Sedan USA gav sig in i det andra världskriget i december 1941, efter attacken mot Pearl Harbour, har landet stått som den främsta försvararen för demokrati och ett styrelseskick på det sätt som förenar de flesta av västvärldens länder. Det går att diskutera hur detta försvar hanterats genom åren, men likväl har USA både utgivit sig för att vara, och ansetts av andra att vara, garanten för att demokratiska idéer försvaras.
Den bilden har fått sig en kraftig smäll de senaste månaderna, och frågan är om Donald Trumps fyra år vid makten innebär slutet för Pax Americana så som vi känt den.
Donald Trumps tid som president och världens mäktigaste person har inneburit en lång serie attacker på de traditionella demokratiska institutionerna. Han har givit sig på de fria medierna, domstolarna, myndigheterna och den lagstiftande församlingen, kongressen. Genom ett långsiktigt och idogt agerande har Trump lyckats få många, väldigt många, av sina följare att tvivla på det demokratiska systemet och dess grundfunktioner.
Inte minst under månaderna efter presidentvalet, ett val som Trump till slut förlorade med mycket klar majoritet både vad gäller faktiska röster och elektorsröster, har presidenten utökat sina attacker mot rättsstaten, medierna och rösträkningsmyndigheterna.
Och han har gjort det utan att presentera ett enda faktiskt bevis för att det fusk han ständigt åberopar faktiskt ägt rum.
Det är lätt att vi skrattar lite i förbifarten åt ännu ett av Donald Trumps banala Twitterutspel, att vi skakar på huvudet åt hans utfall på sina massmöten. Men faktum är att Donald Trump, i det tillstånd han är i i dag där han slåss för sitt liv och uppenbarligen tar till vilka medel som än kan gynna honom oavsett konsekvenser för andra och annat, utgör en enorm fara för den amerikanska demokratin.
Och i och med det också för demokratin i stort.
Över 74 miljoner amerikaner röstade för Donald Trump. Självklart tror inte alla av dem på den avgående presidentens vilda utspel om valfusk, men många gör det. Antietablissemangsrörelser som Q-anon, som ifrågasätter statens legitimitet och sprider mängder av konspirationsteorier, växer sig starkare. Stärkta tack vare att presidenten underbygger deras misstänksamhet mot makten.
Dessa rörelser stannar heller inte inom USA:s gränser, utan sprider sig över världen. Vi har redan sett hur högerpopulister tagit makten i ett par länder inom EU, och fler knackar på dörren. Näst på tur kan Frankrike vara, där president Macron kommer att få en tuff match i valet mot Marine Le Pen.
I USA är frågan vad Trumps sista strid för att få stanna i Vita huset kommer få för konsekvenser. Hans parti, Republikanerna, är djupt splittrat. När du läser den här texten har kongressen av allt att döma godkänt elektorskollegiets resultat som ger Joe Biden presidentposten. Men minst 13 republikaner i senaten, och mängder fler i representanthuset, försökte i det sista förändra resultatet.
Av de ledande republikaner, som vägrat spela med i Donald Trumps valfuskcirkus, har flera uttryckt en förtvivlan över sina partikamraters agerande. Kansassenatorn Jerry Morgan sade, enligt Politico, att ett förändrat valresultat skulle riskera att underminera den amerikanska demokratin.
Hans partikamrat, Tom Cotton från Arkansas, går ett steg längre i en debattartikel i Arkansas Democrat Gazette. Cotton skriver: ”Kongressen skulle ta makten att välja president från folket och placera den i handen på det parti som kontrollerar kongressen. En sådan åtgärd skulle avsluta vår tradition av demokratiska presidentval, och i stället göra politiker och partibossar i Washington mäktigare”.
Kan den amerikanska demokratiska traditionen räddas, eller har Donald Trump och hans anhängare förstört den? Måhända är räddningsplankan, ironiskt nog, två demokratiska senatsvalssegrar i Georgia. Att demokraterna ser ut att ta båda platserna som stod på spel visar att Trumps lyskraft inte var nog för att säkra segrar för republikanerna, som nu tappar sin majoritet i senaten.
Genast efter valet hördes republikanska röster som lade ansvaret för förlusten på presidenten. Kan det vara första steget mot att partiet går vidare från den vilt svingande Trump?
Låt oss hoppas det – för demokratins skull.
