Trots ett giltigt dyktillstånd försökte polis och gränsbevakning panikstoppa plakettfästningen vid den sovjetiska ubåten S-2:s förlisning.
Det kunde ha slutat med katastrof. Gränsbevakningen rusade in i dykområdet trots hissad dykflagga.
Orsaken till det indragna tillståndet: Det är farligt att dyka på ubåtsvraket.
 
POLIS Dyktillståndet var klart. Den 1 november hade dyklaget med ålänningen Björn Rosenlöf, till vardags åklagare vid Ekobrottsmyndigheten i Stockholm, i spetsen tillstånd för ett dyk. Syftet var att placera en minnesplakett vid vraket, en ceremoni som varit bestämd sedan länge - i samarbete med landskapsregeringen.
Två dagar innan tillståndet trädde i kraft reagerade polisen. Platsen var livsfarlig att dyka på, och dykningen skulle stoppas. Ett dykförbud upprättades för platsen.
Senare samma dag, alltså den 29 oktober, återtog landskapsregeringen sitt tillstånd.
Det faktum att polisen gick rakt emot landskapsregeringens beslut ger förstås upphov till spekulationer. Formuleringen på plaketten är anmärkningsvärd, speciellt med tanke på att Sovjetunionen var i krig med Finland när ubåten gick till botten. Varför blev det plötsligt så bråttom att stoppa plakettfästningen?
Enligt Björn Rosenlöf delgavs det nya beslutet inte dyklaget, och på morgonen den 1 november gick tre dykare ned för att, helt planenligt, fästa plaketten på vraket.
- När de har gått ned i vattnet kommer gränsbevakningens patrullbåt körande. Vi hade dykflaggan uppe. Det innebär att man har dykare i vattnet, och att det är livsfarligt att komma för nära med en båt. Är dykarna på väg och träffas av båten kan de dö. Det där måste alla på sjön känna till. Men de kör rakt fram och överlämnar det här beslutet, säger han.
Vad var motiveringen i beslutet?
- Att det var förenat med livsfara att dyka på vraket. Men det kände vi ju redan till. Vi har dykt där flera gånger, det var ju dessutom vi som upptäckte vraket. Vi är professionella dykare, vi vet hur vi ska bete oss för att det inte ska vara farligt.
Så de riskerade livet på dykarna för att meddela att dykarna riskerade livet om de dök?
- Ja, bara för att överlämna beslutet. Det är maktmissbruk av myndigheterna. Så här kan man inte bete sig.
Landskapets tjänsteman Rainer Juslin fattade beslut om att återkalla dyktillståndet.
- Det var för att ni skrivit om att Rosenlöf fått tillståndet som polismyndigheten upptäckte det. Det var på basis av den artikeln som de reagerade. Och när området belagts med dykförbud kunde vi bara konstatera att vårt tillstånd var verkningslöst och drog tillbaka det.
Utan att meddela dyklaget?
- Nej, det gick i väg ett epostmeddelande den 29/10 klockan 15.50. Då överfördes beslutet till hans e-postadress.
Ni ifrågasatte inte polismyndighetens beslut?
- Vi kan inte ifrågasätta polisens bedömning.
Har polisen dykare med samma kompetens som Björn Rosenlöf?
- Man behöver inte bedöma den kompetensen. Det räcker med att ha tillgång till rätt arkiv och rätt expertis kring vilka faror som kan uppstå vid de här aktiviteterna. Man behöver inte vara dykare själv.
Borde inte det här dykarlaget kunna de här sakerna bättre?
- Vi kan inte bedöma dykarnas kompetens. Däremot kan vi bedöma polisens kompetens. Vi går i första hand på den information vi får från andra myndigheter.
Varför det?
- Nu är det så i den här situationen.
Hade det inte kunnat bli problem i relationen med Ryssland om den här plaketten inte kommit upp?
- Säkert kan man tycka till om den saken. Men vi kan inte medverka till aktiviteter där man utsätts för fara.
Ålandstidningen har sökt kommissarie Nina Rasmus, som enligt uppgift till tidningen fattade beslutet om dykförbud, samt polischef Camilla Hägglund.

Fredrik Granlund