Fakta är detta: Landskapet har ett sparbehov på 25–30 miljoner euro. Åland har inte haft någon tillväxt sedan 2008. Pengarna flyter helt enkelt inte in som förr. I lagtingsvalet så sent som för ett år sedan gav väljarna politikerna ett tydligt uppdrag: Få ordning på ekonomin, skär i de offentliga utgifterna.
Sittande regering har som mål att nå en budget i balans 2030. Vägen dit blir varken enkel eller smärtfri, men det finns inga alternativ. När pengarna är slut är de slut. Att inte vända på varje sten skulle vara direkt oansvarigt.
Skärgårdstrafiken är inget undantag.
När landskapsregeringen (LR) i somras presenterade förslaget till nya taxor och regler för skärgårdstrafiken lät kritiken inte vänta på sig. Både företagare och privatpersoner har uttryckt stor oro för att högre taxor och tuffare bokningsregler leder till minskad turism och svårigheter för de boende att leva sin vardag. Vill politikerna döda skärgården? frågar de sig.
Trots den massiva – och på flera plan fullt förståeliga – kritiken klubbades de nya reglerna i torsdags. Att taxorna höjs motiverar LR med att man måste öka självfinansieringsgraden för trafiken. Nuvarande ökning på åtta procent är dock långt ifrån tillräcklig, säger man, och aviserar att ytterligare ökningar är att vänta framöver.
Prisökningar möts alltid av motstånd, det hör till sakens natur. Men LR har knappast något val. Skärgårdstrafiken kostar i dag 19 miljoner euro och detta för en trafik som egentligen varit för billig. Som bekant gick Nordic Jetline, som haft driftsentreprenaden på flertalet linjer, i konkurs i somras eftersom man räknat för lågt på trafiken; den bar sig inte.
Trafiken ”borde” alltså kosta mer. Men är det rimligt? Rimmar det med beställningen från väljarna?
Finansminister Mats Perämaa (Lib) låter förstå i en intervju med Ålands radio att antalet turer i skärgårdstrafiken blir färre nästa år. De nya taxorna och bokningsreglerna är alltså bara en av flera åtgärder när kostnader ska kapas.
Det är förstås en rejäl käftsmäll för såväl året runt-boende som sommarboende och turister. Samtidigt en helt rimlig konsekvens av att pengarna är slut. Sparkraven måste gälla alla, det kan inte finnas några heliga kor.
Under hösten har LR presenterat ytterligare två beslut som mötts av frän kritik: slopandet av sjukvårdskostnadsavdraget och inbesparingskravet på Ålands hälso- och sjukvård. Finansministern låter förstå att nedskärningar och effektiviseringar inom fler områden är att vänta i nästa års budget.
Att skärgårdstrafiken, liksom andra sektorer, drabbas är alltså ett nödvändigt ont.
I dag finns det cirka 2.000 fast bosatta i skärgården. Sommartid är det betydligt fler. Trots att landskapet genom åren gjort stora satsningar på trafiken ökar inte folkmängden, tvärtom. Och trenden har varit densamma sedan mätningarna startade.
Tidtabeller för linfärjor, högre taxor, färre turer och striktare bokningsregler gör det inte enklare att bo och leva i skärgården. Men frågan är om det motsatta, det vill säga en rejäl penninginjektion, skulle spela någon roll?
Det som behövs är snarare kontinuitet och förutsägbarhet, och en konkret skärgårdsvision som inte kullkastas av regeringsbyten; något för de boende att förhålla sig till. Där, om någonstans, brister det i dag.
Sandra Widing
tel: 26697