Det finns mycket att säga om den av landskapsregeringens tillsatta arbetsgruppens förslag på inbesparingsåtgärder för kommunerna. Kommunikationen kring den och förankringen av densamma lämnar mycket att önska.
Till sin natur är det dock en mycket detaljerad rapport som visar på var det finns teoretiska möjligheter till inbesparingar. Däremot saknas flera områden där större ingrepp kunde genomföras utan att den kommunala basservicen påverkas nämnbart. Vi talar om konkurrensutsättning och privatisering. Det är områden där Åland ligger långt efter sin närregion och det rör sig om frågor som inte alls är så ideologisk betingade som den åländska debatten ibland vill påskina.
För i vår närregion har så väl vänster- som högerstyrda kommuner förstått behovet av konkurrensutsättning och privatisering. Det har givit högre effektivitet och lägre kostnader.
För vad är det som säger att en kommun är bäst på att ta hand om till exempel fastighetsskötsel och vägunderhåll, som en del av den kommunala servicen? Det enkla svaret på det är att det inte finns någon orsak alls till att bedriva den i egen regi. Däremot finns det mängder av exempel på när konkurrensutsättning och service i privat regi lett till en effektivare styrning, tydlig kravställning och till lägre kostnader.
Fakta kan inte frånses och vi måste ta den i beaktande när vi diskuterar den kommunala ekonomin. Det går inte att frånse att de åländska kommunerna under flera mandatperioder fått en högre lagstiftningsbörda som medfört kostnadsökningar, samtidigt som utvecklingen av landskapsandelssystemet inte utvecklats i samma takt.
Resultatet har blivit att vi nu har kommuner med en underfinansierad kommunal ekonomi och dessutom har vi i många fall en högre kommunal servicenivå än kommuner i vår närhet.
I debatten, som följt förslagen till inbesparingsåtgärder, har det i flera fall låtits påskina att en kommunsammanslagning är lösningen. Att den kommunala ekonomin skulle återgå till ett balanserat läge och servicegraderna skulle kunna kvarstå bara en sammanslagning genomförs. Det är fel.
En kommunsammanslagning skulle, enligt många kommunala företrädare, i bästa fall temporärt bromsa de skenande kostnaderna. Det är däremot inte på något sätt den enda allena rådande lösningen på de utmaningar som kommunerna står inför.
Med detta sagt finns det mycket annat som talar för kommunsammanslagning, som till exempel ökad rättssäkerhet. Men en kommunsammanslagning räddar inte ensamt den kommunala ekonomin.
Det som behövs är en bred palett av åtgärder. Åtgärder som behandlar allt från servicenivåer, lagstiftning, digitalisering, kommunalskatt och privatisering till konkurrensutsättning.
En diskussion som tar sin utgångspunkt i hur vi tryggar den kommunala ekonomin och därmed den kommunala servicen. En service som dagligen berör många av oss.
Det krävs därför mer än debattinlägg av ideologisk- och känslomässig karaktär. Därför behöver våra politiker sätta sig ner och diskutera saken gemensamt och hitta en lösning som är hållbar över tid.
Men inte minst är det viktigt att politiker och tjänstemän ute i kommunerna fortsätter vara kreativa och vågar utmana. Då kan vi tillsammans bygga en kommunal service som är hållbar. Att låsa sig i smala åsiktskorridorer är däremot inte en väg framåt.
