De tre kärandena, Allas Sea Pool, Helsingfors stad och försäkringsbolaget Fennia, har begärt att Viking Line ska lämna ut en rad handlingar som kan ha betydelse som bevis (editionsplikt), men bolaget har motsatt sig detta och kommit med olika motiveringar. Striden gäller bland annat tekniska beskrivningar och inspektionsprotokoll. Kärnfrågan är om fartyget fyllde myndigheternas och klassningssällskapet DNV:s regelverk vid olyckstillfället.

Kärandesidan har också anlitat en professor i elteknik vid Aalto-universitetet för att bedöma vilka dokument gällande elförsörjning och styrsystem som är relevanta. Expertutlåtandet ger visst stöd för deras krav.

I ett bemötande skriver Viking Line bland annat att man inte har någon skyldighet att ta fram ospecificerade handlingar som inte utan svårighet kan lokaliseras eller särskiljas.

Dras i långbänk

Helsingfors tingsrätt gav i fjol Viking Line förlängd tid till den 22 november att bemöta kraven på att lämna ut handlingar. I december skrev Allas, Fennia och staden till domstolen att rederiet ännu inte lämnat ut några dokument, varför deras svarstid den 31 januari inte längre är realistisk. De begärde då förlängning till den 11 april i år. Tingsrätten har beviljat kärandena tid till den 28 februari att inkomma med sitt andra genmäle.

Viking Lines informationsdirektör Johanna Boijer-Svahnström säger att hon inte känner till de senaste turerna i fallet.

– Men jag kan ändå inte kommentera ett pågående juridiskt ärende. Det är vårt försäkringsbolag Alandia försäkring som primärt företräder oss.

Konsulter ifrågasätts

Kärandena har begärt att Viking Line ska lämna ut mer än 30 olika dokument, där den största delen utgörs av tekniska beskrivningar av olika system och komponenter, samt inspektionsrapporter, intyg och manualer. De har också ifrågasatt opartiskheten och kompetensen hos marintekniska konsultbolag och andra aktörer som gjort utredningar av faktorerna bakom olyckan.

Viking Line har bemött kraven i en 30-sidig inlaga till domstolen. I kommentarerna hävdar rederiet att merparten av dokumenten saknar relevans, avser föråldrade uppgifter eller inte finns i rederiets besittning. Viking Line anser också med hänvisning till ett prejudikat i Högsta domstolen att bolaget inte har någon skyldighet att skaffa fram dokument från tredje part.

Kräver ersättning

Rederiet framhåller också att delar av materialet redovisats i samband med sjöförklaringen och Olycksutredningscentralens undersökningar. Viking Line anser att motparterna efterfrågar tiotals år gamla dokument som är helt ovidkommande för kärnfrågan. Rederiet kallar förfarandet för ”fiske” i syfte att eventuellt hitta uppgifter som kanske kunde anföras som bevis.

Viking Line kräver därför att motparterna betalar rederiets ombuds- och rättegångskostnader som förorsakas av de omfattande dokumentkraven.