En explosion av glödande färger på natthimlen, skålande champagneglas och stora förväntningar på ett nytt kapitel samtidigt som ett annat läggs till handlingarna. Ett nytt år ska snart firas in och för många har traditionen och det traditionella firandet med fyrverkerier en särskild plats i årskalendern, men det är också en tradition som väcker blandade känslor i samhället.
Ångest och panik och i vissa fall även död för djur, personskador, bränder och miljöutsläpp ställs mot tradition och den sensation av gemenskap och festligheter som fyrverkerierna för med sig. Argumenten är kända för de flesta och debatten har pågått i många år, som stadens verksamhetsutvecklare Terese Flöjt konstaterade tidigare den här veckan.
I år har dock debatten varit lugnare än vanligt, högst antagligen för att det för första gången på länge inte blir någon officiell och offentligt finansierad fyrverkerishow på nyårsafton. Frågan verkar inte ens ha varit upp för diskussion, vilket kanske är förståeligt med tanke på omständigheterna, men i stället lämnar man över ett större ansvar till var och en därute.
Det är förstås inget aktivt beslut att överlåta något ansvar, men för den som gärna skålar till fyrverkerier vid tolvslaget ligger det förstås närmare till hands att skjuta eget om det inte skjuts på en plats man annars hade kunnat gå till. Det betyder ett mer utspritt och oregelbundet blinkande och smällande för alla de som direkt eller indirekt försöker hålla sig undan.
Nu är kanske inte den som väljer att skjuta själv eftersom det inte skjuts i Mariehamn den som helt ansvarslöst avfyrar batteri efter batteri och raket efter raket hela nyårsdygnet, men för varje enskild ”batterichef” ökar förstås risken för att något ska hända någonstans. Att det finns dem som skjuter ansvarslöst råder det inte heller några tvivel om. Varje år inleds skjutandet långt många timmar innan tolvslaget och ofta fortsätter det på nyårsdagen och ibland även längre än så.
När undertecknad firade nyår i Berlin för några år sedan flög nyårsraketerna längs med gator och husväggar och in i folksamlingar. En kille hade tagit med sig en Glock 17, alltså en pistol, ut på gatan och avfyrande ”blanks” hejvilt i luften. Riktigt så vilda nyårsfirande har vi inte på Åland men även här händer det att pjäser flyger längs med marken. Riskhanteringen är inte alltid där den ska vara, om vi säger som så.
Lyckligtvis har vi varit förskonade från större incidenter, men ute i världen händer det varje år otaliga olyckor. Nyårsafton 2021 dog till exempel tre personer och flera hundra skadades allvarligt i Europa. Lägg till miljön och alla djur som far illa så är det ganska svårt att motivera varför privatpersoner ska få fria händer att skjuta fyrverkerier på nyårsafton.
För två år sedan diskuterade lagtinget ett medborgarinitiativ om att göra försäljning av fyrverkerier till privatpersoner olagligt. Initiativet antecknades till kännedom och landskapsregeringen uppmanades överväga ny lagstiftning kring var och när användning av fyrverkerier tillåts. Än så länge har det inte hänt något men det borde det göra, för alla behöver inte skjuta sina egna fyrverkerier.
Med det sagt ska vi inte göra slut på traditionen. Det finns abstrakta värden som det också är värt att hålla hårt i. Att kunna lägga ett år till handlingarna och påbörja ett nytt tillsammans med nära och kära och under ett färgsprakande skådespel är också viktigt, men det skulle räcka med att några sköt fyrverkerierna vid på förhand bestämda platser och bara vid tolvslaget.
Då skulle traditionen få sitt och de som vill hålla sig undan bättre möjligheter att göra det.
Men ska det till någon ändring räcker det inte med att frågan hamnar på tapeten några veckor innan nyår varje år, och att politikerna sedan ska fatta ett sekundbeslut om finansiering till ett officiellt fyrverkeri. Frågan måste lyftas långt tidigare, annars kommer vi att stå inför samma scenario varje år.
Kevin Eriksson
