Syftet med WWF:s köttguide, enligt generalsekreteraren Gustaf Lind, är att göra det enklare för människor att äta hållbart. Det säger han i ett pressmeddelande om saken och tillägger:

– För att det ska bli möjligt måste butiker ta ett större ansvar. De måste ta hem KRAV-märkta varor och synliggöra dem.

Den svenska kycklingen får alltså rött ljus i köttguiden, förutom just den KRAV-märkta. Det dåliga betyget beror, enligt pressmeddelandet, på att WWF har skärpt klimatkriteriet och att man ställer högre krav än tidigare på kycklingarnas välfärd. Bland annat kräver man numera att producenterna ska använda raser som växer långsammare. Snabbväxande raser upplever ofta smärta och får svårt att gå, i vissa fall växer de så snabbt att de bryter benen.

Totalt sett är det bara mellan en och fem procent av allt kött i mataffärerna som får grönt ljus i trafikljusbedömningen – bland dem naturbeteskött och viltkött. Kött från älg, hjort och rådjur är det enda köttet som får grönt i samtliga kategorier.

Rött ljus för grekisk fetaost

Bland de produkter som underkänns och får rött ljus finns, utöver den svenska kycklingen, också nötkött från Sydamerika, fetaost från Grekland, halloumi från Cypern, tysk och italiensk mozzarella och salladsost och hårdost från Danmark.

Enligt WWF och den nya köttguiden mår de flesta produktionsdjur sämre i Finland än i Sverige. Oavsett ursprungsland får nötkött i samtliga undersökta länder rött ljus i kategorin klimatpåverkan, men finländskt nötkött beläggs med rött ljus gällande två av de fem kriterierna – klimatpåverkan och djurvälfärd.

Det lyser också rött för finländskt griskött på tre av fem punkter, gällande kemiska bekämpningsmedel, djurvälfärd och biologisk mångfald. Samma resultat får bland annat danskt, polskt och tyskt griskött.

I en artikel i Hufvudstadsbladet (HBL) säger jordbruksdirektör Johan Åberg på lantbrukarcentralen att Finland ofta ligger högt i jämförelserna gällande just kemiska bekämpningsmedel eftersom medel från skogsbruket räknas in.

– Siffrorna har alltså inget med själva jordbruket att göra, säger han.

Alla bedömda vegoproteiner får grönt ljus i guiden, men baljväxter, sojaprotein, spannmålsprotein och svampprotein får gult ljus gällande kemiska bekämpningsmedel.

Guiden riktar sig till konsumenter och personer som arbetar i livsmedelssystemet.

Producentförbundets vd

”Åländskt kött får absolut grönt ljus”

Ålands producentförbunds vd, Sue Holmström, ställer sig frågande till delar av världsnaturfonden WWF:s bedömningar. Finländskt nötkött får grönt ljus i endast en av fem möjliga bedömningskategorier.
– Det upplever jag som väldigt märkligt, säger hon.

Nötkött producerat i Finland får, som man kan läsa i artikeln här intill, rött ljus när det gäller såväl klimatpåverkan som köttdjurens välfärd. Dessutom får köttet gult ljus, som alltså uppmanar konsumenter att tillämpa försiktighet, i kategorierna biologisk mångfald och användningen av syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel i bland annat foderproduktionen.

Hur ser djurens välfärd ut hos de åländska nötköttsproducenterna?

– Jag skulle säga att den är bra. Vi har djurskyddslagar och förordningar som ska följas och de allra flesta djur är ute på bete. Och en stor del av betena är dessutom naturbeten, säger Sue Holmström.

Att nyttja naturbeten och ta vara på gräset där inget kan odlas är en miljögärning, enligt henne.

– Ja, det är bra för klimatet och samtidigt ökar mullhalten i jorden.

Följer väldigt strikt lagstiftning

WWF gulmärker som sagt det finländska nötköttet gällande kemiska bekämpningsmedel, något som förvånar vd:n för Ålands producentförbund.

– Lagstiftningen i Finland är en av världens strängaste när det gäller användningen av växtskyddsmedel, man är väldigt restriktiv. Och vi har samma lag på Åland, säger hon.

Grisköttet som produceras i Finland får ett ännu lägre betyg – tre röda, ett gult och bara ett grönt ljus. Köttet bedöms alltså ligga på samma nivå som bland annat danskt, tyskt och polskt griskött.

Finns det något som drastiskt skiljer finländsk och åländsk grisuppfödning åt, som således kunde tala för att åländska grisar kan ses som gröna?

– Ja. I Finland existerar det fortfarande suggfixering i någon mån, precis som i Danmark (suggfixering innebär att man begränsar grismammans utrymme medan hon diar, reds.anm), det förekommer absolut inte på Åland. Här får de strö och halm att böka i och vara fria.

Innebär det att du, om du gav ut en egen lista, skulle ge grönt ljus för åländskproducerat gris- och nötkött?

– Absolut. Jämfört med länder där regnskog skövlas för att odla soja som djurfoder och där man överlag har en större klimatpåverkan, är det åländska köttet jättefint framtaget.