För ett år sedan införde Uganda en av världens mest hbtqi-fientliga lagar, nu riskerar homosexuella i värsta fall dödsstraff. Att identifiera sig som homosexuell kan ge fängelse i tio år.
I Ghana röstade parlamentet så sent som i februari i år för att skärpa straffen för homosexualitet. Om presidenten skriver under lagförslaget kan samkönade relationer ge tre års fängelse och att förespråka hbtqi-rättigheter fem års fängelse. Folk flyr från dessa och flera andra länder runt om i världen för rätten att älska den de vill – en rättighet som är så självklar att det är vansinne att den ska behöva försvaras.
Åland – lugna, vackra, fria och vänliga Åland – ska vara en fristad. En plats dit alla är välkomna oavsett vem de älskar. Här får vi ha pridevecka utan att riskera fängelse. Här får vi vifta med regnbågsflaggor. Och det ska vi få göra utan att det väcker hat.
I Dagens debatt lördagen efter prideveckan skrev Mari Puska, ordförande i Regnbågsfyren, att hon blev rörd och inspirerad av stämningen och av alla flaggor som vajade i vinden. Men hon skrev också att hon var orolig när hon gick i paraden. ”Tänk om just min flagga provocerar någon till våld eller hat.”
Innan prideparaden vandaliserades Nordens institut på Ålands kontors prideflaggor och i Finström stals kommunens prideflagga för tredje året i rad, bara brända rester fanns kvar av den. Senast i helgen hittades ytterligare en bränd prideflagga i Jomala.
Vilka är det som gör det här? Är det hat som ligger bakom eller handlar det om busstreck där vandalerna inte förstår allvaret? Okunskap är det sannerligen, och rädsla. Med okunskap blir ens värld väldigt liten och allt som inte ryms inom ens egen världsbild blir farligt och läskigt.
Man skulle kunna tro att Åland Pride inte behövs längre, att prideparader i vår del av världen har spelat ut sin roll, att vi redan har rivit alla murar. Men nu vet vi bättre. Vi behöver fortsätta att utbilda, fortsätta att stå upp för allas rätt till fri kärlek, fortsätta att riva murar. Inte bara för att i framtiden slippa vandaliserade flaggor och hatord som skriks under paraden. Utan för alla de som inte ens har möjlighet att gå i en parad, för de som riskerar fängelse eller dödsstraff på grund av vem de älskar.
Att bränna flaggor är ynkligt. Riktigt ynkligt. Det är ett hån inte bara mot alla på Åland som tror på fri kärlek, utan mot alla de som faktiskt riskerar livet för att få älska den de vill.
Petra Dahlgren
