Åren tickar på och jag har blivit allt mer radikal när det gäller tidsslöseri och opraktiska lösningar – ofta små detaljer i vardagen.

Jag besökte en elektronikbutik i Sverige med två dörrar på varsin sida av en gemensam sluss. På glasrutorna satt klisterlappar med texten ”IN” och ”UT”, från utsidan sett en väldigt tydlig instruktion. Men när man ska gå ut från butiken möts man av ”NI” och ”TU”. Varför inte ha klisterlappar på båda sidor av dörrarna? En insats som tar fem minuter, men som skulle bespara kunderna förvirring.

I en välbesökt affär här på Åland, där folk ofta handlar flera varor, har man en lösning som är allt annat än genomtänkt. Ytan där kunderna lägger sina varor är väldigt låg, så för varje produkt måste personalen i kassan böja sig ned för att scanna produkterna. Gör det 500 gånger om dagen, fem gånger i veckan och du får en lika förstörd rygg som en golvläggare efter 15 år av krypande. Dessutom finns det inget smidigt sätt att ta emot nästa kund innan den föregående samlat ihop alla sina prylar, vilket bidrar till att köerna tenderar att bli rätt långa.

Det finns också ett personligt ansvar. Varför lägger man inte upp sina varor på matbutiken med streckkoden riktad på ett sätt som gör det enkelt för personalen att scanna?

Eller de som varje gång blir lika förvånade över att bältet ska av, vätskor inte är tillåtna i handbagaget och att elektroniken måste läggas i en separat låda på flygplatsen? Om alla beter sig som att det är måndag hela veckan skulle man få åka till flygplatsen ett dygn innan avfärd för att hinna igenom alla köer.

Om din hobby är att stå i kö förstår jag att det här kan provocera. Och ja, jag är både löjlig och gnällig – men har jag fel? Hur mycket smidigare skulle inte vardagen bli om vi alla tänkte lite mer praktiskt?