrdal träffar vi också på Erik Mörn som är pappa till Johan Mörn. Det framgår med all önskvärd tydlighet att skogen betyder mycket för dem.
– Det är först nu vi börjat få en skog vi är stolta över, tre generationer Mörn har jobbat hårt här, säger Johan Mörn och tillägger:
– Det är för nästa generation, mina barn, som jag jobbat så hårt här, därför är det emotionellt att se förödelsen.
Nu önskar de att man från samhällshåll skulle återinföra stöd för bestånd i underproduktion, men också bevattning av stock.
– Det vore viktigt att återge någon form av hopp till skogsnäringen, bara i Långbergsöda ser vi en värdeförlust på hundratusentals euro.
– Emellanåt känns det som det vore skönt att bara lämna allt i skogen, en liten hopplöshetskänsla smyger sig på. Men nog ska vi reda ut det här också, säger Johan Mörn och tillägger:
– Vi har det väl inte värre än på andra ställen.

Peter Pussinen