Mångas ögon fastnade säkert på en rubrik på torsdagens Ålandstidnings förstasida: ”AI tar över jobb på Paf”. I artikeln intervjuas vd Christer Fahlstedt, som säger att antalet anställda minskat från över 400 till drygt 300 över en sjuårsperiod. I artikeln säger Christer Fahlstedt att automatiseringen är en förutsättning för att ett företag av Pafs storlek ska kunna göra det jobb de gör. Och här ser vi både löftet och hotet med teknologin. Ett företag kan göra mer med mindre, och en fjärdedel av arbetskraften kunde i det här fallet effektiviseras bort.

Om du funderar på saken, är verkligt ärlig med dig själv och kanske tänker ett eller två steg framåt, hur mycket skulle ditt jobb kunna påverkas? Hur mycket av det du gör dagligen är rutin och procedur som med bättre redskap – inte ens riktig AI – kunde ta en bråkdel av den tid det tar i dag?

I Pafs fall har copywriters, designers och översättare påverkats mest. Men alla som i dag behöver söka upp information, ta fram någon typ av standarddokument eller hantera bokningar eller beställningar behöver börja se sig över axeln. Det finns indikationer på att jurister och advokater är en yrkesgrupp som kommer att känna av dessa förändringar inom en snar framtid, även om experimentet där en person för första gången skulle försvara sig själv i rätten med hjälp av företaget DoNotPays AI-modell avbröts tidigare i år.

Den industriella revolutionen och den massproduktion den medförde ledde till att behovet för hantverkare och kvalificerad arbetskraft minskade och att färre kunde göra mer med mindre, och det kanske är en passande metafor för vad som händer nu. Det här är förstås något som kan komma enskilda företag till stor nytta på ett samhälles och dess privatpersoners bekostnad.

Men sköter man det rätt skulle automatiseringen kunna öppna en väg framåt för Åland som ett litet samhälle som står inför ett stort omställningsbehov och som – speciellt om man tittar på budgeten och den senaste tidens bromsande befolkningsökning – ser ut att kunna behöva göra mer med mindre ett tag framöver.

Ingen teknologi är en trollstav som gör att man kan vifta fram en bättre värld, eller ett par guldbyxor man kan plocka pengar ur utan att de försvinner någon annanstans i från. Mariehamns hamns satsning på automooring lät bolaget skära ned på personalstyrkan och hantera samma trafikmängd som tidigare, men gör inte att fler fartyg kommer till hamnen och medför därmed ingen större förändring, åtminstone positiv, för samhället. Det krävs större strategier och tydligare planer om landskapet Åland som helhet ska gynnas på något verkligt sätt av den teknologiska förändring som sker just nu.

I en intervju i Ålandstidningen i december i fjol sade Ådas nya vd Christian Jansson att Åland har goda förutsättningar för att genomföra den digitalisering man i många år har velat ha och satsat medel på, förutsatt att man har en vision, väljer en väg och dedikerar tid och pengar till att följa den. En väl genomförd digitalisering är en förutsättning för att Åland tillsammans med närregionerna ska kunna stiga in i framtiden, men också för att kunna genomföra den automatisering som skulle kunna få landskapets ekonomi i skick.

I dag är landskapsregeringen Ålands största arbetsgivare med mer än 2.000 anställda sammanlagt, och sparkraven yr samtidigt som utgifterna ökar. Utan tvekan skulle en väl genomförd automatisering kunna spara in många, säkert hundratals heltidstjänster, och säkert också idel fler ute i kommunerna. Men det är att göra samhället en rejäl björntjänst om det enda man åstadkommer är att minska personalstyrkan och därmed öka arbetslösheten. Automooring utan fler anlöp.

Går det i stället att fria upp tid och personal för att göra mer, på ett sätt som kommer alla till gagn? Kanske borde sluga politiker redan inför höstens val samla ihop representanter från kringstormade instanser som Åda och Högskolan, från storsatsningen Grit:Lab och från de företag som redan är konsumenter och producenter av it-tjänster, och sitta ner och förbehållslöst prata visioner, potential, strategi, samhällsekonomi och samarbete.

På samma sätt som näringslivet, samhället och skolorna i den bästa av världar föreslås kunna leva i symbios och synergi kring vindkraften kunde digitaliseringen och automatiseringen vara något som vi tar oss an tillsammans för allas skull. En förändring måste till oavsett, budgetmedel måste satsas oavsett, och det vore förtroendeingivande att kunna gå till valurnorna med åtminstone en vag uppfattning om vilka kandidater som tar det på allvar och förstår vad frågan om digitaliseringens och automatiseringens samhällspåverkan innebär. Vem som har en plan för hur skolorna och näringslivet kan gynna och gynnas.

Med åtminstone ett löfte om att någon gruppering inte bara vill och ämnar utan faktiskt jobbar med saken. I stället för att tillsätta en arbetsgrupp för att ta fram en rapport en bit in i mandatperioden.