En upphandling kan vara ett bra instrument för priskonkurrens, men även för effektivisering. Den kan även vara komplex, dyr och svår. För ett litet samhälle kan upphandlingar även vara direkt utmanande.
De mindre lokala företagen kan ha svårt att hantera regelverken kring en upphandling och kompetensen är många gånger på en annan nivå än hos större företag i närregionen. Lägre volymer gör att det är svårt att uppnå skalfördelar och kostnaderna kan även bli högre. Det i sig betyder inte att tjänsten eller priset behöver vara sämre hos den lokala aktören utan snarare kanske tvärtom. Detta då man känner marknaden väl och därmed kan ge en mer rättvis och sann prissättning.
Nyligen har vi kunnat läsa om två upphandlingar som det offentliga Åland gjort. Upphandlingar som väcker frågor. ÅHS som skickar bort sin tvätt till Sverige och Åland Post som valt bort ms Fjärdvägen till förmån för Finnlines – trots att vi vet att ms Fjärdvägen är mycket viktig för att trygga Ålands försörjningsberedskap.
Det ska sägas att i sak finns det inget i detta läge som ens antyder att saker skulle ha gått fel till i dessa upphandlingar, men det sätter saker på sin spets när vi lämnar den enskilda organisationens eller företagets perspektiv och ser på frågan ur ett helhetsperspektiv.
I ett litet samhälle, som det åländska, står och faller många funktioner med en aktör. Det finns inte underlag för fler lokala aktörer och det är verkligheten. I vissa fall gör det att saker kostar lite mer men samtidigt ger det oss lokala arbetsplatser och en lokal ekonomi som ger förutsättningar för ett välfungerande samhälle i stort.
Det ger även en form av garanti då leverantören lever nära kunden och man är en aktiv del av det samhälle man bor och verkar i. Man vill helt enkelt att det ska gå bra för det samhälle som man själv är en del av.
Även om närheten är en tillgång så kan kontrakten med offentliga myndigheter många gånger vara direkt avgörande för att man som liten aktör ska kunna erbjuda tjänster till andra kunder. Ett missat kontrakt kan således leda till att hela verksamheter äventyras och i värsta fall läggs ner.
Förvisso kan man hävda att det är ren och skär marknadsekonomi och att det tillhör spelets regler, och så är det. Men vi måste inse att spelet även medför problem på andra håll, som det enkla faktum att vi inte längre har saker och ting i egna händer utan att vi blir mer beroende av aktörer utifrån. I synnerhet om vi stirrar oss blinda på bara priset.
Ett utmärkt exempel på hur illa det kan gå när vi inte rår oss själva längre är flygtrafiken till Helsingfors. Trafiken fungerade under Air Åland, men efter Fly Bees intåg och sedermera efter Finnairs övertagande är den rent av usel och skapar sämre möjligheter för tillväxt för det åländska samhället.
Det är bra att även åländska myndigheter sköter sin upphandling och priskonkurrerar. Skattemedel ska användas på rätt sätt. Men vi får inte bli dumdristiga och tro att den ekonomiskt bästa lösningen för en enskild organisation är den bästa för hela Åland. Här måste landskapsregeringen ta ett större ansvar för att trygga det som är bäst för hela Åland. Inte bara en enskild myndighet eller ett enskilt offentligägt bolag.
Daniel Dahlén
