Redan för några månader sedan ställde den här ledarsidan frågan om världen är redo för Donald Trump 2.0. Sedan dess har den tidigare presidenten både vunnit valet stort och lagt fram en rad ytterst kontroversiella förslag – och backat från grundläggande vallöften.
Och i flodvågen av åsikter, krav och förslag som kommit från Trump de senaste veckorna har inte minst de europeiska ledarna vacklat och skilt sig i hur man hanterar den kommande presidenten.
Vi lärde oss redan under Donald Trumps förra period som USA:s president att han inte liknar någon av sina företrädare. Tvärt om tycks han triggas av att frångå traditioner och seder. Att hålla både fiender och allierade i osäkerhet om vilka hans intentioner egentligen är, och hur långt han är beredd att gå för att nå sina mål, tycks vara hans främsta sätt att förhandla.
Säkert är det så att det är det sätt han lyckats bli förmögen och framgångsrik i sitt värv som fastighetsmagnat och finansman – men det är ett sätt som skiljer sig enormt mot hur världspolitiken brukar fungera. Därför hade andra statsledare så svårt att hantera Trump förra gången – och därför hade de svårt att hitta en gemensam, framgångsrik linje redan innan han tillträtt den här gången.
Världspolitiken har sedan årtionden haft en underförstådd och gemensam vilja att söka stabilitet. Vi såg det till exempel när det gäller den arabiska våren, när väst länge tvekade kring att hjälpa demokratitörstande oppositionella i en rädsla för att stabiliteten i området skulle rubbas.
Visst, emellanåt har stabiliteten rubbats förstås, men då oftast av diktaturer som utmanar sina grannar eller spänner muskler mot fiender i syfte att vinna inrikes segrar.
Med Donald Trump har spelplanen förändrats i grunden för nu är det USA – den normalt allra mest stabilitetssökande staten – som är den som skakar om världen. Från Mar-a-Lago har Trump de senaste veckorna varnat för att USA med våld kan ta över både Panamakanalen och Grönland – och lagt sig i den kanadensiska inrikespolitiken med sitt utspel om att den norra grannen borde bli den 51:a delstaten i USA.
Svaret på utspelen har varierat kraftigt. Danmarks premiärminister Mette Frederiksen förklarade, förstås, att Grönland inte är till salu. Men sedan har den danska regeringen fört fram förslag om att USA mycket väl kan tänkas få utöka sin militära närvaro på Grönland. Ett tydligt försök att ändå blidka Trump. I sitt stöd till Danmark har EU:s ledare svarat mycket olika. Vissa har, likt Sveriges statsminister Ulf Kristersson, vagt förkastat Trumputspelet, andra har uttryckt ilska över att ett Natoland hotar ett annat med militärt våld, medan EU:s informella ledare, Italiens premiärminister Giorgia Meloni, viftat bort hela grejen med hänvisning till att det är ett spel för att trycka till Kina och dess territoriella krav på Arktis.
Kanadas premiärminister Justin Trudeau, redan hårt pressad av förtroendesiffror på hemmaplan och sedan länge en sten i den trumpska skon, kastade in handduken och deklarerade sin avgång. Andra kanadensiska ledare har med varierande emfas viftat bort Trumps införlivningstanke – men den blivande presidenten fortsätter styrkt av att ha vunnit viss kanadensisk support i sociala medier.
Panamas president José Mulino, å sin sida, har i slutna kretsar hotat med att släpa USA inför FN:s säkerhetsråd om Trump gör slag i saken och gör anspråk på kanalen. Oklart är hur mycket det får Trumps knän att skaka.
Redan en vecka innan han svurit presidenteden har Donald Trump tagit kommandot över politiken både på hemmaplan och världen över. I sin egen form av hela havet stormar har han slitit bort stolar till höger och vänster vilket gjort att hans förhandlingsmotståndare, de övriga världsledarna, står handfallna och undrar vad som händer.
Kanske är Donald Trump politikens bästa förhandlare genom tiderna, kanske är han en förvirrad amatör som inte egentligen vet vad han gör. Oavsett vilket måste de på andra sidan bordet hantera honom. Hittills har få lyckats – men kanske är Meloni den som har bäst förutsättningar med sin svala, ingen-nonsensstil.
Övriga får hitta en väg, och göra det snabbt. Om en vecka börjar Donald Trump sin sista föreställning – och det kommer att bli åka av för de som inte klarar av att hantera honom.
Jonas Bladh
