Landskapsregeringen (LR) har lovat att komma med ett meddelande om Föglötunneln och lagtinget har dessutom åtskilliga gånger uppmanat LR att lämna ett meddelande om hur skärgårdstrafiken i sin helhet ska ställas om till en miljö- och klimatmässig hållbar verksamhet.
Men den ena ursäkten efter den andra har lett till att inget meddelande presenterats.
Inte förrän nu, i mandatperiodens sista skälvande månader.
Men varken meddelandet i sig, eller de två bilagda utredningarna, ger några svar på vad landskapsregeringen faktiskt vill göra med skärgårdstrafiken.
En av de stora anledningarna till att omställningsmeddelandet dröjt fram till nu är landskapsregeringens stora splittring i frågorna som rör skärgårdstrafiken och infrastrukturlösningarna som kan påverka den.
Vi vet alla hur LR närmast imploderade i fråga om Föglötunneln i höstas – hur en regering kan sitta kvar efter en sådan uppvisning i motsättningar är obegripligt men kanske något för forskare att förklara. Nu har man lyckats enas om ett meddelande som sänts till lagtinget, men effekten av de skilda uppfattningarna om skärgårdspolitiken sätter en mycket stark prägel på meddelandet.
För det innehåller i princip ingenting. I stället för att ge vägledning ställer regeringen frågor till lagtinget. I stället för att peka ut en tydlig riktning staplas för- och nackdelar med olika vägval på varandra i en sammanfattning av de två utredningar som bifogats.
Utredningarna, ja, de är ett kapitel för sig. Landskapsregeringens energikommission, där de åländska energibolagen finns samlade under ledning av Centerns Robert Mansén, ger en tydlig bild av en skärgård där det blir både svårt och kostsamt att elektrifiera trafiken vid sidan av vajerfärjorna i närtid.
Den andra rapporten, av svenska Green City Ferries, dömdes ut av infrastrukturminister Christian Wikström (Ob) i höstas, men har nu slutförts och utgör grund för meddelandet. I rapporten, som är osedvanligt illa skriven rent språkligt, går man igenom nuläge och alternativ för framtiden. Får man tro rapporten är det i princip bara att stätta i gång med elektrifieringen och hela skärgårdsflottan kan enligt Green City Ferries vara fossilfri (eller i alla fall nästan, hybridlösningar framhålls som ett tydligt alternativ) redan 2040.
Med tanke på hur lång tid beslut av omfattande ekonomisk karaktär brukar ta i åländsk politik känns den prognosen lätt optimistisk, för att vara snäll.
Rapporterna utgör dock ”bara” ett underlag för meddelandet. I meddelandet tar inte landskapsregeringen ställning till några framtida satsningar för att ställa om skärgårdstrafiken. I stället skriver man i sammanfattningen av meddelandet: ”Landskapsregeringens uppfattning är att de grundläggande frågeställningar som behöver avgöras för att fortsätta arbetet mot en fossilfri skärgårdstrafik är att ta ställning till om landskapet även i fortsättningen ska äga sina fartyg, vilken typ av drivmedel som ska användas samt hur omställningen till en fossilfri skärgårdstrafik ska finansieras”.
Det är häpnadsväckande vagt och vekt av en regering att inte berätta vad man själva vill. Att inte peka ut en riktning.
En regerings uppgift är att lägga fram förslag för parlamentet att ta ställning till. Nu tycks LR snarare anse att det är lagtingets uppgift att detaljerat bereda ett förslag om hur skärgårdstrafiken ska ställas om.
Frågan måste då ställas: om inte regeringen gör det jobb den är satt att göra – behövs då regeringen?
I sitt meddelande tar dock LR ställning till en sak: det är elhybriddrift som ligger närmast till hands för de framtida färjorna. ”I dag finns utmaningar med att köra längre rutter enbart på eldrift, eftersom de långa distanserna kräver mycket stora batterier eller dieselelektriska lösningar. Därför anses hybridlösningar vara den lämpligaste lösningen i dagsläget”, skriver LR.
Kan kännas aningen paradoxalt att det är samma regering som rev upp avtalet om just en elhybridfärja utan att ens försökt att omförhandla det avtalet som nu för fram just den typen av fartyg som lösningen på gåtan om skärgårdstrafiken.
Men det blir på något sätt också det yttersta beviset för att vi inte kommit speciellt mycket närmare en lösning på gåtan – trots att ”omställningsmeddelandet” äntligen nått lagtinget.
Jonas Bladh
tel: 266 38
