INRIKESMINISTER Mari Rantanen (Sannf) har presenterat lagar som gör det betydligt svårare att komma till Finland och få uppehållstillstånd. Vid ett nytt gränsförfarande ska misstänkt grundlösa asylsökningar prövas mer effektivt och de som får nej ska genast skickas tillbaka. Vid detta gränsförfarande ska de som söker asyl frihetsberövas och övervakas i väntan på besked.
Det ska inte heller längre gå att ”byta spår”. Den som sökt asyl men lyckats få jobb i väntan på besked kan inte i stället söka uppehållstillstånd för arbete. Beviljas personen inte asyl ska hen ut genast, jobb eller inte. Tiden för internationellt skydd förkortas och den som lyckas få uppehållstillstånd måste klara sig på mindre pengar.
I höst kommer ett nytt lagpaket som ytterligare stramar åt migrationspolitiken. Bland annat ska man ha bott åtta år i Finland för att få finskt medborgarskap mot fem år nu. Familjeåterföreningen ska försvåras och kravet på utkomst skärps.
ATT DET ÄR Sannfinländarnas motstånd mot invandring som nu blir landets officiella politik är inget att hymla om. Regeringspartierna har förvisso redan enats om den här politiken i regeringsprogrammet, allt med hänvisning till att landet måste spara. Intressant är ändå att näringslivets upprepade uttalanden om behovet av invandrad arbetskraft tydligen klingar för döva öron i Petteri Orpos (Saml) högerregering. För hur kan man tro att Finland blir ett land som lockar arbetskraft när man så tydligt visar att man inte välkomnar främlingar, tvärtom?
Att försvåra familjeåterförening underlättar inte heller integrationen av dem som till äventyrs får stanna. Också det för att förstärka budskapet: Kom inte hit, vi vill inte ha er!
EN DEBATTÖR på högerkanten är Aki Kangasharju, vd för Näringslivets forskningsinstitut Etla. Enligt Etla behöver Finland 44.000 invandrare per år i åtminstone hundra år framåt för att kompensera nedgången i nativitet och för att stabilisera åldersklasserna (Hbl den 26 februari 2024). Även om invandring medför kostnader visar Etlas beräkningar att också de som jobbar i låglöneyrken betalar mer i skatt, om de jobbar heltid, än vad de får i stöd och bidrag. Regeringen har uppenbarligen inte tagit del av Etlas beräkningar. Att antalet människor som behöver skydd ökar i världen är sannolikt heller inget som berör Finlands regering.
SAMTIDIGT som migrationspolitiken stramas åt skär Finland ner utvecklingsbiståndet med över en miljard euro under den här valperioden. Det betyder bland annat att det humanitära biståndet minskar och landsprogrammen med de fyra partnerländerna Afghanistan, Kenya, Mocambique och Myanmar läggs ned. I stort sett allt utvecklingssamarbete utom Ukraina drabbas kraftigt.
Att flyktingkvoten dessutom halveras, från 1.000 till 500 personer per år, är helt i linje med den övriga migrationspolitiken. Kvotflyktingar är människor som fått flyktingstatus av FN:s flyktingorgan UNHCR.
Riksdagsledamot Pekka Haavisto (Gröna) har förmodligen rätt när han påpekar att nedskärningarna försvagar Finlands utrikespolitik och Finlands internationella ställning och möjligheter att påverka. Enligt honom fylls det tomrum som uppstår alltid av någon annan. Han anser att det inte är läge att ge auktoritära stater mer spelrum i det globala syd.
Inte heller det verkar intressera Orpos regering.
Kerstin Österman
tel: 260 26
